alltså på något sätt känns det bara fucked up och tradigt..men jag är verkligen ytterst tacksam över att det finns sånna här åtgärder.. jag blev sjukskriven mycket längre än jag trodde..
jag trodde att jag bara skulle sjukskrivas tills nästa läkarmöte i mitten av juni.. men läkaren sjukskrev mig tills sista augusti.. vet inte om det var för att vara snäll, eller om det var för att han verkligen inte tror på en förbättring med mitt hjärta?... jag hoppas det var för han ville vara snäll.... hah. men jag tvivlar... doktorer får ju bara göra saker inom alla regler och sådär.. så ja.. det lär ju inte vart för vänlighetsskull.. :P


Jag hittade btw en prislista på en anslagstavla.. Om jag hade vart 20 år så hade det kostat mig svinmycket att vara sjuk...
Akutmottagning (iofs bara hänt två gånger efter operationen, men ändå!) : 300 kr
Träffa Specialistläkare (har alltid gått hos specialistläkare och kommer förmodligen alltid göra det..) : 300kr
Träffa sjuksköterska : 100kr
Blodprovstagning: 100kr
Telefontid med läkare: 100kr
Sjukgymnastik: 100kr/gång

PLUS alla mina mediciner.. seriöst. hur fan ska det gå som student?!
blir ju minst 1k/ månad (om jag fortfarande har sjukgymnastik 2ggr i veckan)..
Ifall jag nu väljer bort min hälsa och inte tränar.. då blir det ca 200kr varje månad.. För jag tar MINST ett blodprov varje månad och träffar en sjuksköterska varje månad. Sen köper jag medicin varje månad, men det är olika kostnad varje månad eftersom allt inte tar slut samtidigt, och efter några månader är jag ju uppe i högkostnadsskyddet..
Sen eventuellt får jag remiss från läkaren någon månad, jag kanske får ett anfall och måste åka in på akuten ....



Jag blir riktigt orolig och framförallt jävligt ledsen.. hur fan ska det gå ?:S........... jag vill inte flytta, jag vill inte bli vuxen. jag hatar det här... har aldrig behövt oroa mig för mitt hjärtfel innan.. för jag har alltid mått som jag mått ochdet har vart bra liksom... men nu bara konstrar det sig, och ekonomin kommer in, ansvaret ökar och jag måste tänka på min hälsa i _ALLA_ lägen..

Igår t.ex. fick jag feeeeeeta skoskav av mina nya converse.. På bussen tog jag av mig och gick barfota hem.. Dock tänkte jag fram och tillbaks hela hela tiden om "det är så smart.. tänk så trampar jag i glas och det forsar blod och jag får åka in på akuten?"
Eller t.ex. om jag ens ska bara åka skateboard.. "borde jag verkligen göra det här?"
osv.. hela tiden. Äta i rätt mängder, träna, inte anstränga sig, inte klanta sig med knivar osv osv.. brööl. Det blir en holdback på mig.. det suger.. men jag är ändå väldigt nöjd med mitt hjärta, med mitt liv. jag tänker varje dag på hur jävla lyckosam jag är som ens lever... och jag är tacksam ..