förövrigt
fick jag en femma på förra tentan.. bra(Y).. undra när fan jag kommer ha nytta av den skiten?
Klantjävel.
Wiktor vet hur mycket jag hatar när jag är klantig. kan vara den minsta lilla grej, att t.ex. spilla lite saft, till att klanta sönder med andra saker som t.ex. att man trillar eller inte tänker efter, före.
Vad jag hatar ännu mer är när kombinationen "min otur / inte tänkande" går ihop med det jobbiga i mitt liv.
Jag vill bara vara glad och normal som innan.. Inte normal normal .. Jag har aldrig vart normal.. men jag menar.. Att inte ha fucking problem hela tiden. Jag orkar inte mer.
Jag vill inte mer för den delen heller.
Om jag bara hade kunnat leva i en skog ensam och leva på mat som naturen ger så hade jag hellre gjort det.. Skitsamma att jag inte har mitt internet etc... Hellre det än att gå på mediciner hela dagarna och bara har det jobbigt ekonomiskt och psykiskt och fysiskt. Fyfan. Jag vill inte existera i det här samhället, samtidigt som jag vet att samhället är enda anledningen till att jag ens lever.. Otacksamma jävla camillajävel.
Vad jag hatar ännu mer är när kombinationen "min otur / inte tänkande" går ihop med det jobbiga i mitt liv.
Jag vill bara vara glad och normal som innan.. Inte normal normal .. Jag har aldrig vart normal.. men jag menar.. Att inte ha fucking problem hela tiden. Jag orkar inte mer.
Jag vill inte mer för den delen heller.
Om jag bara hade kunnat leva i en skog ensam och leva på mat som naturen ger så hade jag hellre gjort det.. Skitsamma att jag inte har mitt internet etc... Hellre det än att gå på mediciner hela dagarna och bara har det jobbigt ekonomiskt och psykiskt och fysiskt. Fyfan. Jag vill inte existera i det här samhället, samtidigt som jag vet att samhället är enda anledningen till att jag ens lever.. Otacksamma jävla camillajävel.
Och alltid säger jag emot mig själv, för jag känner en skuld till de som gjort något bra för mig, samtidigt känner jag ett grovt jävla hat mot dem som försvårar mina få dagar här i livet. Jävla skit.
Det som hände idag var t.ex. att jag har klantat mig med trafikförsäkringen, har en fet jävla summa att betala in innan 11 februari.. Sen mitt andra brev för dagen var från försäkringskassan där de gav avslag på en ersättning.. Så inte nog med att jag redan ligger flera tusen kr back i min ekonomiska situation (har alltså lånat av vänner & familj), det blir inte bättre av att inte få in någon inkomst (fkassan) och dessutom få en fet jävla utgift också.
Jag vill bara vara glad. Inte arg. Men jag känner mig uttömd och matt. Börjar istället bli arg. Arg på mig själv, mestadels... Arg för att jag inte är som förr, arg för att jag inte orkar, arg för att det inte syns på mig att jag är sjuk, arg på att jag är så jävla klantig, arg på att ingen lyssnar för jag är så liten, arg på allt.
Det som hände idag var t.ex. att jag har klantat mig med trafikförsäkringen, har en fet jävla summa att betala in innan 11 februari.. Sen mitt andra brev för dagen var från försäkringskassan där de gav avslag på en ersättning.. Så inte nog med att jag redan ligger flera tusen kr back i min ekonomiska situation (har alltså lånat av vänner & familj), det blir inte bättre av att inte få in någon inkomst (fkassan) och dessutom få en fet jävla utgift också.
Jag vill bara vara glad. Inte arg. Men jag känner mig uttömd och matt. Börjar istället bli arg. Arg på mig själv, mestadels... Arg för att jag inte är som förr, arg för att jag inte orkar, arg för att det inte syns på mig att jag är sjuk, arg på att jag är så jävla klantig, arg på att ingen lyssnar för jag är så liten, arg på allt.
jag blir så arg att jag får energi tillbaks, energi att utföra skiten som måste göras.. men det hopar sig. Det är så jävla mycket som måste göras, att jag istället blir apatisk.
