Satt just och scrolla igenom mina facebookbilder och såg det här

 

Det är jobbigt att plugga så som jag gör nu, är inte van vid att behöva läsa massa litteratur och ha massa seminarium á la Filosofiska kurser/samhäll... jag har aldrig tid att resa hem eller iväg till vänner på helgerna för att jag läser hela tiden..
Har btw börjat med en ny sak.. Eftersom wiktor tränar varannan dag (för jag tvingar honom ja) så har jag bestämt att jag inte får dricka cola dom dagarna.. Därefter bestämde jag mig också, för min egen skull, att jag bara ska använda datorn (förutom plugg, skriva blogg och ev. kolla recept/bussar) de dagar som vi inte tränar ..

Så idag är en sån dag. Jag är supersugen på cola...... Och jag vill bara sitta här och slöa.. Men jag vet att jag har viktigare saker för mig.. Så vi hörs väl! ;D

 

På boken "fifty shades of ~~ ".. Alltså allvarligt. Jag skulle vilja referera till denna rescension om boken...
Jag är inne på tredje och sista boken (såklart har jag inte köpt dem. Skulle aldrig slösa pengar sådär. ) men jag hinner inte läsa sånt just nu eftersom jag pluggar hela tiden.. Meeeen hur som helst.. Såklart måste jag läsa klart alla tre, annars kan jag inte make a fair point...

men här har ni en rescension som (till mycket del stämmer..) gjorde mig glad..


Just delar som.... ytlig karaktärsbeskrivning är riktigt surt. Jag fattar inte grejen. Worthless. Och utöver det.. Hennes personlighet är ju fucked up mer än vad han är (trots att det är halva storyn, att han har ett mörkt förflutet) .. hon är naiv utav bara fan, hon är ... Ja. Skitsamma. Boken är värdelös iallafall.. Och första boken som rescenseras i länken ovanför är den sämsta av dem sofar, jag blev så arg över den första boken, att den kunde bli en bästsäljare, att jag var tvungen att läsa den andra för att se ifall den var lika asdålig.
I andra boken visas mer av "hans mörka förflutna" och allt det där... men.. fortfarande.. Första delen gör mig så sjukt trött på skiten...

 

Och förövrigt är boken sjukt lik twilight i karaktärsbeskrivningarna.. asdåligt gjort..(men ja, jag gillar twilight) och utöver det så vet jag inte mer vad jag ska säga.. Men ha kul med rescensionen, den var.. too good haha!

Tja.. Jag känner att jag måste börja göra mer saker. Typ ha kul ibland .. Inte med andra ord festa en dag varje helg men ex. åka iväg till gbg och träffa elena, åka till sthlm och se min fina kusin, träffa mina bröder i karlskrona, träffa sarah och mc i jönköping (utöver min familj som jag alltid kommer åka till oavsett hur gammal jag blir haha!)
och enkla saker.. Åka med på någon rolig kurs eller en helg-utflykt någon stans..Jag gillar kolmården jävligt mycket också.. Och liseberg.. Sånna enkla saker.. bara bowla eller vadfan som helst..

Kollade just igenom mina bilder på facebook, och tänkte "vilken person tror man att jag är om man bara scrollar igenom alla bilder jag är taggad på? Blir jag en såndär tråkig jävel som bara har fyllebilder? Blir jag en mysig och mjuk människa som bara har bilder på mig i naturen? Blir jag en egobrud med bara egobilder? Blir jag en som är jävligt aktiv och gör saker 24/7 och har bilder på mig på olika platser hela tiden? Blir jag en människa som har få tighta vänner och syns alltid med dem eller blir jag en ytlig-relations-människa?"
Sånt där.. Och det syns rätt snabbt, eller alltså. Man får en uppfattning. Såklart att inte uppfattningen behöver vara korrekt, men ändå!



Så när jag scrollade igenom bilderna så kände jag att.. Waow, dom bilderna jag själv minns mest är dom jag har gjort något kul ihop med med andra människor, exempelvis något så enkelt som skolans exkursioner och utflykter, askalas! Eller scoutlägret.. eller någon riktigt bra halloweenfest.. Tyvärr minns jag inte Oslo så väl, men det var riktigt fantastiskt där kände jag iallafall.. Förmodligen minns jag inte alla oslo-bilder så väl eftersom jag var alldeles för full för ofta..och även dagen när jag jobbade extra på Jakt-mässan med några av gymnasieklassen.. Också rätt nice..


Förövrigt så blev jag en Ego-brud/sjukling-brud med få vänner och mycket skolaktivteter och några fester som verkar trevliga på bilderna.. haha ! bara så ni vet vad jag fick ut av min analys..
Nu ska jag fortsätta plugga här.. Har förövrigt vart sjuuukt duktig i helgen. Gjort allting till miljövården och nu snart är jag klar med evolutionen (båda ska vara klart tills torsdag, såatteeh! ASBRA!:D )
Tiden tills torsdag kan jag istället spendera på att renskriva föreläsningar och läsa kapitel som jag missat förr..

Jag kollade just en skvallerblogg som skrev om att en av de manliga största bloggarna hade genomgått en svår hjärtoperation.. Jag klickade mig in där och såg liknande bilder som finns i min egna blogg. Det sved att tänka på hur många som måste gå igenom sån skit.. Men iochförsig tyckte jag inte att det var så hemskt, det gjorde inte ont, det vara bara att man var förjävla orolig och mådde mest mentalt dåligt..
Men hursomhelst.. Jag insåg att den mannen iallafall har kunnat leva livet, gjort allt det där som man själv inte kanske kunnat...... Det suger. Att inte jag får, men andra får.. Precis som när jag var liten och en kille i klassen som var asgrym på gymnastiken också hade gjort en hjärtoperation som liten... men ja... det finns ju olika grader I guess..
Samtidigt önskar jag ju inget hellre än att de som är sjuka ska få det så bra som möjligt.. Men endå, ibland får man en smäll på käften och inser att "HA! du har inte kunnat göra såhär med ditt liv för du är inte fysiskt kapabel"..

men sen får man ju se det på andra sätt också.. jag har ju som sagt vunnit annat.. men still! Man vill ju göra allt.
Alla delar.

Förövrigt så började jag tänka på David Attenborough (stavning på det där..?) nu.. Han är så jävla.. awesome. Ibland önskar jag att han var släkt med mig, så jag kunde få ta del av all hans awesomeness hahah... yeye.. back to studies I suppose. urgh. Vill inte. Meeen duktig mills is duktig.. Sen blir det fisk med..

 

TJabba! Sitter och lyssnar på Björk samtidigt som jag försöker betala alla räkningar.. Igår var den fattigaste dagen enligt statistik, många är väldigt fattiga just 24 januari .. Jag var rikare än jag någonsin varit typ.. Får 13 000 ish av CSN (vanligtvis får man 8000 om man lånar max + får bidrag, men eftersom det ofta är mer utgifter i början: typ studielitteratur... så ger dom extra först och mindre sista månaden).. och ja. .det var nice haha!

Eftersom det är helg nu så ska jag strunta i att hålla sovtiderna, jag ska plugga som fan. Läsa minst två kapitel idag på miljövården, sen fortsätta med ytterligare ett kapitel imon och även ett i evolutionen.. Så 2 kap / dag hade jag tänkt ungefär.. Och sen allt runt omkring det med.. Diska, laga mat, duscha, fixa bankärenden, vika och hänga tvätt (min duktiga sambo tvättade idag 06-11 men vika kan han inte ^^), små uppgifter i skolan m.m.
Såå .. Fullt upp. Kafferace blir det nog i helgen.. Fy haha! Känner mig redan trött av att tänka på det, men ja.. Som sagt. Kaffe!
Och när jag läst ett kap brukar jag ofta lägga mig 30 min så allt hinner landa och dirigeras upp i hjärnan haha.. (och för att jag vill sova :$)

 

Tjoho! Jag är uppe tidigt idag igen fast jag börjar 13.. Det är mycket att läsa på dagarna i dessa kurser så för att hinna med måste man verkligen läsa eller var ai skolan 8h/dag........ så.... Det är vad jag gör.. Läser ^^ och nu ska jag till skolan för att disskutera inför seminariet..
Kom just hem med hunden och det är ... helt jävla otroligt kallt..
Tror vi skulle ha -20 idag... anyway, snart är min varma oboy klar (med grädde!) så jag ska njuta lite denna morgonen iallafall...

 

Allvarligt. Våldta en 9åring. Fyfan. Nu ska ALLA NI som hinner se det här inlägget gå och kolla på efterlyst på trean kl 21. Svinet måste identifieras.

Skriver man inte fel på alla papper hela tiden eller ? "2012" nej. 2013.
argh. Hur som helst så tänkte jag bara skriva ett snabbt inlägg innan jag måste dra.. W buss gick för 20 minuter sen och min går om 20..
Lite segt att vi måste ta olika bussar trots att vi börjar samtidigt.. Men så är det när man inte har busskort, w får inte åka lant-bussarna.. heeh.

