Liiiiiite jobbigt.

heh. Jag ska snart återgå till att packa upp alla tiotals lådor jag har.. Nu är det mest klädlådor kvar.. men alla prydnader osv till hyllan bara står i en hög.. så det måste med fixas. Grejen är såhär. Jag är vant mig vid en annan laptop (Har min tillbaks nu :D!!) så min fingersättning på dessa tangenter är lite jobbig.. heh. men det vänjer man väl sig tillbaks vid såklart. En sak dock som är kukigt. Har en liiiiten dator (den jag skrev om ganska nyligen) som inte alls har lika mycket mellanrum till sina tangenter. Den ska jag använda i skolan. Wtf. Kommer bli lolibollen att skriva på antingen den eller den här (beror på vilken jag använder mest..).. haha.. jaja :) Petitesser (stavning?)



Jaaag mår FINT. jag är lite ledsen över att wiktor åkte hem, men istället ser jag fram emot att pappa kommer imorgon :D.. så. vad har jag då gjort min första helg i linköping? Kan man ju undra.. Och det ska ni få veta såfort jag har fixat lite till här hemma. Kommer skriva runt 21.30.. Och just nu måste ändå min kamera laddas, så jag kan bomba er med massa bilder sen :D ååh!
Ska även spela in en video där jag går igenom hela lägenheten och visar.. Men det gör jag gärna inte när min roomie är hemma, vilket han är :)..
Hur går det då för mig? Lite kort kan jag ju ändå berätta, vad är det annars för kul att läsa liksom? Jo. det går bra. Jag har insett att jag är mer renlig än vad jag trodde.. Diskat fem gånger redan t.ex.. Tycker inte om när det står där. Men det blir enklare att ignorera det när man är hemmahemma, för då försvinner det på något vis alltid eftersom någon annan tar tag i det..
Jag trivs mycket bättre än jag trodde att jag skulle.. Iallafall sofar. Det känns jätteskönt.
Visst kanske det blir lite ansträngt att bo med någon man aldrig träffat förr, men inte än. Han är så lugn och icke krävande .. så det är nice..


Bild på råslätt från Google

Det första jag hörde om detta stället (skäggetorp) var "linköpings råslätt", alltså ghetto och sådär. När jag rullade in här med bilen blev jag SÅÅÅ paff. Alla som sagt att "det är råslätt typ" vet fan inte vad råslätt är. Haha. Förväntade mig ett betongblock, med bara utländska _elaka_ människor.
Det bor mycket utländska här, men alla är trevliga hittills.. Underbara människor faktiskt! Mina grannar t.ex. nedanför mig var sååååååååå gästvänliga! Pappan i den familjen bar upp typ hälften av mina lådor.. Han frågade om vi ville ha hjälp och jag tackade snällt ja.. Inte trodde jag att han skulle hjälpa mig flera gånger om.. Tänkte att han skulle ta en låda och ställa in den, sen gå hem.. Men han hjälpte oss från början till slut den snälla mannen ;D
Senare bjöd han in pappa, klas, hasse och mig på kaffe i hans lägenhet.. Trevligt! Fick träffa alla hans fem döttrar och de allihopa har så vackra mörka ögon.. Som tack så bjöd jag dem på pannkakor dagen efter :)
Och ett betongblock? KNaaaaaaaappast! :O det är fina radhus! Mycket grönt, väldigt mysigt faktiskt. Men sen gick jag till skäggetorps centrum (typ 8 min här ifrån om man går i min slöa takt). Där var det väl lite mer betongblock.. men nvm..
Ska ju inte skriva så mycket sa jag ju.. haha.. dumt ! vill berätta så mycket men jag veeeet att alla lådor står utanför mitt rum och skriker på mig. Alla mina fina kläder vill liksom inte vara nerpackade mycket längre :P


bara en liiiten sak till! Boris var här idag :) För att lämna min dator.. Han, Sabina, Manfred och Ekman tittade förbi .. och jag insåg att jag inte kommer träffa boris så ofta mer. Det sög och tog emot ganska hårt i mitt hjärta.. Inte för att vi är värsta bundisar och umgås alltid.. Men jag tycker om honom.. och nu är han så långt borta..
Insåg precis att han är nog den jag endå umgås mest med.. ? haha. Jo.. jag tror faktiskt det.. även om det inte är ofta så är det mest han av mina vänner..
Men ja.. det sög. Jag vill leva i min lilla trevliga bubbla här om att jag aldrig kommer känna mig ensam och det finns miljoner saker att göra.
Men jag tänker ta pappas råd. Så fort jag känner mig ensam så _plugga_. Eller titta på film, sov.. gör något så tiden bara rullar.. Sitt inte och grunna på det för det hjälper fan ingenting. Blir det _extreeemt_ jobbigt med ensamheten så kan man väl ringa någon och gråta lite.. Men bara någon som ger peppande ord och inte medlidande.. För då kommer jag inte komma upp på fötterna igen liksom.. Får jag peppande ord och positiva synvinklar så påverkar det.. Får jag medlidande så kommer jag må lika illa när man lägger på telefonen, för då ligger man där och tänkertänkertänker igen.. usch!
Happ! nu studsar jag iväg.. Skriver ikväll :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0