Snacka om olika problem...

Brukar alltid tycka synd om alla som har dåligt självförtroende eller kärleksproblem o.s.v..
Men idag berättade jag för pappa om Blondinbellas nya bok, hon skrev bl.a. om att hon inte låg ner med benen på marken när hon solade för att "fettet flödade ut åt sidorna på låren".. Jag sa att jag hade ALDRIG pallat tänka pådet, fattar inte hur folk orkar tänka på sånt!
Då sa pappa (som inte direkt är ett fan av henne, han tror väl hon är någon översittar kapitalist typ.. vilket hon kanske är, vad vet jag, jag känner ju henne inte..) "Ja oj vilka seriösa problem.. förhelvete vad patetiskt.."

Och då tänkte jag....... VAFAN sitter jag och tycker synd om dom för?! DOM har fan INGA problem jämfört med mig..Herreguuuud!
Ekonomiproblem så man nästan går under (har inte betalt hyra på två månader BLAND ANNAT), står inför en hjärtoperation och kan inte ens plugga p.g.a. skiten! HUR Kul är det?! INTE ALLS. men jag sitter fna inte och tycker synd om mig och sånt där. SÄGER INTE att blodninbella gör det, hon fixade ju sin självkänsla..
Men Vafaaaaaaaaaan ÄR DET FÖR LÖJLIGA PROBLEM FOLK KLAGAR ÖVER IBLAND ALLTSÅ?! herregud.

Iofs är jag också väldigt nere p.g.a. väldigt små saker ibland.. men när man ser ut i världen så kanske inte min hjärtoperation och mina ekonomiska problem är stora heller.
Men om man ser i sverige, då är det inte såhär en ung 18årig flicka ska leva. Så jag vet inte vad jag ska komma fram till i det här men jag gillar iaf inte att jag tycker synd om folk så lätt och aldrig ser på mig själv.

Jag tycker man borde tänka efter innan man slänger ur sig saker som "åh har aldrig pengar", då man redan köpt upp allt på kläder o.s.v. eller kanske inte fått 3k extra av sina föräldrar just denna månaden...

Låter ungefär som "tänk på barnen i afrika" MEN STILL , om INGEN gjort det.. hur fan hade det då vart?!



ne vene... är väl mest att jag känner att det är orättvist att folk har så små problem jämfört med mig.. antar det är så egentligen, innerst inne.. men även om jag har fett mer problem än många (inte alls. absolut inte. haa) så klarar jag mig. Jag har mitt självförtorende att stå på, mina föräldrar som stöttar mig och min underbara uppväxt att leva och gro på.




Sabina
om Mammas koloni!:
Det var jättekul att du kom över =). Vi får ses oftare. Synd att allt krånglade med spel och grejer bara :P Men det blev ju en del tekken till slut iaf. Det var nice =)

Svar: Jaa! Det tyckte jag också! :)
ÄÄÄSCH det blev ju asbra tillslut haha ville ju inte ens åka hem egentligen när vi startade tekken men tänker ju inte svika lilla mamma :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0