Tänkte bara visa upp en uuuuuuuuuuuuuunderbar sida som gjorde mig väldigt glad :)
21 bilder som kommer få dig att tro lite mer på mänskligheten

 

Fina fina saker som man bara kan göra. Underbart!
Och i eftermiddag när jag kommer hem från skolan så ska jag plugga så det blir nog inte mycket skrivet.. Har seminarie på torsdag igen nämligen....

Men här har ni också en fin video som kommer kanske få en att agera lite annorlunda, hoppas jag iallafall. Var lite hjälpsam och trevlig .Gör något enkelt för någon.
(okay, jag reagerade ju inte riktigt som att "THE VIDEO WILL CHANGE YOUR LIFE!!!!!" men seriöst. God tanke. Do it)

med riktigt awesome filmer som jag hade samlat ihop.. Den låg i min telefon. Min telefon dog för ungefär 2 veckor sen.......... Så jag orkar inte. Hatar när sån skit händer mig hela tiden.. Nu är jag och wiktor vakna, båda börjar skolan vid 10 så det är bara att sätta igång och fixa allt.. Segt, han går upp 8 när han börjar 10, jag vill gå upp 8.30 heh.

Idag gick jag upp 9.30 fast att jag börjar 13.00.. Varför då? kan man undra. Jo. För att ringa massa viktiga samtal till tandregleringen, ungdomsmottagningen och hjärtcentrum..
Hjärtcentrum ringde jag först, för att fråga lite om den där minioperationen.. Fick inget svar. Dom hade en telefonsvarare som tog telefonnummer,sen skulle de ringa upp runt 16..
Sen ringde jag UM, där hade dom telefontid 09.00 till 10.00.. Jag ringde 10.02. Perfekt. haha. Sen har dom även öppet 16 till 17. Så jagfår ringa dom runt 16 också..........

Tandregleringen däremot fick jag faktiskt tag på, meeeen det var först efter att ha försökt några gånger via växel, sen på egen hand, då sa dom "vi är inte inne just nu, kommer tillbaks runt 10 och 10" på telefonsvararen. Jag ringde kl 10.09......HAHA..  sån jävla otur har jag alltid... Sen ringde jag 10.12 istället. Då var dom fortfarande inte.. 10.15.. Nej.. 10.17, jaa! :D

och NU har jag dessutom hunnit ta mina piller och rensat lite i kalendern, skrivit upp nya saker att komma ihåg och utöver det så har jag packat ihop lite till skolan.. Nu ska jag ägna sista timmen, innan jag börjar fixa allt till skolan, till att förbereda inför seminariet som vi har kl 13..(ja, jag är väldigt organiserad med kalender... Jag måste. Jag kan inte ha ett liv utan min kalender typ..)

Bild som hittades mha Ecosia (Y)!

Jag var alldeles för ivrig i mitt skolarbete och engagemang så jag glömde skriva om att jag har fått datum för operationen. 6 februari blir det (Y)!
Lite synd att det blir mitt i veckan och sådär, men det var ju väntat eftersom alla är lediga på helger haha
ja.. Utöver det har jag inte mycket att säga, tänker posta mitt andra mail här snart, mailet som var till hon tjejen som ska hjälpa mig lite angående hjärtfelet.. Det är bara det att jag har en del skolarbete kvar och sen ska jag ge min man en massage innan jag sover, så jag får skriva om brevet imon exempelvis, och operationen vet jag inte så mycket om, så det får nog bli efter 6e februari :)

 

Ytterligare en text om lite orättvisor.. jag vet, jag blir lättpåverkad av sånt som är orättvist.

Den rikaste femtedelen av jordens befolkning står för 86
procent av den privata konsumtionen – den fattigaste
femtedelen endast för 1,3 procent.
225 miljardärer äger lika mycket som hela den fattigaste
hälften av jordens befolkning.
Världens två rikaste personer har tillsammans mer pengar än
de 48 fattigaste länderna i världen.
Bara inköpen av glass i Europa motsvarar 60 miljarder kronor – lika mycket som det skulle kosta i extraresurser för att ge jordens alla barn en grundutbildning
Källa: Svenska Naturskyddsföreningen

Men seriöst. Ju mer jag läser om miljö och resurshantering desto mer insatt blir jag såklart. RIktigt skrämmande.
Jag tänker försöka göra de där små sakerna i min vardag, definitivt.
Jag har aldrig förr brytt mig så mycket, har inte liksom förstått grejen med all hype kring t.ex. global uppvärmning. Men fucksake. Det är ju långt från det som är vårt enda problem. Ta bara överbefolkningen? Eller vår urusla resurshantering av jordens ämnen.. Vår ekonomi är uppbyggd på ett sånt vis att vi _ska_ göra oss av med pengar, det gynnar ekonomin och då blir det mer tillväxt. Toppen för ekonomin, men det är inte hållbart.En grundregel i ekonomi är att tillväxt är bra och resurser är obegränsade, om de inte är det hittar man nya..
Det fungerar ju inte..
Men ja.. Jag ska nog investera liter mer tanke och känsla i vad jag känner är viktigt. Jag vill inte paja jorden för mina framtida barn exempelvis. Jag vill att det ska kunna vandra folk på jorden i all evighet, utan att ha massa sjukdomar pga föroreningar eller en massa orättvisor pga ekonomisk tillväxt m.m.

Här har ni en lista som jag tyckte visade rätt kraftigt att det är något fel på världen.
Om vi bara slutar använda och köpa onödig skit, eller ÅTMINSTONE tänka på vartifrån skiten kommer, så skulle det nog hjälpa en hel del. Bli Medvetna Konsumenter! Jag kan inte mycket om det här själv, jag är jävligt mycket noob på det här, men jag försöker söka information.. Ta ex. fair trade fast det är lite dyrare, köp ekologiskt eller närproducerat, eller något som iallafall är kravmärkt?



Den rikaste femtedelen av världens befolkning               Den fattigaste femtedelen av världens befolkning

... äger 87 procent av världens bilar ...                               äger mindre än 1 procent av världens bilar
... använder 84 procent av allt papper ...                             använder drygt 1 procent av allt papper
... har 74 procent av alla telefonlinjer ...                               har 1,5 procent av alla telefonlinjer
... förbrukar 58 procent av all energi ...                               förbrukar mindre än 4 procent av all energi
... konsumerar 45 procent av all fisk och kött ...                   konsumerar 5 procent av all fisk och kött
... har 93 procent av världens Internet-användare ...               har 0,2 procent av världens internet-användare


                                          Källa: UNDP, Human Development Report, 1998 & 1999



Ta och släck lampan när ni går ut ur ett rum, tvätta inte tvätt utan att ha en full maskin, låt inte saker stå på standbyläge, tänk på vad ni köper för matprodukter och sök efter andra vettiga tips..
En riktigt fin sak jag hittade idag pga skolarbete var
Ecosia.org
Det är en sökmotor, precis som vilken annan som helst. Det är bara det att deras vinst går till att rädda regnskogen, något jäääävligt enkelt är att bara använda den hellre än t.ex. google eller altavista eller vad ni nu väljer..
För jag gör flera sökningar per dag, förhoppningsvis är denna sökmotorn också vettig och användbar, jag har bara använt den en dag så jag kan inte säga så mycket än, men det är iallafall en bra start!

Tjabba! Jag gick upp för typ en halvtimme sen.. Har sovit så jäääävla underbart. Drömt fina drömmar om mina bröder och soliga dagar, vi simmade i mammas korvstroganof och det fanns fina djur runt sjön och badbryggan.. Lite random sådär men väldigt mysig stämmning var det i drömmen iallafall :D

Förövrigt så ska jag plugga idag, sen ska jag även på amandas fest och innan det ska jag ner på stan och handla byxor till wiktor (eller eh, MED wiktor haha inte till!) och käka något :) Ska leta upp något nytt place att käka på som vi inte har vart på än..(eh, ja, CSN har kommit in till vårt hushåll om det inte märks ;))

Satt i två och en halvtimme igår och pratade med pappa i telefon, det var välbehövligt
Tänkte att jag skulle hinna ringa mamma också men kvällen blev ju halv ett innan jag och pappa la på..
Så ska ringa mamma strax hade jag tänkt :)
Nu blir det att svara på lite mail (bl.a. från hon tjejen jag skrev om innan :))
Ha en fin dag, I know I will :D För jag tänker fanimej ha en positiv inställning idag

 

Just nu har jag inga bilder på den här nya, asbra datorn som jag fick av boris (TACK IGEN! :D) men det ska fixas också

 

 

Jag har suttit här i några timmar och letat efter information och argument tills på fredag, då ska vi disskutera Evolution vs Kreationism . Jag ska vara för kreationism..minst sagt en spännande utmaning.. Ska sova snart, imon ska jag läsa ännu mer.. Duktiga jag!

