Det här inlägget har tagit tid att skriva. Det är myyyyyyycket att gå igenom.. Mina tankar snurrar såklart dag ut och dag in, och alla tankar och frågor ni kan komma på har jag förmodligen själv redan tänkt på.. I intervjun jag gjorde i måndags (ca 3 månader sen, nu...) så frågade en tjej om en sak som jag tyckte var rätt kul att hon tog upp.. Hon sa "Det här låter säkert rätt klyshigt, men .. du ska ju ändå ta bort ditt hjärta, känns inte det som att en del av din själ och sådär försvinner?".. Och det har jag själv redan tänkt på.. Jag har berättat om det här innan, att jag vet inte riktigt hur det är att släppa taget om mitt hjärta som jag har levt med, alltid hejjat på och liksom.. Ja, typ haft som en mental vän konstigt nog. Varje gång det skakar rejält i bröstet så tänker jag "nej kom igen nu, vi skärper oss, eller hur?" och när det blir lugnare i bröstet så mår jag bra och hejar på hjärtat liksom..

 

 

23 år och byta hjärta - wtf.
Jag känner ingen som har bytt hjärta, ingen äldre, ingen sjuk.. ingen! och så kommer jag, ung och ska byta.. känns konstigt.. Läskigt. Som om jag inte klarat livet liksom..
Tur för mig så bor jag i en tid (och på rätt plats) för att få en andrachans i livet. Jag är väldigt nyfiken på min potential som jag kommer få sen... Alltså.. vanligtvis är min ambitionsnivå rätt hög, och många pratar ofta med mig om att de är förundrade över hur jag orkar med allt trots mina tillkortakommanden i hjärtat.
Nu för tiden när jag är så sjuk så orkar jag dock ingenting nästan, men bara för nåt år sen så var jag ju högpresterande och ambitiös på flera plan (skola, hemmet, självförverkligande delar m.m.) och jag tror det kommer bli ännu mer så senare.
Jag är sjukt pepp på det.. Jag tänker mig att med mer energi kan jag fan bara bli bättre..Kanske blir en sån där bloggande tjej som alltid har perfekt städat på alla bilder och gör goda kakor stup i kvarten? HAha sånna man blir irriterad på för allt verkar så perfekt i deras liv men egentligen avundas man dom..
Vi får se hur det blir, men jag ser hur som helst fram emot att ha minst min vanliga ork tillbaks.

Ytterligare en sak jag har funderat på är om jag kommer bli varm? Jag fryser alltid nu men efter hjärtbytet så kanske jag inte gör det? När cirkulationen fungerar som den ska och mina ådror vidgar sig?

Wiktor tycker inte det ska bli nice om jag blir varm, men det är sånt man får ta.. dessutom är jag (och även han lite) orolig över att jag kommer bli "för mycket" för honom om jag har ÄNNU mer energi än vad jag hade förr.. Men jag tänker mig att sånt klarar man av tillsammans ändå. Jag behöver ju inte pusha honom till att göra saker bara för att jag själv vill det.
wirres tycke om detta

 

 

 

Dock så blir min framtid också förändrad inte bara till all bra potential energi jag kommer få.. utan även en massa livsstilsförändringar som måste göras. Mycket p.g.a att jag har så lågt imunförsvar och infektionsrisken är extremt hög..

