TILL MIG OM TIO ÅR!! Psykiska delen är värst
Det var overkligt. Det ÄR fortfarande overkligt. Men samtidigt har jag alltid levt med hjärtfel så vet ju hur det är liksom.. Men en hjärtoperation är ju inte vardagsmat för mig..
Nu när jag ser tillbaks.. Då var det inte det onda som var värst. Jag fick min smärtstillande (förrutom några dagar) och jag blev omhändatagen. jag slapp böja mig bakåt för att lägga mig ner, det gick liksom att lösa allt med fysiska delen.
Den pyskiska dock. Jag har inte tänkt på det alls. När jag var på sjukhuset så mådde jag inte heller dåligt psykiskt, förmodligen för att jag hade så mycket mediciner i mig.. men jag läset igenom hela min kategori "HJÄRTOPERATIONEN" och läste från nu tillbaks till början. Jag mådde ju svindåligt tiden innan man hade satt datum osv.. jag vaknade ju varannan natt av mardrömmar osv, oroade mig på dagarna iallafall tilloch från.. var rädd för döden, var alltid något där i mitt huvud som spökade.
Hade faktiskt glömt bort hur dåligt jag sov under den tiden. och hur mycket jag grät. Jag grät nästan varannan dag.. oftast på kvällarna, eller mitt i nätterna när jag vaknade av mardrömmar /ångestkänslor..
Nu när jag tänker på det så var verkligen det den delen som var jobbigast.
Det är lätt att man glömmer den delen efteråt vill jag lova.. för allt gick ju bra.
Tror att det kommer vara väldigt sköt att ha mina blogginlägg sen när jag ska opereras en gång till, och se tillbaks.. Se att jag oroade mig, grät och mådde dåligt psykist så mycket innan som jag förmodligen kommer göra nästa gång också. Men OCKSÅ SE att det är onödigt att oroa sig så mycket. När det väl är time så är det. Det är liksom bära eller brista. Och det är bara onödigt att vara så orolig över operationen i förväg. SÅKLART Får man må dåligt, inget fel med det, men tycker inte att jag ska oroa mig i onödan.
Nästa mening må vara töntig för er som läser min blogg, men tror den kommer stärka mig senare i livet, och jag vet ju själv hur allting känns tillskillnad från er. Så.. Till mig i framtiden..:
SÅ!!! Camilla om tio år!!! Du ska INTE OROA DIG FÖR MYCKET I ONÖDAN! Allting går bra, och om inte så är det liksom så. Det är ingenting ALLS som du kan styra!! PRATA MED FOLK, om du vill, dom lyssnar.
DETTA SKREV jag för typ en vecka sen?! Vafan..
Pappa calling!
Jag har i princip inte kommenterat något i din blogg, det har väl hänt att jag sagt till dig att du inte
kan skriva si eller så om människor och att du inte ska lämna ut för mycket privata saker om dig själv.
Då har du svarat att just då känner jag så, så det kan jag vist.
fine! det är ditt liv Camilla och du tar själv ansvar för det, svarar jag.
Men skit i det! det var inte det jag skulle kommentera.
När jag läser din blogg blir jag stolt och glad över att jag har en sån fantastisk dotter!
Det är inte det att du är hjärtopererad, det är det många som är!
Utan anledningen är hur du klarat alla motgångar som ständigt dyker upp i ditt liv.
Jag kan utan att tveka en sekund säga att du är den starkaste människan jag någonsin stött på.
Och du är absolut min MIPIDL, för er som läser detta så betyder det "
most important person in daddys life!".
Detta sagt utan att dissa dina bröder (dom har sina starka sidor).
Det finns många anledningar till att jag känner så.
Jag ska rada upp ett gäng, vi kan snacka om allt, vi respekterar varandra, genom att bara vara Camilla så stärker mig,
du är ärlig på gränsen till dum =), du finns där när jag behöver någon att snacka med, vi tänker rätt lika du och jag.
Listan kan göras hur lång som helst.
Jag satt och läste igenom din operations blogg, det är snart nio månader sen du opererades.
När jag läser breven till dig själv om 10 år (den psykiska delen) , frågar någon hur orkar du?
Jo när man är mitt uppe i allt så har man inte tid att tänka efter på hur jobbigt allt är, små skit saker räknas helt enkelt inte.
Man måste vara i det för att kunna förstå.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska slippa från mediciner, sjukgymnaster, läkare och funderingar på hur det ska gå.
Att du bara ska kunna bekymra dig om vardags problem, finne i pannan, vilka skor ska jag ha? osv.
Men samtidigt så har alla de hinder och bekymmer du stött på genom livet, format dig till den du är, och jag vill inte ha någon annan Camilla!
Många bekymrar sig för skit saker som pengar, utseende, status osv. När man pratar med dig förstår man hur fattigt allt det där är.
Du köpte mig en bok i USA, Dear daddy.
Jag läste den igår (vet inte varför jag inte läst den innan).
Varenda sida var tänkvärd, allt som stod i den kunde ändras till Dear daughter! bara så du vet!
Tack millan för boken och tack för att du är min speciella MIPIDL =)