Om det inte märks på min frånvaro så kan jag ju iallafall berätta att skolan har börjat. Kickin it from the start!
Sitter nu och planerar lite, de kurserna vi läser nu är statistik på halvfart och miljövård samt evolution på helfart..
Riktigt spännande med evolution.. Men det är mest miljövården jag läser eftersom jag är sämre på det..
betalade böcker för 1400kr igår. FAN-tastiskt. HAHA

 

HAHAH wiktor fråga mig just om jag hade hört om "fucked for life"..
Då sa jag.. öh nej? Vad är det..?
Han svarar att det är en jättestor känd gängliga tydligen, han läste det på aftonbladet.. "De kallas FFL och bildades 1999 och har gäckat polisen i flera år".. läser han..
HAHAHAH JAg kunde inte annat än börja asgarva. Det låter ju som en porrvideo! hahaha men oavsett hur kul det är så ska jag väl kanske ha lite respekt för ett stort gäng kriminella.. men still, dom måste väl också se humorn i det hela :D!

haha sjukt fantastiskt måste jag säga

Sitter just nu och rensar datorn, men tänkte bara säga att jag och wiktor just disskuterade vad som sas i hans telefonsamtal.. Ifall betalningen löst sig eller inte..
så jag frågade "vad sa dom när du ringde?"
"att det var lunch" svarar wiktor..
Då tänker jag, alltså wtf? har han blivit stockholmare eller? Försöker vara hipp... Totalt opassande honom, haha" och så säger jag "när började du bli stockholmare?" ( i stockholm säger man nämligen att det är lunch när något är lungt..) och han tittar på mig som att jag var dum i huvudet..
så säger jag "eller.. jaha? du menar att dom verkligen hade lunch?....."
"öh.. Ja!"

 

 

Förövrigt så har jag saknat emma mycket idag..

Woot toot! Jag är bäst. Seriöst what! Jag har fixat tentorna. Den ena blev tillochmed en fyra på. Vafan. Måste sluta doubta min kunskap.
Hell yes!
Nu ska jag rensa mailen och sen börja skriva ett brev m.m. innan jag ger mig ut på dagens matshopping..
Ha en fin dag allihopa (Y)!

Happ. Jag har suttit i typ 2h och skrivit ett långt mail till en tjej som ska hjälpa mig lite med att fixa saker och platser där man kan få information angående hjärtfelsprylar.. FAN VAD MIN SAMBO TJATAR OM ATT VI SKA SPELA LOl. hahah . får väl göra det då. Hon ska iaf hjälpa mig och bad om att få veta min historia. så jag skrev ett mail i typ två timmar. här kan ni få ta del av det

---

 

Hej Emma!
Förlåt som fan över att det här blev så sent skrivet (nästan en månad sent!) men nu är jag äntligen hemma i linköping igen och har tid till att ta det lugnt och göra saker för mig själv.

Hursomhelst, jag vet inte riktigt exakt vad jag ska berätta. Jag gillar att berätta om det är någon som frågar, men jag vet nästan aldrig hur jag ska börja..
Kan väl börja med hur det är i dagsläget? kanske blir bra, och så får jag berätta om min barndom och uppväxt sen..

Vill dock be dig om en sak.. När du läser igenom detta, ta då och skriv ner frågor som du får, direkt när du får dom, eftersom det är enklare att minnas dom då ;)
Vore dumt om du har frågor som jag inte har svarat på här, och sen glömmer vi bort dom totalt ändå..

Jag bor just nu med min sambo och min hund i linköping. Går andra året på högskolan. Läser biologiprogrammet och jag klarar mig förvånansvärt bra, alla kuratorer och studievägledare säger att de är väldigt imponerade över att jag klarar flera tentor än vad "normalen" gör, trots mitt enorma handikapp(har inte en enda omtenta än).
Däremot så är det ju en baksida till det hela också, jag går ju nästan aldrig ut. Jag gör knappt inget som jag tycker är kul eftersom jag fokuserar stenhårt på min utbildning och att ha ett "helt okej-fungerande" hem.
Min sambo hjälper mig med allt hemma, han har verkligen vart min "hemma-man" men det är något som däremot måste ändras, eftersom först och främst så har han kommit in på högskolan och har mindre tid. Men dessutom så är det så att jag inte trivs med att han ska göra allt hemma och hjälpa mig med allt.. Jag vill att vi ska vara ett par, jobba tillsammans, han ska vara min partner och inte min hemhjälp..
Nu låter det lite väl överdrivet, som att jag sitter i rullstol och inte kan äta själv.. Men så är inte fallet. Det är bara att jag mår dåligt av att han hela tiden ska passa upp på mig med städning, disk, hundpromenader, laga mat, tvätta, dammsuga m.m. Jag förklarade detta för min hjärtläkare och min pappa (som jag förövrigt har riktigt bra relation med, men det kommer mer om det längre ner) och min hjärtläkare förstod vad jag menade men sa, precis som min pappa, att är det mig han älskar och vill vara med så är det HELA mig han vill vara med, man får alltid något bagage med sig.


Detta är något som såklart stämmer och är helt sant, tillochmed min sambo säger så, men det ändrar inte min inställning till att jag tycker att det är konstigt. Jag är alltid den som har koll på allt vanligtvis, jag vill inte bli omhändertagen när det gäller vardagliga saker. Jag vill kanske ha någon dag då och då som "bara är min", där jag får bli omhändertagen på andra sätt. Men just vardagen?
Det känns som alla ska kunna hantera en vardag med jobb(för min del skola), hemmarutiner och en aktiv/social fritid..
men det jag har är mer "jobb" och sen...ptja.. Film med min sambo vid middagen typ..
Det enda jag gör i hemmet vanligtvis är att tvätta, mest för att min sambo är förjävlig på det haha!


men ja.. nu låter det i texten som att mitt liv är miserabelt.. och det är verkligen helt fel.. Min inställning till livet är så jävla positiv. Att jag lever ens över huvud taget gör mig nöjd med livet.. Det är bara det att "i normala fall" så är inte detta liv, som jag lever, ett bra liv.. Men jag gillar mitt liv. Jag är så jävla glad över det.. Att jag får ha fina människor runt omkring mig, att jag får en se solen när den tittar fram, sånna enkla saker kan göra mig så fantastiskt upprymd av glädje och belåtenhet..
Däremot så ser jag ju alltid på alla andra, hur dom har sitt liv, att dom super satan och har (enligt deras mening) svinkul hela dagarna..och just det där med att "jag borde vara sån" kan ibland vara en faktor som gör att man ser på sitt liv som lite mindre bra..
men egentligen är det ju inte så.. Jag gillar inte ens alkohol haha, men jag vet inte.. antar att det bara är grejen. Jag känner mig inte tillräcklig för att leva ett "normalt" liv..
och tamejfan, det ska jag ju inte känna heller, för jag kan inte leva ett normalt liv.
Jag är skadad sen födseln och egentligen rätt nöjd med det, det har kommit så mycket fint från mitt hjärtfel så jag kan inte ens tänka mig migsjälv utan hjärtfelet, för vad har inte format min personlighet om inte hjärtfelet?

Jag är ödmjuk. Det är något som få människor i dag är.. Jag har väl fått det från all den ödmjukhet jag själv har fått från min uppväxt. Inte blivit bortskämd, men blivit omhändertagen. Dock inte på ett daltigt/curling-vis.. Utan på ett kommunikativt vis.. Människor runt omkring mig har alltid pratat med mig, fått mig att säga hur jag känner och försökt åtgärda det åt mig..
Varje gång hos läkaren från det att jag var runt 9 eller 10 bast, så har jag fått prata själv om hur jag känner mig..och det har stärkt mig. Jag är väldigt social, även om jag inte går ut mycket.
Jag älskar människor som får mig att må bra, jag älskar positiva människor och jag tycker tillochmed om att prata med "sega tanter och gubbar" på bussen, för jag har "blivit uppväxt" med många sega tanter och gubbar på sjukhuset. Dom har alltid vart trevliga och trots att jag ibland kan bli så fruktansvärt trött på mänskligheten när man ser vissa saker på nätet eller hör några politiker tala om något riktigt idiotiskt eller bara ser våld och omänsklighet över huvud taget, så trots detta så finner jag visst hopp hos vissa människor som gör mig glad.
Ta t.ex. alla sjuksköterskor som jag träffat i mina dagar.. Alla är så snälla. _De är ödmjuka_. så ja.. jag gillar helt enkelt att prata med människor. man kan få så mycket från att bara prata med en människa...