Det här är så sjukt att skriva, för det är så olikt mig. När fan blev jag en sån här? Jag har aldrig vart apatisk eller förbannad eller ledsen över saker, för jag vet att förändring sker bara när man själv agerar... Men jag börjar tvivla på det.. Jag agerar hela tiden men inget händer, då är det väl lika bra att sitta här och ruttna.
Det här är så sjukt att skriva, för det är så olikt mig. När fan blev jag en sån här? Jag har aldrig vart apatisk eller förbannad eller ledsen över saker, för jag vet att förändring sker bara när man själv agerar... Men jag börjar tvivla på det.. Jag agerar hela tiden men inget händer, då är det väl lika bra att sitta här och ruttna.
Feminism
Tja, det var längesen jag skrev.. sorry för det.. har vart jävligt mycket plugg och sen tentan (fredags) så har jag vart i jönköping över helgen och sen chillat hemma i två dagar...
Det är en text jag vill ta upp. Ni finner den HÄR, men jag kopierar även hela skiten för att sprida det ordentligt.
Det är en text jag vill ta upp. Ni finner den HÄR, men jag kopierar även hela skiten för att sprida det ordentligt.
Jag var sju. Sju år när jag för första gången fick uppleva att någon tog på mig på ett sexuellt sätt utan min tillåtelse. När man är sju år ska man ju egentligen klättra i träd och knappt veta hur ett barn blir till, tänkte jag. Och jag klättrade i träd och fick reda på hur ett barn blir till, men vissa nätter kröp jag upp i fosterställning och tänkte att "det där som hände kan ju inte ha varit riktigt rätt?". På mina rangliga tunna sjuåriga ben trippade jag in på toaletten där jag länge länge länge satt på toasitsen och kände mig smutsig, märklig, ingrodd och felaktig.
På rasterna i fyran blev jag alltid jagad av en och samma kille. En gympalektion sprang han ifatt mig och drog ner mina byxor. Bara sådär. Kränkt och utskämd drog jag upp mina fotbollsshorts som satt på halvstång, rusade iväg och låste in mig på toaletten tills lektionstimmen nått sitt slut. När jag äntligen svalt skammen och bestämt mig för att springa det fortaste jag kunde hemåt stötte jag på honom, byxneddragaren, precis när han klev ut från killarnas omklädningsrum. En ilska som ingenting annat växte såklart och jag flög på honom och slog tills jag var andfådd och sprang sedan vidare. Det var såklart fel av mig att slåss och det tog jag på mig och bad givetvis om ursäkt till honom för det efteråt. Det som förundrade mig, redan i denna ålder var dock: ffteråt sa fröknarna att "pojkar i den här åldern gör såhär när de är förtjusta i någon, försök ta detta som en komplimang. Han vet inte hur han ska hantera sina känslor!" Ingenting om att han agerat fel, efter varje gång han slagit och kränkt mig. Ingenting. Bara att han var fötjust i mig.
Redan som barn blev vi uppfostrade in i roller där tjejerna är små och svaga och killar är vildar som inte kan kontrollera sina känslor. Killar SKA vara hårda och tuffa. Tjejer SKA vara duktiga och tystlåtna. Generellt.
Idrott och bollsporter är det bästa jag vet. Kommer alltid vara det bästa jag vet, trots att jag inte ens kan springa utan att få ont i mina knän som totalförstördes i åk8 av allt idrottande. Efter skolan under hela femman sprang vi ner till fritids för att slå på Playstation 2 och spela "OS i Atén". Man spelade två mot två och oftast spelade jag mot killarna i min klass, som jag ägde ut i de flesta av grenarna. De sa att jag var bra på TVspel för att vara tjej. I sexan spelade vi pingis tre timmar varje dag efter skolan. Jag vann över min lärare som sa att jag var bra för att vara en liten tjej. När det var fotbollsturnering mellan skolorna i stan fick man två poäng om en tjej gjorde mål. Jag spelade forward tillsammans med den bästa killen i laget som dribblade förbi alla motståndare, la en pass till mig som enkelt kunde lägga in den i öppet nät. När vi förlorade finalen, tack vare att jag missat min avgörande straff, kom motståndarlagets tränare fram, hånflinade och sa tyst "i slutändan märks det vilka som är killar och tjejer, glöm inte det". Främmande killar från andra utslagna lag kom inte fram och klappade mig på axeln och sa att jag var bra. De skrattade lite osäkert och sa att jag var bra för att vara tjej. Alltid bara bra för att vara tjej.
