Ah! nu har jag ätit!
Pappa lagade ungstekt falukorv med pulvermos. Yummie in my tummy!


Nu tänkte jag berätta lite om den resan till lunds sjukhus som jag gjorde i februari.
Grejen är att enda sen jag var en liten bäbis så har jag varje halvår åkt till Ryhov (Sjukhus i jönköping, där jag bor)
och vartannat år åkt till Lunds universitetssjukhus (där jag opererades som liten) eftersom dom alltid ska ha koll på mitt hjärta.

Nyligen, när jag fyllde 18, så flyttades jag över till Vuxenavdelningen på båda ställena. Fick nya läkare osv.
För att de nya läkarna i lund skulle få en bild av mig och förstå mitt hjärtfel lite mer så skickades det en remiss till mig om att jag var välkommen ner till lund för hjärtkatetirisering och kranskärlsröntgen.

Detta var två undersökningar som jag aldrig förr hade gjort, trodde jag. Men mor och far sa annat.  så förmodligen var jag liten när jag gjorde dem sist.

Iaf, jag var ivrig till att åka dit, har alltid gillat sjukhus och att dom tar hand om mig m.m.

Den 15feb till den 19 feb skulle jag vara där.
Skulle genomgå vanliga undersökningar som ultraljud, EKG och magnetröntgen men även dessa två lite mer annorlunda undersökningar som jag nämnde ovanför.

Berättar bara kort om vad som hände de olika dagarna och sammanfattar sedan vad läkarna fick ut av det :)

15e: Kom framtyp kl 09.00 . Pappa körde ner mig och stannade på patienthotellet för att det var första gången för mig som "vuxen" och var därför en ny grej. Tack papi för du följde med.
Fick se mitt rum, och lyckligtvis fick jag ett eget rum :) Tack sköterskorna för det!
Förmodligen så fick jag det bara för jag var liten och ny haha.. Gulligt!
Rummet var riktigt schysst. Toa fanns med dusch osv. sen tv, säng (sänkbar och höjbar), telefon osv.. Nice nice!

Jag fick byta om till sjukhuskläder, fick vääääärsta grannypanties hahahha! men det var under mjukisbyxerna så gjorde inte så jäkla mycket. Men man kände sig rejält mycket mer osexig kan jag lova!

Jag skulle ta blodprov, de skulle ta 6 st rör blod, och jag var faktiskt JÄKLIGT nervös över det. Enda anledningen är för att mina ådror är så himmla små. Sticket gör inte ont, men när dom (som förra året) stack mig 10 gånger i höger armveck och 9 gånger i vänster.. Ja. Då får man faktiskt lite panik. Fyjäklar det var inte kul. Men denna gången hade jag sån underbar blodprovstagare . Hon var jätte duktig trots att det var supersvårt att hitta mina ådror.

Kl. 14 blev det ultraljud, skulle vart kl. 11 men blev försenat. Gick bra, var kallt men jag somnade som vanligt.

På kvällen fick jag sån vanlig "flygplansnål" in i armvecket, där man vanligtvis får in sondmat och bedövningar osv.



Vi gjorde även EKG undersökning den 15e.

16e: Kl. 7.30 skulle jag på "hjärtkat"... ja, den konstiga katetiriseringen. Det gick iprincip ut på att de skulle in i en ådra i halsen på mig och dra ner en kamera eller något genom ådran ner till hjärtat för att titta på hjärtat.
Det gick jättebra. Spände lite i halsen när de bedövade med tandläkarbedövning.
Det absolut värsta med denna undersökningen var egentligen att jag HÖRDE hur de "drog ner slangen" i ådran, eftersom det var så nära örat.
Förresten. Slangen dras inte genom en ådra, utan en ven. sorries. xD



aaaaanywayzzz! Sen gjorde vi kranskärlsröntgen OMG säger jag bara.
haha!
kranskärlsröntgen innebär att man röntgar kärlen som ligger kring hjärtat och förser hjärtat med syre. Man går in med någon slang (mätinstrument) genom ljumsken och drar sen slangen genom ådran upp till hjärtat. Denna undersökningen gjorde inte ens lite ont, det var inte obehagligt heller för man hörde inget.
Dock så var doktorn lite klantig och råkade visa mig hans händer under undersökningen. De var alldeles fyllda med blod. Haha. Det var LITE läskigt. men annars var det inget annat farligt/obehagligt under undersökningen.