Jag ser förmodligen på världen på ett annorlunda vis. När man tror att man ska dö ibland så kanske man helt enkelt uppskattar mindre saker lite mer än "normalt" folk..
Så trots att jag inte får uppleva "det normala" med en fritid, en hemmarutin och ett jobb så har jag fått så många andra vinster som inte "andra" har fått göra..

Uhm.. Ja.. Just det. Eftersom jag känner att jag inte vill belasta min sambo på ett sånt sätt så kollade jag upp städhjälpsfirmor.. Jag pratade med min pappa och han var villig att betala en städerska varannan vecka för att komma hit och städa, han hade precis fått ett rätt bra jobb då, vilket gjorde mig glad.. Men jag visste också att pappa har en stor enda svaghet och det är just mig. Även om han inte hade haft ett jobb hade han betalat det och det gör mig lite sorgsen, även om jag är glad över att han bryr sig så mycket om mig så är det ledsamt eftersom jag inte vill vara en börda (och oavsett hur mycket jag nu tycker det så vet jag att han aldrig någonsin skulle påstå det, men ändå, det är just så jag känner och det är onödigt..) och nu känner jag att det räcker.. pappa och jag kom överens om att han betalar tills jag får hjälp från landstinget eller whatever det nu är som fixar städhjälp till handikappade... Vi har haft städhjälp i snart ett halvår och jag har inte kommit nära att fixa det från kommunen...
Det var därför jag fick dina kontaktuppgifter.. Min hjärtläkare sa att hon skulle hjälpa mig men allt hon gjorde var att prata med sjukgymnasten, som i sin tur sa att jag skulle prata med dig.. Känns ju lite dåligt om jag ska vara ärlig, men eftersom båda har hjälpt mig så mycket förr så ska jag inte klaga, men ja, så här är jag och min fråga till dig är om du vet hur jag kan fixa städhjälp via kommun/landsting/whatever organisation som fixar det?
Det är egentligen det enda jag verkligen behöver hjälp med just nu, men det kan säkerligen komma fler saker i framtiden..
I dagsläget så har vi inte så mycket på gång på hjärtfronten..
Jag väntar på ett brev från arytmi-avdelningen på universitetssjukhuset i linköping.. De ska implantera en liten dosa (typ lika liten som en pacemaker) som ska registrera när min hjärtrytm blir konstig (arytmin med andra ord) under typ ett år.. Sen när de samlat den informationen så får vi se om det blir någon åtgärd gjord eller inte..
De hade eventuella planer på att installera en pacemaker hos mig för några månader sen, de pratade om det enda sen i våras men de var tvungna att göra en stor utredning först om ifall risken är tillräckligt liten jämfört med hjälpen jag kommer få av det.. Det slutade iallafall med att de inte trodde att den skulle hjälpa mig så värst mycket och det var väldigt onödigt att chansa, så istället hittar de andra sätt...
Det är spännande med hjärtat tycker jag.. Hur saker fungerar och system är kopplade m.m har alltid intresserat mig, men det är kanske inte så konstigt eftersom jag växt upp med allt det här, då får man väl ett intresse automatiskt..

Uhm... Ja.. Senaste operationen jag gjorde var 2010.. Den 2 september..
Jag tog studenten 2010 också.. I juni. Och det var så jävla härligt. En hel sommar framför mig att njuta rejält av innan jag skulle genomgå något jag aldrig ens kan tänka mig hur det går till eller hur farligt det faktiskt är..

Den sommaren var jag i USA med min dåvarande pojkvän.. Vi var väldigt kära och allting kändes bara så förbannat bra.. Vädret var perfekt, fick se en storstad som New York, min familj höll jag kontakt med konstant och ja.. jag vet inte.. Jag var riktigt nöjd och då tänkte jag att "har jag fått ha en sån här underbar sommar så kanske det inte gör något om allt går åt helvete, för jävlar vad jag har haft det fint. och alla runt mig är så fina. det är väl det värsta.. att dom skulle få det jobbigt.."
När jag kom hem (runt den 10 augusti) med resväskan fullpackad med presenter till min familj så var det bara en enda liten sak som var rätt jävla uppenbart.. Dom hade fått brevet med datum.. Jag såg det på pappas ögon, men jag tänkte att först ska jag väl få göra dom lite glada iallafall, innan allt det jobbiga ska tas omhand om.
När alla hade gått och lagt sig så frågade jag pappa om dom hade fått brevet, han suckade och sa ja, men mamma och pappa ville inte ta upp det direkt eftersom jag precis kom hem från en underbar resa..
När datumet väl var satt så blev allting mycket mer verkligt.. Och ju längre tid som gick, ju närmare jag kom operationen desto mer psykiskt påfrestande blev det..

Jag minns att jag hade en riktigt sjuk mardröm.. Det var en läkare som typ köttade upp massa små foster.. Herregud vad galet det var. Jag sov inte bra under den månaden kan jag ju inte påstå.. Men pappa var alltid där på nätterna.. Han har alltid haft en konstig jävla dygnsrytm (och kanske tillochmed var arbetslös då? minns inte..) och när jag gick upp så satt vi där och tittade på tv tillsammans. Ofta gick jag inte ens och la mig.. Jag och pappa skapade en rutin.. Vi tittade på cold case tillsammans på nätterna.. Det började 02.. sen satt vi och pratade till typ 05.. sen var jag nog så trött varje natt så jag alltid somnade.. även fast jag ibland hade mardrömmar..
men allvarligt talat så var det nog det värsta.. rädslan inför operationen. för operationen var inte illa. Jag hade mina smärtbedövningar. Jag genomgick såklart saker som kan skrämma vem som helst, men det var överkomligt. Nästan alla sköterskor var trevliga, man blev bra förberedd med information och jag hade framförallt hela min familj där. Det var det skönaste med hela upplevelsen..
Att min fina fina familj var med mig.. Även om de såklart inte bodde på mitt rum, men de kom varje dag och hälsade på.. Även om jag mest sov, men de stunderna då jag var vaken så var det riktigt skönt att ha dem där..
Finns så mycket mer att säga om upplevelsen men jag länkar istället till min blogg där kategorin är "hjärtoperationen"..
http://camillalovgren.blogg.se/category/hjartoperationen-1.html
Sen är det bara trycka framåt till tidigare inlägg.. De första sidorna är väl bara "tankarna innan" som är skrivna i ungefär en månads tid.. men sen själva operationen så är det med bilder än text eftersom jag inte minns så mycket...

Det de skulle göra under operationen var att byta min mistralis-klaff.. Det gjorde dem också.. Man fick välja mellan biologisk eller mekanisk.. Först ville jag ha mekanisk, men när jag insåg att jag var tvungen att äta waran hela livet isåfall, och förmodligen inte kunde få skaffa barn i framtiden pga detta så valde jag tillslut biologisk klaff
Denna ska man inte behöva äta waran till, men däremot måste man byta den ca vart tionde år.. vilket suger lite.. men jaja.. Jag vill verkligen ha barn i framtiden så då får man väl offra lite..

Sen kan jag väl ta tiden från operationen och tills idag...Det har verkligen vart en bergochdahlbana.. haha.. Jag kommer inte ihåg allt som hänt som har vart konstigt och ansträngande men vissa saker kommer jag ihåg.. När jag kom hem från lund där jag opererades så hamnade jag på ryhov några dagar (sjukhuset i jönköping, där jag bodde då) och jag hatade det tyvärr.. Jag mådde rätt bra, ville hem, visste att jag är så nära hemmet nu så jag vill bara hem. man hade ingenting att göra där, läkarna var förkylda och typ hostade på mig vilket störde sönder mig.. hade ingen tv, maten var dåligt gjord, jag hittade vaaad som helst att klaga på, bara för att jag hade sån jävla hemlängtan..
Det hade gått några dagar nu sen jag hade sett min familj eftersom en av mina större bröder pluggade då i karlskrona och hade såklart studier att tänka på, min andra storebror jobbade hemma i jönköping och mina föräldrar hade åkt hem kvällen innan jag fick lämna lund i ambulans upp till jönköping..
Mamma och pappa hälsade förståss på varje dag, men just att få vara hemma med mina två hundar, att få ha en soffa, hemmagjord mat från mamma, allt det där saknade jag..