När vi precis börjat nian och gick på fest kom en kille fram till mig och frågade om jag ville ligga. Oskuld och ställd sa jag "HAHA NÄ" varpå han kallade mig jävla hora och vände på klacken.
För många gånger i veckan kör bilar förbi, visslar, skriker saker efter en och vrålar att man har en schysst röv. När man tar upp detta fenomen, bilskrikare, med andra säger de "haha äsch det är ju bara ett skämt, ta det som en komplimang". Igen.
När vi fyllt arton och skulle gå till stans just då enda uteställe fick jag två fingrar uppkörda i min fitta. Människor sa att det såklart var hemskt men att krogen ju är så. Det är taffs på krogen. Gillar man inte det får man väl skita i att gå ut. Att det kan gå så långt att till och med tjejer uttrycker såhär, att de vant sig vid dessa patriarkala och äckliga handlingar. Att varje gång man vistas på dansgolvet får händer smekta över hela sin kropp trots att man inte gett en enda uppmaning. Att det gått så långt att människor inte längre reflekterar över att det är fel.
I höstas var jag på fest. Jag stod och pratade med några vänner när jag helt plötsligt ser och känner två händer bakifrån som klämmer på mina bröst. Knådar om och om igen. Det första jag tänkte såklart var att det var en av mina närmsta vänner, trots att hon aldrig skulle göra något sånt dock, så var det liksom den enda tänkbara. När jag vänder mig om ser jag till min förvåning och chock att det är en kille jag stött på ca fyra gånger under förra sommaren. Han ler och säger "ah jag ska dra nu!". Jag ger honom en kram för att sedan stå maniskt kvar. Jag går in i ett rum och ska precis börja berätta för några andra vad som hänt när samma kokande känsla som den gången jag fick mina fotbollsshorts neddragna på gympan i fyran uppenbarade sig. Jag stormar ut, ger honom en örfil, tar tag kring hans krage i jackan och puttar puttar puttar skriker skriker skriker tills vi nått trappan utanför ytterdörren där jag med all min kraft puttar ner honom och skriker att han är ett äckligt svin och ska dra från festen. Chockad och utskämd står han nedanför och försöker i några sekunder rädda situationen genom att skrika att jag är dum i huvudet men blir snabbt bortkörd av andra på festen som sett allting. Efteråt gjorde jag en miljon high fives och var uppe i varv i en timme och fick bara pepp. Några dagar senare fick jag höra att några tyckt att jag överreagerat.
När jag blivit utsatt för ett våldtäktsförsök på en festival frågade poliserna hur mycket jag druckit och konstaterade att HMMM ja du har ju faktiskt inte så kort klänning på dig?
Att vi aldrig någonsin fått veta vad ordet feminism betyder genom skolan så att unga tjejer och killar idag tror att det är manshatare med skeva åsikter, och då tar avstånd istället för att sätta sig in och engagera sig. Att vi aldrig någonsin diskuterat jämställdhet, könsroller eller genus när vi växer upp i ett samhälle, 2013, där män och kvinnor inte har samma rättigheter eller förutsättningar.
För pojkar i den åldern gör så. De är vildar. Ska vara vildar. De är bara förtjusta i dig. Och du kommer föralltid bara vara bra för att vara tjej. Jävla hora. Hör du det, du ville inte ha sex med en kille så nu är du en jävla hora. Ta det som en komplimang när någon taffsar. Det är så på krogen, bara att acceptera. Du överreagerade, han skämtade ju bara. Feminister är ju äckliga manshatare. Men hallå du hade kortkort och var svinpackad, då får du ju skylla dig själv att du blir våldtagen. Då är det ju fritt fram att våldta.
Pojkar, killar och mäns sexistiska handlingar har och fortsätter att bortförklaras. Det måste få ett slut. Nu.
