att bli vuxen..

Åh. finns så många sidor att se detta på ..bl.a när man tar studenten, ska plugga vidare och bilda familj o.s.v. det går liksom alla igenom och det kan vara frustrerande och jobbigt eller bara en lättnad.. Men en sak som jag märkt av, som har vart riktigt konstig för mig , det är att vara "vuxen" enligt alla läkare och sånt man träffat på.


Jag är flyttad till vuxenavdelningen som tar hand om hjärtefolk.. Men.. hah. ändå känner jag mig så liten och ynklig? Jag vill ha mamma och pappa där varje steg. Jag FICK ha mamma och pappa där. Ligger precis på gränsen liksom. tusan. vad händer nästa gång jag ska opereras och jag är själv? ingen mamma och ingen pappa? Ne FY! det vill jag inte ens tänka på...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0