Efter bara någon dag fick jag åka ifrån ryhov, vilket gjorde mig så inihelvetes glad.. Jag fick komma hem! Trots att det betydde att pappa fick sätta sprutorna i mig istället för sköterskorna så störde det mig inte ens det minsta..
Några bieffekter av all "stress"/trauma eller vad man nu ska kalla det.. Helt enkelt att dom brukade våld på min kropp och stoppade massa kemiska saker i mig, detta gjorde såklart att man fick vissa problem efteråt.. men de är mindre problem och egentligen inget som stör mig, men du ville veta vad jag har gått igenom och hur mitt liv är så nu kör jag..
Bland annat fick jag magkatarr efteråt, det lindrades snabbt och effektivt med några kapslade piller.. Förmodligen berodde det på stressen sa dem, och att jag såklart åt lite dåligt just efter operationen och dessutom låg och spydde i 24 timmar på intensiven direkt när jag vaknade upp haha..
Sen fick jag också en jävla massa migrän. Detta var dock något som sänkte mig totalt.. Jag kan inte njuta av dagen. Jag måste sova av det och det gör så fruktansvärt ont..
jag fick det nästan två gånger i veckan då, nu får jag det mer nån gång var tredje månad..
men ja, det var faktiskt lite jobbigt..
Sen det där med sprutorna.. Trots att jag valde biologisk klaff så var jag tvungen att äta waran..


Den mitralisklaffen som de hade valt ut till mig (producerad i ett labb av grisvävnad) var för stor.. (jag är väldigt väldigt liten.. 149cm och 39kg) så dom fick ta en pulminaris klaff istället, och vända den utochin, så den passade..
För att förenkla det för min klaff och mitt hjärta så tyckte de endå att jag skulle äta blodförtunnande waran.. Enda anledningen till att jag valde en biologik klaff var för att slippa detta..
Dock ska man, trots att man väljer biologisk klaff, ha waran i tre månader... Jag äter det fortfarande..
När man börjar medicineras med waran så tar man sprutor för att förtunna blodet, och det var helt enkelt detta pappa behövde göra.. sved lite, men inget jämfört med sorgen över att jag inte kunde få barn..
Jag blev så himmla jävla enormt upprörd över detta.. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna få barn nu... det sänkte mig också jävligt mycket..

Sen när jag gjorde mitt första ultraljud efter operationen så sa de att pumpförmågan är bättre, läckaget har minskat.. Men själv mådde jag rätt dåligt.. Kände inte att jag klarade lika mycket mm.. Sen pratade jag med min dåvarande läkare i jönköping om dethär med waranet. Jag var så sjukt nära på att gråta när vi pratade om att jag ville bli förälder.. Men han sa att det finns säkerligen en möjlighet.. Däremot så träffade jag honom och en specialistläkare från lund några månader senare och då sa han från lund att jag inte borde ha sånna drömmar för att mitt hjärta förmodligen inte klarar påfrestningarna.. och min nuvarande läkare säger att det ska nog trots allt gå.. Så jag vet varken ut eller in.. jag bara hoppas..

Utöver det så hände väl några andra konstiga saker efter klaffbytet... En gång så pulserade hela min hals så jävla mycket.. Som att blodtrycket bara rusade iväg. I flera timmar.. Jag tänkte att "det går över" och sen så sa jag till pappa när han kom hem att det hade vart så hela dagen, då tog han mig direkt till akuten och precis innan vi kommer dit så slutar det.. haha.. men dom hittade inget fel över det så antar att det bara var något tillfälligt.. men jag fick iallafall ligga inne en dag..
Sen skedde en annan sak också som var riktigt jäkla läskig.. Jag satt vid datorn, helt lugnt , skrev väl på min blogg eller något.. Skulle iväg till en grillfest efteråt och helt plötsligt börjar mitt hjärta dunka SÅ JÄVLA HÅRT. aldrig kännt det så förr eller efter det för den delen.. Jag ställde mig upp och tänkte gå till bussen mot grillfesten.. men det bara forstsatte..och helvete vad obehagligt. det bara slog och slog och slog.. Jag kommer inte ens ihåg hur jag kom från mitt rum, ner för trapporna till hallen, men jag minns att jag skrek så jävla högt på min storebror..
Han brukar vanligtvis sitta med sina stora hörlurar och bara skrika till svar "VAD?!" eller "JA?!" men jag hade väl världens tur.. för han kom uppspringandes från trappan.. Då låg jag i hallen och hyperventilerade, jag var så jävla rädd.. och det hade slutat då tror jag.. men jag var fortfarande livrädd och det gjorde fortfarande ont, trots att det inte längre slog så hårt.. Han frågade väldigt lugnt vad han skulle göra och jag sa "ring pappa"
Pappa och min andra bror var precis utanför för de hade handlat pizza, in kom dom och undrade vad som hade hänt.. jag hade lugnat ner mig lite då men hela mitt ansikte var ju söndergråtet.. Vi tog det lugnt där hemma i kanske 10 minuter medan vi disskuterade.. pappa sa att jag skulle ringa akuten och fråga om råd och beskriva vad jag kände.. så jag gjorde det.. de sa att jag skulle in på direkten och ville skicka en ambulans men jag sa att det är lugnare nu och pappa kör mig istället..

När jag kom dit och blev inlagd som vanligt.. mamma var med mig och stannade där med mig tills klockan blev mycket.. sen hittade dom inget och dagen efter fick jag gå ut..

Andra småsaker man måste gå igenom är ju något så enkelt som blodprov varje vecka för att dosera waranet.. hah.. men ja.. utöver det så har det inte hänt så mycket från operationen 2010 tills nu.. Förutom en sak till, det hände väldigt nyligen..
Jag hade känt ett tryck över bröstet ett tag och blev utmattad av minsta lilla.. Det gjorde inte ont, som dom andra gångerna, så jag brydde mig inte så mycket.. men sen hade jag haft det i nästan ett dygn innan jag ringde sjukupplysningen om råd.. dom sa att jag skulle åka in.. och jag ville inte.. det var så jävla segt.. men såklart gjorde jag som dom sa.. Och blev inlagd i flera dagar.. dom hittade inget men de registrerade dock en arytmi som tydligen kan vara väldigt mycket ihopkopplad med hjärtinfarkt eller något sånt där.. så jag fick stanna längre än vad som sagts från början.. men tillslut så fick jag åka därifrån och det var då de startade upp disskusionen med att installera en dosa i mig för att registrera sånna arytmier..
Här i linköping har jag inte privilegiet att mina fina föräldrar kan hälsa på dagligen, men jag hade iallafall min fina sambo som var vid min sida.. Dock är detta inte alls på samma seriösa nivå som en stor hjärtoperation, men det är ändå väldigt betryggande och upplyftande att ha någon där..

Utöver operationen i september 2010 så har jag opererats fyra gånger till..
en gång när jag var runt en vecka, två gånger när jag var runt 2 månader och en gång när jag var nästan 4 år.. minns ingenting från de operationerna..
Har ofta undrat hur mina föräldrar måste ha känt sig. fan vad jobbigt..
Jag frågade en gång mamma vad hon oroade sig över angående mig som liten och hjärtsjuk och utöver just att dom kan förlora mig så tänkte mamma på min framtid, på att hur utstött man kan bli bara för något litet ärr på kroppen. Hon var väldigt rädd över att jag skulle må dåligt över min kropp..



men jag har riktigt bra självkänsla.. jag älskar mig själv trots mina fel, och ja, jag har ärr över kroppen, men vadfan, hade jag inte haft dom hade jag inte levt, så jag är rätt glad över dom trots allt..


Ja, andra problem som tillkommer är faktiskt tandläkaren.. haha.. har fått kämpa med att få mina tänder fixade hur länge som helst.. jag har dragit ut mina hörntänder, sen jag var typ 12 år.. och dom permanenta ligger fortfarande kvar uppe i gommen, dom kommer inte ner.. men efter att ha haft hålrum där hörntänderna ska vara i över 8 år så har tänderna spridit ut sig och det syns inte ens att jag har dragit ut hörntänderna, men hursomhelst.. Dom har aldrig kunnat fixa detta eftersom de var oroliga över att en bakterie som finns på tänderna ska ta sig in i blodbanan och sätta sig på min redan dåligt fungerande klaff och göra det livsfarligt för mig.. Så dom skulle vänta tills efter operationen.. och nu efter operationen så har dom inte vågat göra något pga att jag äter waran.. haha.. men ÄNTLIGEN så har waranmottagningen och tandläkaren i jönköping kommit överens om hur dom ska lösa det.. Jag får sluta ta waran i bara någon dag.. så vi får trappa ner waranet och sen börja med det igen mha sprutorna osv..
men ja.. alltså trots så mycket runt omkring så har jag ju inte riktigt förlorat något känner inte jag.. Jag har vunnit på det som gör ett liv rikt, tror jag.. På att få en nära och bra kontakt med dem jag älskar, att se fina saker i mindre saker och att ha en positiv syn på livet.. allt behöver inte vara negativt. Finns alltid folk som har det värre, och dom kanske man ska hjälpa så de får det bättre? ödmjukhet är viktigt tror jag..