För jag ska kämpa tills den dag jag dör för att all form av sexism ska upphöra, från alla sidor. Att kvinnor och män ska ha precis samma rättigheter och möjligheter.
Häng på.
På rasterna i fyran blev jag alltid jagad av en och samma kille. En gympalektion sprang han ifatt mig och drog ner mina byxor. Bara sådär. Kränkt och utskämd drog jag upp mina fotbollsshorts som satt på halvstång, rusade iväg och låste in mig på toaletten tills lektionstimmen nått sitt slut. När jag äntligen svalt skammen och bestämt mig för att springa det fortaste jag kunde hemåt stötte jag på honom, byxneddragaren, precis när han klev ut från killarnas omklädningsrum. En ilska som ingenting annat växte såklart och jag flög på honom och slog tills jag var andfådd och sprang sedan vidare. Det var såklart fel av mig att slåss och det tog jag på mig och bad givetvis om ursäkt till honom för det efteråt. Det som förundrade mig, redan i denna ålder var dock: ffteråt sa fröknarna att "pojkar i den här åldern gör såhär när de är förtjusta i någon, försök ta detta som en komplimang. Han vet inte hur han ska hantera sina känslor!" Ingenting om att han agerat fel, efter varje gång han slagit och kränkt mig. Ingenting. Bara att han var fötjust i mig.
Redan som barn blev vi uppfostrade in i roller där tjejerna är små och svaga och killar är vildar som inte kan kontrollera sina känslor. Killar SKA vara hårda och tuffa. Tjejer SKA vara duktiga och tystlåtna. Generellt.
Idrott och bollsporter är det bästa jag vet. Kommer alltid vara det bästa jag vet, trots att jag inte ens kan springa utan att få ont i mina knän som totalförstördes i åk8 av allt idrottande. Efter skolan under hela femman sprang vi ner till fritids för att slå på Playstation 2 och spela "OS i Atén". Man spelade två mot två och oftast spelade jag mot killarna i min klass, som jag ägde ut i de flesta av grenarna. De sa att jag var bra på TVspel för att vara tjej. I sexan spelade vi pingis tre timmar varje dag efter skolan. Jag vann över min lärare som sa att jag var bra för att vara en liten tjej. När det var fotbollsturnering mellan skolorna i stan fick man två poäng om en tjej gjorde mål. Jag spelade forward tillsammans med den bästa killen i laget som dribblade förbi alla motståndare, la en pass till mig som enkelt kunde lägga in den i öppet nät. När vi förlorade finalen, tack vare att jag missat min avgörande straff, kom motståndarlagets tränare fram, hånflinade och sa tyst "i slutändan märks det vilka som är killar och tjejer, glöm inte det". Främmande killar från andra utslagna lag kom inte fram och klappade mig på axeln och sa att jag var bra. De skrattade lite osäkert och sa att jag var bra för att vara tjej. Alltid bara bra för att vara tjej.
När vi precis börjat nian och gick på fest kom en kille fram till mig och frågade om jag ville ligga. Oskuld och ställd sa jag "HAHA NÄ" varpå han kallade mig jävla hora och vände på klacken.
För många gånger i veckan kör bilar förbi, visslar, skriker saker efter en och vrålar att man har en schysst röv. När man tar upp detta fenomen, bilskrikare, med andra säger de "haha äsch det är ju bara ett skämt, ta det som en komplimang". Igen.
När vi fyllt arton och skulle gå till stans just då enda uteställe fick jag två fingrar uppkörda i min fitta. Människor sa att det såklart var hemskt men att krogen ju är så. Det är taffs på krogen. Gillar man inte det får man väl skita i att gå ut. Att det kan gå så långt att till och med tjejer uttrycker såhär, att de vant sig vid dessa patriarkala och äckliga handlingar. Att varje gång man vistas på dansgolvet får händer smekta över hela sin kropp trots att man inte gett en enda uppmaning. Att det gått så långt att människor inte längre reflekterar över att det är fel.