Nu skedde det värsta under min vistelse på sjukhuset. Jag var klar med kranskärlsröntgen och då skulle de sätta stopp för blödningen genom ljumsken. Ådran där är mycket mycket stor och blöder därför rejält. För att sätta stopp för detta så använde de något press-instrument mot ljumsken. Den sattes runt hela underlivet/rumpan och så var det som en liten boll just på såret, så det pressades mest där. Vet inte hur hårt dom tryckte med maskinen men fyhelvete vad ont det gjorde. Dessutom fick man inte röra sig, på flera timmar.
Dock släppte de trycket varje kvart vilket var JÄVLIGT tur.
Jag trodde jag höll på att dö. Det gjorde ont av trycket, benet somnade p.g.a det och det var så jäkla obehagligt helt enkelt. Dessutom hatar jag att inte kunna röra mig. Har lite klaustrofobi. Fy!


Här ser ni pressinstrumentet och min högra ljumske + högerben. Damn vad den tryckte hårt.

Samtidigt under den andra undersökningen så blev det komplikationer med den första undersökningen.
Såret på halsen började läcka.
Anledningen till det var väldigt simpel. Under andra undersökningen så hade de skickat in lite blodförtunnande medel i mig, så då läckte det såklart i det andra hålet haha!


Och såhär såg det ut efter att vi tog bort den vita:

Tydligen så hade hela skjortan blodats ner ;(


17e februari: Jajemensan! Denna dagen var inget inbokat. Jag skulle vila, så såret i ljumsken verkligen hade läkt :)

18 februari: Skulle göra MR röntgen. Magnetröntgen. Man åker in i ett rör typ, så låter det oerhört mycket och så får man ut bilder i olika skikt. typ.
Man kan välja att se olika densiteter har jag för mig. T.ex. i vanlig röntgen ser man bara skelett. Här kan man se fett, blod, skelett, muskler osv, i olika lager :)
Har fått grundlig genomgång på hur det här fungerar på fysik B lektionerna.
Men eftersom tillochmed min superduktiga fysiklärare tyckte det var så jäkla svårt så är det nog inte konstigt att jag inte förstod :)
Det är iaf en super magnetism som skapar det här.
Man får INTE ha med sig metallföremål in i rummet. Då går det jäkla illa för maskinen ;)


Den sista dagen innan vi åkte hem så kom en av läkarna in på mitt rum och berättade vad dom hade fått ut av undersökningarna, allting såg bra ut och de förväntade sig inte ytterligare en operation sa han.
Detta var väääääldigt skönt att höra, eftersom jag hade förstått att dessa undersökningar var just pga att de ville fastställa om operationen skulle genomföras eller ej.

Dock ringde dom sen, kanske en och en halv månad efter och sa att jo tamejfan hon ska opereras. Då hade dom förmodligen haft en konferens om mig och bestämt sig för det.

Så....Den upplevelsen är ju nice att ha med i bagaget, då blir man en starkare människa. Synd bara att den lilla upplevelsen drar med sig en mycket värre upplevelse.
Men äsch! Jag kommer bli bättre efteråt !

Så, det är storyn om hur jag fick reda på om min operation.


Förresten. Pappa och jag är väldigt tighta.. Iaf, det var han som först fick reda på att jag skulle opereras. Jag var i skolan. När jag kom hem hade pappa köpt en jätte söt/cool nalle till mig.. Så jävla söt papi :')
Oh, hur gick skolan efter beskedet? omg. Hah.

Jag fick reda på det och var like.. Whatever, sånt händer kanske är kul osv.
Sen efter.. en halv vecka. Ohmygod. Då insåg jag vad det egentligen var.... Jag fick frispel.
Eller inte riktigt kanske. Men kunde inte sova, kunde inte koncentera mig så skolan gick lite dåligt under några veckor.
Som tur var så var jag stark nog att berätta för lärarna och de hade som tur var överseende .


Nu ska jag plocka undan lite ;D Byyye everybodddy