Uhm.. min uppväxt.. jag har alltid lekt med barn och sådär, har liksom aldrig känt att mitt hjärtfel har hindrat mig i mitt sociala liv.. sprang runt och busade som alla andra barn, bara inte lika länge eller lika fort ;)
Har dessutom astma.. haha..  Ansträngnings-astma kallas det.. Ingen vanlig.. utan när jag springer och hjärtat får tungt att arbeta så drar luftstrupen ihop sig och det blir svårt att andas typ.. så har jag uppfattat det iallafall, har ingen stor koll på det där med lungorna..
och jag har blivit uppväxt i en rätt härlig miljö.. Alltså.. visst, vi hade väl inte cash ens så det kanske räckte vissa månader, men samtidigt så har jag fått uppleva människor som bryr sig om annat än sånt.. Ah. det är svårt att förklara men nån gång kanske jag kan sätta ord på det.. jag känner att mitt liv är rikt.. riktigt rikt, och det är skönt..

jadu........... finns så mycket att säga men just nu så är de spontana delarna av mina minnen slut.. uhm..........HAHA .. Ja. jag vet inte vad jag ska säga. skriv exakt vad du vill :)
Hoppas att du kan hjälpa mig med min fråga..

Kan dra lite snabbinfo om mig själv..
(AAHAHAH FYFAN!!!!!!!!!!! tog precis bort allt jag hade skrivit. men som tur var så fungerar "ångra" (ctrl+z)).. (okej. sorry. haha.. brukar inte skriva sådär konstigt. men jag fick lite panik ett tag där.. Så jag skrev vad jag tänkte, igen.. typiskt mig men yeye!)

Namn:Camilla Lövgren
Ålder: 21år
Bor: I linköping
Gör: Pluggar biologi
Familj: Sambo och hund, resterande familj bor i jönköping
Grundvärderingar: Ärlighet kommer längst,
Gillar: cocacola, världen, skate, klänningar, rymden, mat, humor, film.. omg. detta blev för långt.. finns miljoner fler saker haha..
Ogillar: Oärliga människor, orättvisor, nazism och ytlighet och.. ja.. detta blev med långt..




ja.. det här blev ju mycket. men nu hoppas jag att du fått en bild av mig iallafall.. euhm.. bli inte skrämd, för jag är somsagt väldigt vänlig och.. vet inte.. bara gillar att uttrycka mig .. och du bad faktiskt om att få en historia om mig haha, så varsågod! :)
Tack för att du ställer upp!

"Its a mix beteween tulips and daysies..I call them.. Todaysies!" Haha. Ja, jag gillar jim carrey  <3

Hursomhelst så är jag lite mixad i känslorna.. Jag har så mycket att göra, och det kliar i hela mig för jag vill göra något, men inget av det jag borde göra är så jävla intressant, förutom det som är jobbigast att göra (skriva brev till farbrorn med plånboken).. Såatteh.

Nu tänkte jag strax ta mig i kragen och göra grejerna för dagen, men innan det måste jag planera upp exakt hur mycket tid jag ska lägga på varje sak, eftersom jag vaknade halv ett idag. HUR FAN gick det till kan man ju undra då, eftersom jag gick upp 08 varje annan jävla dag och tvingade upp mig trots wiktors sömnproblem som väcker mig?
Jo. Jag sov i gästsängen (som btw har dom bästa jävla sängkläderna!! <3 men wiktor hatar dom, så vi använder aldrig dom..) och glömde min alarmklocka inne i sovrummet.. Perfekt. Verkligen. Heh.

Så nu har jag ca 7h kvar av den här dagen (för ja, jag ska sova vid 22 och vända mitt jävla dygn tills skolan börjar på måndag!) och då gäller det fanimig att vara effektiv.
Ha en fin dag :) Hej!

 

 

Här får ni en nyårsbild från arkivet.. 2009-2010 skiftet.. En av de bästa nyårsaftnar jag har haft. Helt underbart var det.. Förutom just sorgen som befann sig på nyårsdagen..

 

 

Jag håller fortfarande på med min filmlista. men.. det är så svårt. Så många man glömt och missat säkerligen.. Men jag skriver en provosorisk lista på mobilen just nu, så får vi se hur det går :)

Sitter här och njuter av thåströms underbara röst och hans perfekta texter som bara får en att känna så jävla mycket.
Saker som hon gör. Herregud så bra.
Som eld, karenina, Österns röda ros, bibel, balladen om en amerikansk officer omg on and on går det! Svinbra grejer alltså!

 

Här får ni en bild ur arkivet. Ja. Jag har flera hundratals bilder på mister thåström från alla konserter :)

Förövrigt har jag precis bakat kladdkaka, som inte blev så kladdig eftersom jag och wiktor spelade och glömde bort kakorna.... haha. men goda blev dom iallafall :)
Nu blir det monsters Inc

First of all så ska vi iväg om 3h. Hinner inte göra ett skit. perfekt.
Anyway så kommer nog teatern vara fin eller kul iallafall..

Ska diska nu och sen vetifan. ska höra med wiktor hur han vill göra.. mat ens?

Gick och la mig vid 10.30 när jag fick migrän och kunde inte somna i början för att jag inte ens var trött.. Sen när jag äntligen lyckats somna så ringde min hjärtläkare vid 11.55... och det störde mig såklart men kunde ju inte ignorera samtalet..
Pratade ett tag och jag kände att min migrän fortfarande var kvar, sen så somnade jag tillslut och vaknade lite i 14.. WTF!!!!!!!!!!! nu har hela dagen försvunnit och ALL huvudvärk är inte ens borta. jag hatar sånna här dagar. Ja, I really do.

Mina närmaste vet hur jag blir när jag har migrän men... Det är ju lite onödigt att bara skriva negativitet till hela världen, så jag avslutar med att jag iallafall har en god cocacola, en fin hund och en bra pojkvän bredvid mig.

Nej. Jag är sur. och dessutom gick jag upp för över en timme sen men ändå.
Både jag och wiktor har sovit asdåligt och det kanske inte är så konstigt eftersom han hela tiden inte kan sova på nätterna (förmodligen för att han lägger sig för tidigt......)
Jag själv, som också lägger mig samma tid, somnar. Kan det kanske bero på att JAG GÅR UPP I TID OCKSÅ?!.. herregud.
Jag tror att jag sover i gästsängen inatt och imorgon också. Jag måste få sova som jag vill, annars kommer jag aldrig palla skolan.
Det är så irriterande. Båda mina förhållanden har haft samma issue med sovandet, så man skulle ju kunna tänka sig att faktorn är mig.. Men det är aldrig jag som fuckar ur... Förutom just när mina partners ber mig vara uppe hela nätterna.
Fyfan.
Neh. Sömn är viktigt för mig och jag tänker INTE ha ytterligare år av fuckedupedness av sömn. Förr kunde jag ändå köpa det med tim eftersom han hade sin narkolepsi men nu handlar det mest bara om att w gillar att sova..och det gör väl jag med, men jag förstår också viktigheten i att ha en bra dygnsrytm..
Så det är vad jag ska skaffa mig igen. Ensam. I en separat jävla fittsäng. Och nej, jag gillar inte idén men seriöst?!
Det har fan gått på förlänge. Verkligen förlänge. Typ sen i september utan att överdriva.



Hursomhelst så ska vi på teater idag :D det ska bli kul tror jag..
Blir familjen addams, intressant :D.. och innan dess ska vi laga mat, fixa med mathemsidan, städa undan, gå med hunden, jag ska beställa böcker och skriva in det nya schemat i almanackan samt rensa datorn och spara allt på en extern hårddisk (Y)!

meeen, allra först ska jag ta mina piller.. Jag är egentligen glad idag, så sorry för att det låter så negativt där uppe..
Jag önskar att jag kunde sova nu, och då tänker lata jävlar"men sov då?" JA VISST för jag har ju inte miljoner andra saker att göra? Dessutom har jag redan sovit 8 timmar vilket är mer än nog egentligen.
Även om det blev ett break på 1,5h mitt i natten så är 8h tillräckligt..
Förresten så råkade jag just trycka på publicera utan att mena det, så nu får det bli som det blir.... Ifall någon följer via bloglovin så ser de inte den senaste updaten annars.. såatteh. detta får duga :)

Tja! Jag sitter här och letar kurslitteratur samtidigt som jag bloggar.. Lite segt men yeye.. Hittar inte rätt böcker haha.. Ska strax skriva upp en inköpslista till hemmets kök så vi ska handla på oss mat..
Sen ska vi även skriva klart våran middags-hemsida som hasse så snällt gjort :) Den är gjord på så vis att vi kan skriva in recepten + ingredienser sen går vi bara till hemsidan och trycker "ny maträtt" typ.. så kommer ett nytt förslag upp. Svinsmidigt och enkelt, så slipper man diskutera middagsmat varje dag och dessutom så får man tips hela tiden. Svinbra!