I höstas var jag på fest. Jag stod och pratade med några vänner när jag helt plötsligt ser och känner två händer bakifrån som klämmer på mina bröst. Knådar om och om igen. Det första jag tänkte såklart var att det var en av mina närmsta vänner, trots att hon aldrig skulle göra något sånt dock, så var det liksom den enda tänkbara. När jag vänder mig om ser jag till min förvåning och chock att det är en kille jag stött på ca fyra gånger under förra sommaren. Han ler och säger "ah jag ska dra nu!". Jag ger honom en kram för att sedan stå maniskt kvar. Jag går in i ett rum och ska precis börja berätta för några andra vad som hänt när samma kokande känsla som den gången jag fick mina fotbollsshorts neddragna på gympan i fyran uppenbarade sig. Jag stormar ut, ger honom en örfil, tar tag kring hans krage i jackan och puttar puttar puttar skriker skriker skriker tills vi nått trappan utanför ytterdörren där jag med all min kraft puttar ner honom och skriker att han är ett äckligt svin och ska dra från festen. Chockad och utskämd står han nedanför och försöker i några sekunder rädda situationen genom att skrika att jag är dum i huvudet men blir snabbt bortkörd av andra på festen som sett allting. Efteråt gjorde jag en miljon high fives och var uppe i varv i en timme och fick bara pepp. Några dagar senare fick jag höra att några tyckt att jag överreagerat.
När jag blivit utsatt för ett våldtäktsförsök på en festival frågade poliserna hur mycket jag druckit och konstaterade att HMMM ja du har ju faktiskt inte så kort klänning på dig?
Att vi aldrig någonsin fått veta vad ordet feminism betyder genom skolan så att unga tjejer och killar idag tror att det är manshatare med skeva åsikter, och då tar avstånd istället för att sätta sig in och engagera sig. Att vi aldrig någonsin diskuterat jämställdhet, könsroller eller genus när vi växer upp i ett samhälle, 2013, där män och kvinnor inte har samma rättigheter eller förutsättningar.
För pojkar i den åldern gör så. De är vildar. Ska vara vildar. De är bara förtjusta i dig. Och du kommer föralltid bara vara bra för att vara tjej. Jävla hora. Hör du det, du ville inte ha sex med en kille så nu är du en jävla hora. Ta det som en komplimang när någon taffsar. Det är så på krogen, bara att acceptera. Du överreagerade, han skämtade ju bara. Feminister är ju äckliga manshatare. Men hallå du hade kortkort och var svinpackad, då får du ju skylla dig själv att du blir våldtagen. Då är det ju fritt fram att våldta.
Pojkar, killar och mäns sexistiska handlingar har och fortsätter att bortförklaras. Det måste få ett slut. Nu.
För jag ska kämpa tills den dag jag dör för att all form av sexism ska upphöra, från alla sidor. Att kvinnor och män ska ha precis samma rättigheter och möjligheter.
Häng på.
Trots att jag inte har vart med om alla dessa olika moment tjejen beskriver så vet jag många vänner som vart i exakt de här situationerna, och några av dem har även jag upplevt. Det är sorgligt och jävligt vidrigt.
Men sen har jag ju aldrig gillat människor och sociala sammanhang, t.ex. p.g.a mycket av det som nämns. Jag minns när jag var 18 bast och skulle ut på Centrum Bar i jönköping, mina polare tjatade och jag visste hur det var där, man hade ju hört rykten om att det "bara är massa tafs och kläng"..
Jag ville verkligen inte dansa och bli tafsad på.. Så tillslut slutade det med att mina vänner tyckte att jag var torrboll för jag stannade hemma och de trodde verkligeni inte alls att det skulle bli så som jag antog.
Sen fick jag höra att de inte alls hade det så jävla nice, just precis pga det faktum att folk inte fattade att man kanske inte vill ha en främlings händer över hela kroppen när man bara är ute efter att ha kul med sina vänner.
En annan vän har berättat för mig att hon var hos en "bekant"(f.d. vän) som försökte tafsa m.m. då de hade filmkväll. Min vän blev rädd och försökte diskret få sin vän att förstå att hon inte ville. Han verkade inte bry sig, river tag i hennes kläder och sen springer hon där ifrån. jag blev så jävla förbannad när jag hörde det här och sa till henne att du vet ju tillochmed namn och plats och allt, fucking anmäl! Men hon vågade inte, ville inte "skämma ut sig" för det kändes som att det var hennes fel att hon gick dit och ville se på film. Nu i efterhand tror jag inte att det hade hjälpt att anmäla, men oavsett vilket så är det en jävla tragisk sak som sker.
