Nostalgia locomotive

åh.. Idag när jag satt på bussen hem så bara fick jag den där mysiga känslan som jag berättade om som infinner sig mot vintern..  Jag tänkte påalla fina dagar jag haft med emma roman, och jag vill tillbaks till tiden när jag och jossan hängde varje dag och de dagarna då jag fick gå till pappa och gråta när jag ville. När jag hade möjligheten till det och livet var lätt. Samtidigt känner jag en full förväntan och mysig känsla om vad framtiden bär med sig till mig, jag ska ju starta mitt egna liv nu. Jag sitter fortfarande på livets buss, men nu har de flesta stigit av, jag sitter ensam på bussen och ibland kliver människor på, ibland av.. Och nu ska jag forma mitt liv, min familj och min framtid. Det kände jag full förväntan över. TIlls jag insåg att. camilla. its now. Jag är där, jag är här och det är min framtid jag bygger på. 
Man kan inte bara sitta på röven och vänta på att framtiden ska komma till en med ett fint liv, man ska arbeta för det. och det är min tid nu. Jag ska forma min framtid och jag vill göra det rätt från början. Jag längtar!
Tänk när jag ser tillbaks på mig själv när jag är gmamal, och jag gillar vad jag har åstadkommit. Fyfan vilken underbar känsla det måste vara..
Oavsett om man ibland kan längta tillbaks tills de dagarna då jag satt och lyssnade på Avril Lavinge och The Mo hela dagarna, var med min bror, kirsty och josefin.. alltid.. och när jag hade fritid och inget var på riktigt och på allvar, inget ansvar.. Så är det nu det gäller .Jag är 20 år. jag börjar mitt liv nu. Waow. fyfan vad spännande!

Nu ska jag plugga inför min tenta på måndag, som ska gå bra! HA det så fint ni kan underbara människor! och även ni som inte är fullt så underbara, ni förtjänar nog också att ha det bra ändå :)


Bild is unnecessary. Orden är fan tillräckligt bra denna gången. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0