Dessutom har han gjort en "vad är du sugen på"- funktion så om man skriver in ex. "matlådor" (då man har väldigt få matlådor kvar i frysen till skolan) så får man fram massor av olika recept som jag har taggat "matlådor" med när jag skrev in recepten :D Asbra! Wiktor kämpar redan med att skriva in alla recept.. Nu ska jag nog hjälpa honom :)

 

Denna får ni för att jag är sugen på en toast från mcdonalds nu..

AMAGAAD! hahah allvarligt. Jag trodde att klockan var typ.. 21 kanske.. men nej. 01. Nu ska jag snart sova.
Tänkte bara berätta om ett fint litet brev jag fick av en jättesöt gubbe :)

Vet inte hur länge folk läst min blogg m.m så tänker dra storyn rätt kort, trots att den finns att läsa i sin fullhet HÄR.

En gång för typ 1 år sen hittade jag en plånbok på stan, riktigt stor med massor utav kort och IDn och massa pengar.. Den tillhörde en äldre man, och istället för att göra som många skulle gjort och ta pengarna, så försökte jag ringa mannen. Han hade inget telefonnummer på nätet när jag försökte nå honom via eniro, så istället rotade jag i plånboken och hittade ett visitkort så försökte jag på det nummret och då svarade mannen, han visste inte ens om att han tappat den och han blev så själaglad. Det gjorde mig lycklig :) Och nu runt juletider har den fine mannen skrivit ytterligare ett tackbrev till mig och jag blir så jävla glad. Jag älskar när folk uppskattar att man är snäll. Jag själv uppskattar snälla människor så jävla mycket så det är bara skönt att någon uppskattar tillbaks :) Åååh! Lycka! :D

Tjabba!

Har hängt hos morsan sen igårkväll.. Har fortfarande ont i halsen men jag fattar inte varför, trodde det berodde på luften i rummet som jag sov i innan.. hursomhelst så tänkte jag berätta lite om julafton, juldagen, annandag jul och nyår :) Får se hur långt jag hinner innan mamma kommer från tvättstugan, då ska jag umgås lite med henne innan jag drar till pappa för att åka vidare sen till linköping..

På julafton fotograferade jag ingenting, synd! Likadant på juldagen... Vilket var ännu värre, eftersom det var både roligare och mer folk, dessutom släktingar som jag inte träffat på rätt många år men håller av rätt mycket ändå.

Eftersom det inte finns bilder så får det bli kort beskrivet, annars blir det så tråkigt med bara massa text...
Annandag jul finns det inte heller bilder från...Bara på nyår..

 

Julafton började rätt tidigt för mig, jag brukar ju hjälpa pappa med att fixa maten.. Skitkul :D.. Hursomhelst så blev vi inte ens klara i tid till 13 när gästerna (mamma och farmor) skulle komma men det gjorde väl inte så mycket..
Dukade upp all jäkla mat och alla åt (Jag, wiktor, hasse, klas, pappa, mamma & farmor) meeen grejen var bara den att alla åt rätt lite.. För att vara julmiddag alltså... Jag orkade inte ens äta mer när jag skulle komma till varmmaten, så jag smakade inte ens janssonen som jag hade sett fram emot så mycket.. Farmor åt nog mest, även om det inte brukar vara så..
Efter det så pratade de flesta historier med farmor, hon är en bra historieberättare.. Det gillar jag :) Men själv så satt jag vid Kalle Anka och tittade.. Sen joinade fler, och vissa slutade titta och vissa  kom tillbaks m.m.. Efter kalle blev det kaffe och paketutdelning vilket jag stod för.
Ovanligt mycket paket iår igen men det är ju bara kul :)

 

Juldagen spenderades hos min farbror med familj. Dit kom massvis jämfört med på julafton, vilket jag gillar :) Jag gillar när det är många trevliga samlade på en plats och har det mysigt.
De som kom var såklart min farbror lillen, hans fru anna, deras två barn på 1 och 3 år (Melker respektive Nellie).
Mina andra kusiner Lina & Elin var där, farmor och hennes syster Bitte.
Dessutom hade bitte med sig sin son med sambo och litet barn som jag inte sett på länge, väldigt kul :)
Annas föräldrar var där och så var det min familj (exklusive mamma och wiktor)

Som vanligt började allt med maten, men den var inte heller klar när vi kom så man umgicks och busade med de tre småbarnen, det tyckte jag var väldigt kul.. Maten var svingod, det var någon "skagen cheesecake" som jag gillade jävligt mycket.. Men pappas jansson slog lillens iår igen däremot.. Jag hann nämligen smaka på våran på julaftonskvällen ;)
Hursomhelst.. vi åt väl i typ tre omgångar var som man brukar.. Sen blev det lååångt break då vi delade ut paket (bara till barnen) och umgicks och busade med barnen. Jag och Nellie stod för julklappsutdelningen här med :) Mysigt!
Och stimmigt, men jag tyckte det var underbart haha.. Minns att när lillen skulle kalla folk till bords till middagen så lyssnade ingen eftersom alla var så upptagna med att skoja och umgås
Hursomhelst, efter klappar och massa bus och mysigheter så blev det kaffe, rätt snabbt.. Därefter julklappspelet där jag vann 4 st prylar. Kul grej :D

 

SE nu blev det jävla lång text ändå, så nu går jag och gör te så får resten skrivas i ett annat inlägg :)

ja, det är vad jag ska ta mig an! och publicera här i bloggen. Äntligen någon inspiration till nytt inlägg om icke-vardagsgrejer!
Jag påbörjade listan igår 02->04 på natten när jag inte kunde somna.. Men inte riktigt klar än, ska söka runt lite på filmer som jag har glömt namnet på m.m.

Förövrigt så ska jag och pappa iväg om typ 20 eller 25 minuter.. Vi ska kolla runt lite på saker och sen är det käk hos farmor med en viss del av den släktsidan :) Mysigt och förmodligen jävligt mumsigt! Längtar redan rätt mycket haha, trots att jag precis drack en stor kopp te och känner mig lite fylld i magen..
Mina små kusiner kommer också, vilket alltid är kul :) Nellie är så himmla glad och snäll och Melker är väl mest bara ball och som alla bebisar: inte så stor lek-funktion..

Efter det så ska jag ringa boris och höra vad som händer, sen på kvällen kanske jag drar till mammsen :)
Imon åker jag hem.. Lite trist men det finns mycket som ska göras hemma. Sen blir det teater den 9 januari också :).. Familjen Addams, de biljetterna fick vi av wiktors snälla faster.. Jag gillar sånna presenter, grejer jag gör sällan och ändå uppskattar. Men det är, som wiktor påpekade, viktigt att man får sånna presenter av människor som själva gör väldigt mycket sånt för annars kanske man bara får dåliga tillställningar hela tiden som inte liksom "provtestats" haha!


har förövrigt fått min dator fixad nu så jag har alla mina bilder igen som ni kan se på bilden ovan. Detta får mig att minnas kolmården, sist vi var där. Alltså seriöst. Det var bara reeeeeen jävla lycka, hela hela dagen! det var varmt och fint väder, även fast man gick väldigt mycket så blev jag inte trött och utmattad på ett tjurigt vis, jag blev positiv och glad över att man såg alla djur, mina fina släktingar var med och gjorde allting mycket roligare och finare på något vis..
Hasse och leena var också med, vilket var perfekt. Jag älskar hasse så jävla mycket så han gjorde också bara allting bättre, likaså var det för att Tim var med..
ja, tamejfan, det var en perfekt dag.
Tack livet! :)

 

 

 

Nu ska jag fortsätta på min filmlista i några minuter innan vi ska åka iväg, ha det fint!

Tjabba! Just kollat på total recall med farsan, eller eh, han var med tills han blev sömnig haha.. Nu blir det läggdags :) Imorgon ska jag till min fina farmor vid 2 tiden och så tänkte jag försöka få min dygnsrytm normal igen, varje jävla nyår så fuckar det.. hahah.. fan också!

Jag har, trots några veckor ledighet, ingen inspiration till bloggen.
jag vill bara skriva om hur viktigt det är att ta hand om varandra, att livet är dyrbart och skört.. Att små fina saker i livet är det som gör dagarna värda..Livet värt.
Att livet gives en chans, inte mer.
Och jag vill skriva om den underbara värld vi lever i, som jag inte ens upplevt mycket av, men jag har sett på video, på animal planet, hört människor berätta. Sett med egna ögon. Smakat, kännt, vilja utforska och vart nyfiken.

Allvarligt. Det är verkligen asballt och helt fantastiskt att vi lever i en värld där saker växer och gror. Där man kan andas, där bakterier och virus fodras och även en hel drös med andra härliga organismer..
Är inte det lite mindblowing ändå? Att vi råkar bli till på en alldeles fantastisk plats.
Det gör mig glad.