Det där med skolan, att "pojkarna bara är förtjust i dig" det sket jag fan i när jag var liten. Som alltid. De ska inte mucka för då jävlar åker de på däng eller en rejäl munfull av hat. Jag har alltid varit stark och modig på ett sånt sätt, att jag låter ingen sätta sig på mig. Det är något jag önskar att jag kan ge till mina framtida barn. Men det är också svårt, för man måste vara rätt smart i vissa av situationerna, och speciellt svårt är det när man blir förbannad, för då är det jäääävligt svårt att vara smart.
Jag blev uppskattad för min "hårda" attityd mot folk som var dumma i huvudet, men det kunde lika väl blivit helt åt andra hållet.. Jag har många gånger fått höra att jag antingen överreagerar (vissa situationer så kan jag hålla med, men vissa inte) när folk gör något mot mig som jag inte vill, eller att jag "inte kan ta ett skämt". Men om jag nu tar illa upp av skämtet så är det ju tydligen inte kul, då ska man väl be om ursäkt istället? Hur svårt ska det vara för folk att uttrycka sig att de gjort fel ibland alltså?...
Jag har hört många saker om mitt beteende, men de flesta har vart bra kommentarer. Och om det inte har vart det, utan t.ex. att "jag överreagerar" så tar jag och sansar mig, förklarar hur jag uppfattar situationen och sen förklarar att det inte ALLS är överreaktion att be människan dra åt fucking helvete ifall han kladdar på mig.
Jag har hört många saker om mitt beteende, men de flesta har vart bra kommentarer. Och om det inte har vart det, utan t.ex. att "jag överreagerar" så tar jag och sansar mig, förklarar hur jag uppfattar situationen och sen förklarar att det inte ALLS är överreaktion att be människan dra åt fucking helvete ifall han kladdar på mig.
Och samma sak med det här med att vara tråkig och inte fatta skämt? men fuck den människan då, är jag så tråkig så behöver inte den människan mig i hens liv, och jag behöver inte hen i mitt liv. Jag har alltid haft inställningen att jag verkligen inte BRYR mig om vad folk anser. Jag kör på mitt race och kan folk hantera det så visst, come along. Men jag pallar inte lägga ner energi på att folk ska gilla mig, som uppenbarligen har problem med mig.
Fuck 'em liksom. Däremot är jag också sån att jag inte bara "går och lämnar allt som sägs" utan jag förklarar för idioterna att "nu jävlar beter du dig liiiite out of line" och SEN ifall vi inte kommer till en situation där vi förstår varann, DÅ kan jag säga fuck em.
Fuck 'em liksom. Däremot är jag också sån att jag inte bara "går och lämnar allt som sägs" utan jag förklarar för idioterna att "nu jävlar beter du dig liiiite out of line" och SEN ifall vi inte kommer till en situation där vi förstår varann, DÅ kan jag säga fuck em.
Jag vet även några vänner, som också fått höra kommentarer om att de är tråkiga eller annat, som då har blivit "mjuka" och bara sagt typ sorry eller whatever. Tyvärr är ofta de vännerna sånna som vanligtvis låter "folk köra runt med dom" men när nog är nog, och de blir förbannade, då säger folket "men äh lägg av, det är ju bara på skoj" och då mjuknar människorna igen.. Men jag anser inte någonsin att NÅGON människa ska köra med någon annan! Det är fan helt otroligt att man mobbar, retar eller stör människor på ett ELAKT sätt. Det finns så mycket KUL saker i världen som INTE är elaka.
Och nu pallar jag inte skriva mer, jag ska till skolan inom 1h och måste käka m.m.
Så här får ni lite exempel på KUL saker som inte är elaka:
OKEJ............... VÄNTA. Först så måste jag bara säga FAN TA VÄRLDEN. Jag Googlade "roliga bilder" för att se vad som kom upp.. Då kommer det här?! .............. Waow fan vad roligt med flickor i positioner man ser dom i 24/7 typ. Fucking hilarious rumpor alltså, Dayum, jag skrattar röven av mig. (intended pun..)
Jag gillar hundbilden... Men aja...
HÄR har ni de roliga, icke elaka bilderna.
Nu körde jag en "best of 9gag" search, och det gav mig en del jävligt snabbt.. Men nu ska jag dra, ville bara prove a point.
Puhh!
Det är förjääävla svårt att börja plugga och ha ens lite disciplin när man har vart ledig ett tag.. haha! Har försökt plugga halva dagen och det har gått sådär^^
Meeen, The night is young and so am I! ;D
Meeen, The night is young and so am I! ;D
Jag har lite saker att skriva om, som känns bra, och vissa som känns mindre bra.
Min ansökan hos försäkringskassan om handikappsersättning har fått avslag, samt även städhjälpansökan från kommunen i linköping... Det är riktigt jävla jobbigt, speciellt när jag bara känner hur jävla mycket sämre jag blir.. Idag när jag satt och pluggade t.ex. så blev jag på riktigt trött av att hålla upp armen lite för att skriva rent mina anteckningar (stolen är lite låg jämfört med bordet..).. Det är fan inte okej.
Jag hatar det här men jag tänker på att en dag efter att de bestämt vilken operation som ska göras, så kommer jag bli mycket bättre. Jag kommer må fint.
Förra operationen så mådde jag så bra jag nånsin kunnat tänka mig typ, men de ansåg ändå att det var dags.. Och efter det (sept 2010) så har allt bara blivit sämre.. och det senaste halvåret har det gått snabbre än en jävla raket..
Jag är inte glad över det,, och det påverkar verkligen ALLTING (fysiskt välmående, psykisktvälmående, vardag, sexliv, vänner/familj och deras tid samt allt dom känner, skola, sjukhusaktiviteter, myndigheterna, min vovve, mitt beteende) i mitt liv... men jag försöker verkligen att inte tänka på det för mycket och verkligen försöka låta det inte påverka mig utöver det jag vet att jag måste göra för min hälsa (typ inte stressa, inte läsa fulltid, inte springa, inte ta ut mig, sova i tid osv)..
Min ansökan hos försäkringskassan om handikappsersättning har fått avslag, samt även städhjälpansökan från kommunen i linköping... Det är riktigt jävla jobbigt, speciellt när jag bara känner hur jävla mycket sämre jag blir.. Idag när jag satt och pluggade t.ex. så blev jag på riktigt trött av att hålla upp armen lite för att skriva rent mina anteckningar (stolen är lite låg jämfört med bordet..).. Det är fan inte okej.
Jag hatar det här men jag tänker på att en dag efter att de bestämt vilken operation som ska göras, så kommer jag bli mycket bättre. Jag kommer må fint.
Förra operationen så mådde jag så bra jag nånsin kunnat tänka mig typ, men de ansåg ändå att det var dags.. Och efter det (sept 2010) så har allt bara blivit sämre.. och det senaste halvåret har det gått snabbre än en jävla raket..
Jag är inte glad över det,, och det påverkar verkligen ALLTING (fysiskt välmående, psykisktvälmående, vardag, sexliv, vänner/familj och deras tid samt allt dom känner, skola, sjukhusaktiviteter, myndigheterna, min vovve, mitt beteende) i mitt liv... men jag försöker verkligen att inte tänka på det för mycket och verkligen försöka låta det inte påverka mig utöver det jag vet att jag måste göra för min hälsa (typ inte stressa, inte läsa fulltid, inte springa, inte ta ut mig, sova i tid osv)..
Men ah.. alltså. Nu är en tid då det finns så mycket att säga om mitt hjärta, mitt tillstånd fysiskt och psykiskt, min vardag som blir värre och värre, men jag vill inte det. Vill inte sprida negativ känsla, jag vill fortfarande att folk ska vara glada över det de har, att se världens fina saker och inte det jobbiga... men ja...
En tankeställare kan ju vara såhär simpel: tänk er att ni på riktigt blir utmattade och måste stanna upp för att andas, bara genom att klä på dig, eller öppna ett kylskåp och en saftflaska, eller bara genom att tvätta håret...