Jag vill kämpa och leva, för att för alla nanosekunder som jag får upptäcka världen ska räknas.
Ja, jag tror verkligen att jag älskar livet. Så jävla mycket. Det finns så mycket fint och helt sjukt underbart häromkring. Ta bara min fina hund som sitter jämte mig nu?
Hennes glädje som hon ger mig, hennes fina beteende och mysiga charmiga personlighet.
Ja, livet, om du nu vill, så tar jag tacksamt emot mer av dig. :)


Jag vill skriva om de här sakerna, så detaljerat, sååååå mycket preciiis i prick, perfekt beskrivet in i minsta lilla känsla och detalj.. Jag vill beskriva mina känslor och mina undringar, väldigt precist. Men jag kan inte det, jag har inte förmågan att beskriva dom med ord.. Med text.. Det bara går inte. Jag önskar ibland att jag var lika grym som Stephen King på att beskriva.. But im just not...
Men inte ska jag väl deppa för det.
Jag kan väl försöka att beskriva.. Försöka ge er känlsan.
För alla förtjänar att vara lyckliga.
Alla.
Även fast det finns så många svin i världen så tror jag att om dom bara hade fått vara mer glada, mer posivita och lyckliga så hade dom inte vart sådana as.. De kanske fått för lite empati och ödmjukhet i sina dagar? Inte vet jag.
Men jag tror verkligen på att man ska vara en medmänniska.
En bra organism här i världen, ta hand om allt fint vi har.
Och speciellt ta hand om sig själv, inte på ett egoistiskt sätt, utan bara inte utsätta en för en onödig fara, försöka avsluta livet eller försöka förstöra för sig själv. Allt för många människor gör detta, helt i onödan. Sluta upp.
Jag har en liten utmaning till människor..
Var en medmänniska.
Försök, iallafall för en endaste gång, göra en god gärning. Berätta för någon hur fint halsbandet var, eller bara hjälp någon tant över vägen, låt den där människan med bara ett mjölkpaket gå före i kön på ica, ge några kronor till den stackars mannen på gatan, bli fadder, donera pengar eller bara ta hand om en skadad fågel ute på gatan eller sluta upp att skada er själva..

 

Detta påminner mig om när vi var i Helsingborg...Jag tänkte skriva om detta samma dag där nere, men det blev inte av.. Jag och wiktor löste "vårat" bråk istället och tittade på en film..
Hursomhelst.. Det var såhär.. Jag och wiktor, tobbe och wiktors faster var i stan och fikade.. Sen så började tobbe och jag att dampa på varandra och det slutade med att jag blev grovt sårad, så jag stack därifrån efter att man hållt en fejkad god min inför fastern för att säga hejdå..
Därefter strövade jag omkring ett tag på helsingborgs gator, aldrig vart där ensam förut.. Visste minimalt.. Visste ungefär vart knutpunkten var, men inte mer än så..
Det var mening att jag skulle gå hem egentligen men jag ville verkligen inte sitta hemma hos wiktors morsa och bara vara lack.. Så jag gick.. Sen hamnade jag på ett fik, Ebbas fik. Väldigt fint, 50talsinspirerat..
Där satt jag, med mitt arga och upprörda humör, i kanske två timmar. Utan att äta något. Satt där. Och grubblade.

Sen tänkte jag att "vafan sitter jag här och är arg för? fuck det, onödiga känslor. Visst, han sårade mig och då får man vara upprörd, men vad är meningen? Den envisa fan kommer ändå inte be om ursäkt och jag vet det, så använd tiden och energin på något bättre istället"
Det var svårt, men när jag bestämt mig så gjorde jag så istället.
Funderade på hur jag vidare skulle spendera kvällen, så jag gjorde något positivt istället.
Köpte en cocacola i glasflaska och funderade vidare, samtidigt som jag satt och läste några bloggar på mobilen.
Rätt som det var så insåg jag att "vafan! Han söta snälla uteliggaren som jag träffade för två dagar sen, han kanske är kvar!"
Det var nämligen så att när jag kom ner till helsingborg så skulle wiktor hämta mig på knutpunkten, sen skulle vi gå hem till hans mor.. och på vägen stötte vi på en alldeles ensam man, en svinkall vinterkväll, liggandes på sin otroligt smutsiga och överanvända sovsäck.
Han tiggde inte ens. Han hade lagt sig i ett litet hörn för att skydda sig mot vinden tror jag, det blåser alltid som fan i helsingborg.
Där låg han. och jag fick ont i mitt hjärta. Så jävla ont.
Där går jag och tänker att jag "håller på att frysa ihjäl" snacka om att överdriva. Fyfan.
Jag slutade lyssna på vad wiktor pratade om och så rotade jag i min plånbok.. Hade en femhundralapp.. Min enda lapp. Fan.
Jag bad wiktor om någon lapp och han tittade på mig och sa "men va? han tigger ju inte ens..Du är så snäll"
Så svarade jag något i stil med "det är ju ändå inte mina pengar jag ger bort så det är jag väl ändå inte.."
Hursomhelst så gav han mig en lapp och några mynt som han hade..
jag gick tillbaks några steg till herrn på marken och sträckte försiktigt fram mina pengar.
Jag ville ge honom mat. och värme. Men allt jag hade var några jävla lappar och mynt..

Han tittade på mig, rätt förvirrat, med fina blå ögon och grå buskiga ögonbryn.. Så skakade han lite på huvudet och tog emot pengarna.. Han sa med den sköraste lilla mysiga skånska röst "tack så hemskt mycket"
och då bara brast det för mig.
Hans röst var bara för mycket.
Han blev så mänsklig, skör och alldeles... ensam. Mitt under juletid. 26e december liksom. Fyfan.
Säkerligen iskall. och allt jag kunde stå till tjänst med var några ynkliga pengar.. Affärerna var ju ändå stängda..

Jag gick mot wiktor igen och började nästan störtlipa. Jag vet inte vad det är med mig när det gäller sånt här, men jag blir så jävla känsloladdad. Det är hemskt att någon människa ska behöva ha det sådär.
Jävligt orättvist. Fyfan.

På natten när vi skulle sova så tänkte jag på mannen igen, hans röst som var så full med tacksamhet, ändå så upprörd röst av sorg..och då insåg jag att jag hade min resmat kvar i min väska. Som jag bar på. Precis där.
Jag blev så arg, så jävla jävla arg. hur fan kunde jag inte tänka på det?
Idiotiskt. Jag var riktigt lack på mig själv. Han kunde fått skumtomtar och clementiner.. Han hade säkert inte ens ätit...

Dagen därpå så såg jag honom igen genom bussen, på exakt samma ställe med sin sovsäck..
Det var därför som jag tog chansningen den tredje dagen att han kanske var kvar..

När jag suttit på kaféet ett bra tag så insåg jag min plan. Jag ska köpa mat till herren..
Jag gick rakt till knutpunkten, där jag visste att ett macdonalds fanns..
In genom pressbyrån gick jag. Där köpte jag en Mer, päronsmak tror jag.. För att jag tänkte att han ville ha dricka med skruvlock, så han kan spara om han vill, och dessutom inget kolsyrat för det kan göra ont om han är sjuk och har ont i halsen.. Sen gick jag upp en våning till macdonalds och handlade en bigmac burgare och två cheese..
Sen gav jag mig iväg mot samma plats som jag sett honom två gånger tidigare.
Jag hittade inte honom.

Och jag blev såklart arg och lite ledsen.. Hoppades att han hade det bra..
Men.. om jag bara tänkt klart första gången så kanske jag hade kunnat hjälpa maximalt den gången.

Det stör mig som fan nu i efterhand. Men ibland händer sånt, och det är bara att försöka igen. Försök vara en medmänniska igen och igen och igen, för man får mycket tillbaks i känslor. Och vad är det man minns när man ser tillbaks på alla dagar man levt? Man kommer ihåg hur man kände sig. Känslan är värd så jävla mycket mer än bara pengar.
Mannens känslor är också värda. Hur han hade kännt om jag hade nått honom med maten. Tänk er det...

First of all, hinner inte skriva mycket.. men jag ska såklart berätta om jul m.m här nån gång.. dock ska jag strax laga mat så det får väl bli när jag är hemma på söndag eller sådär..

Hursomhelst, såg just på facebook att en i min förra klass (klassen som jag inte gillade allt för mycket) verkar ha blivit lite förändrad till det positiva hållet, eller så är det mina gamla vänner som blivit till det negativa hållet, för att de har iallafall börjat hänga. Oddsen ligger ju mer åt att en människa ändras positivt än att tre människor ändras negativt, väl?.. :) Det gjorde mig glad. Riktigt glad..
Nu blir det stuvade mackaroner och köttbullar, mums! vart sugen på det i 2 veckor snart

Hej! :D
Satt just och spelade med hasse, wiktor och klas.. askul! (på min nya (begangnade) dator! ) Innan idag kollade vi på bio, ihop med mamma och leena också.. Skitbra film! omigosh vad underbar!

Jag älskade allt med den.