Det är helt jävla fucked up.. Jag är en 22åring i en 82årings kropp...
En tankeställare kan ju vara såhär simpel: tänk er att ni på riktigt blir utmattade och måste stanna upp för att andas, bara genom att klä på dig, eller öppna ett kylskåp och en saftflaska, eller bara genom att tvätta håret...
Det är helt jävla fucked up.. Jag är en 22åring i en 82årings kropp...
Och de bra sakerna då?
Först och främst.. Orange is the new black! Serie jag har fastnat för.. Absolut inte bästa jag någonsin sett men när ALLA andra har uppehåll så börjar jag leta nytt... Och nu har jag snart kollat klart på hela första säsongen.. Bra, intressant.. Det är så mycket känslor och relationer och full av humor.. Den är en serie som går en in på hjärtat p.g.a. alla djupa tankar och känslor som uppkommer när man ser den.. Däremot finns det också en hel del humor, och det gör det hela ännu bättre..
Men ja.. Kan ju briefly förklara vad den handlar om.. En brud, som åker in på kåken för hon EN gång, för tio år sen, bar en väska som det var knarkpengar i.. Och hon är nyförlovad och lite hemligheter kommer fram till hennes familj när hon väl blir arresterad liksom..
I fängelset träffar hon massa olika härliga karaktärer, och bl.a. sin f.d. flickvän, anledningen till att hon ens begick brottet för så länge sedan..
Det blandas mellan olika scener: fängelsetiden ihop med alla inmates, hennes familj på utsidan och vad som händer dom, samt alla inmates olika historier från förr.. Hur de hamnade där osv..
Riktigt härlig men ja..
Självklart är det lite lesbo-grejer going on.. jag menar ofta det inte händer om man är inlåst med andra girls 24/7 hur länge som helst? Men det är ändå inte det som hela saken handlar om, verkligen inte..utan det handlar om känslor och relationer och situationer som ska hanteras.. Bra faktiskt^^
Först och främst.. Orange is the new black! Serie jag har fastnat för.. Absolut inte bästa jag någonsin sett men när ALLA andra har uppehåll så börjar jag leta nytt... Och nu har jag snart kollat klart på hela första säsongen.. Bra, intressant.. Det är så mycket känslor och relationer och full av humor.. Den är en serie som går en in på hjärtat p.g.a. alla djupa tankar och känslor som uppkommer när man ser den.. Däremot finns det också en hel del humor, och det gör det hela ännu bättre..
Men ja.. Kan ju briefly förklara vad den handlar om.. En brud, som åker in på kåken för hon EN gång, för tio år sen, bar en väska som det var knarkpengar i.. Och hon är nyförlovad och lite hemligheter kommer fram till hennes familj när hon väl blir arresterad liksom..
I fängelset träffar hon massa olika härliga karaktärer, och bl.a. sin f.d. flickvän, anledningen till att hon ens begick brottet för så länge sedan..
Det blandas mellan olika scener: fängelsetiden ihop med alla inmates, hennes familj på utsidan och vad som händer dom, samt alla inmates olika historier från förr.. Hur de hamnade där osv..
Riktigt härlig men ja..
Självklart är det lite lesbo-grejer going on.. jag menar ofta det inte händer om man är inlåst med andra girls 24/7 hur länge som helst? Men det är ändå inte det som hela saken handlar om, verkligen inte..utan det handlar om känslor och relationer och situationer som ska hanteras.. Bra faktiskt^^
Tänkte även berätta om julledigheten men det får vänta :) Har mycket plugg att göra klart så kanske tar en paus imorgon och skriver om sånt (Y)!
Segdeg
Sitter och kollar mailen nu, ska snart nana.. är väldigt seg, har haft ont i huvudet hela dagen men har ändå fått en del gjort.. Igår fick jag sämpiga beslut från fkassan men det tar jag och skriver om i morgon typ.. även julledigheten och sånt tänkte jag skriva om också, ochvad som sker med hjärtat osv.. Men framförallt ville jag bara skriva att jag hoppas att alla har haft en fin jul och att ni tagit hand om era nära och kära