1. Jag måste typ alltid  tvätta händerna.. Jag gillar inte det för jag blir så jävla torr... men ja, det behövs göras ofta och helst ska jag även ha en handsprit med mig 24/7.
2. Jag måste sluta bita på naglarna (vilket jag efter 3 månader redan har lyckats med! :D (började inlägget för ca 3 månader sen, herregud xD))
3. Sen har jag ett stoooooooooort problem som går lite hand i hand med att sluta bita på naglarna..När jag slutar bita så får jag långa naglar.. och jag älskar att riva på mig själv. det är så jävla gött.. men det kan jag såklart inte hålla på med eftersom jag river upp mitt skin och då kan infektion ske.. Sen gör jag även det när jag är uttråkad.. Typ sitter och pillar med händerna i ansiktet, börjar riva och får sår.. så ja.. sluta riva på mig själv
4. Borsta tänderna varje dag, två gånger.. Samt använda tandtråd och munskölj varje dag.. vilket jag har blivit myyyyyyyycket bättre på. Förr borstade jag sällan ens varje dag.. Nu har jag vart rejält duktig på det, men sista tiden har jag vart sjuk mycket och då glömmer man bort enklare. Man är febrig och borta, trött när man ska sova och bara lägger sig utan att tänka sig för.. Dock känner jag att jag är betydligt bättre nu än för två dagar sen så jag ska ta tag i det här ikväll och fortsätta med rutinen.
5. Inte glömma mediciner ever och alltid alltid alltid ta dom samma tid.. Jag är rätt orutinerad på att ta medicin trots att jag gjort det i mååånga år.. Det blir inte alltid samma tider, det blir tillochmed att jag glömmer det vissa dagar (ännu värre nu när jag är sjukskriven och int ehar någon rutin på dagarna, herregud..) och det går såklart inte sen när jag bytt hjärta.. Jag har redan börjat öva inför det genom att verkligen försöka ta min medicin rätt tid och inte glömma den, det går väl sådär men bättre att försöka än att inte göra det.
6. Duscha mer än 1 gång i veckan.. Det låter rätt snuskigt att jag inte duschar oftare men det beror på flertalet saker.. 1.jag är rädd för vatten 2. det är iskallt att duscha 3. det är fysiskt jobbigt att duscha och 4. jag känner inte att jag behöver det oftare än så.. men anyway, sen så måste jag vara mer renlig av mig och då räcker det inte med att duscha en gång i veckan, så det är något jag måste ändra också. 
7. Inte äta mat som på något vis kan uppfattas rå (medium stekt kött, rökt fisk, sill mm) eller som stått framme ett tag...Även om chansen är liten att råa grejer har mycket bakterier som är skadliga så är det inte så liten chans om man tänker att ens immunförsvar är typ noll... Och detsamma gäller mat som stått framme, det samlar på sig bakterier och jag bör inte äta det ifall det inte serveras rätt kvickt från spisen..

Det jag skrivit om kan tyckas vara petitesser men detta är bara saker jag kommit på nu över några minuter.. det är mer saker som jag ska förändra med min livsstil (tex ska jag börja träna.. HAHA! camilla lat person nr 1... men ja, det måste jag göra...) och även små saker är väldigt svårt att förändra med sig själv.. Försök själva tänka er in i 7 små saker ni ska förändra i ert liv och verkligen åstadkom dom (allra värst är det med mina "vanor" som jag bara gör utan att tänka på det, typ riva mig eller lägga mig utan att borsta tänderna)..

 

Trots att jag känner mig rätt värdelös rätt ofta när jag inte har något vettigt att göra och trots att jag ofta är uttråkad så är jag väldigt glad över att mina läkare tog beslutet att dra ner min studietakt (både första gången till 50% och andra gången till 0%). Från början blev jag helt förkrossad och kände att dom kan fan inte veta hur mycket jag klarar av och jag kan fan det här etc etc...
MEN nu, när jag kan jämföra mitt välmående då och nu så är jag glad och tacksam över förändringarna som gjordes.
Jag har inte åkt in akut på jääääääääääätte länge! För ett år sen så åkte jag in varje månad minst, och oftare 2 gånger i månaden... helt enkelt för det kändes konstigt i bröstkorgen, det skumpade alldeles för mycket eller att jag fick extrema smärtor.. Ibland domnade mina lemmar och annat konstigt, men nu kan jag inte minnas sist jag var inne på akuten vilket verkligen känns bra.

 

Dessutom är det inte lika mycket karusellbana i mitt hjärta, jag tar det lugnt och stressar sällan, överanstränger det aldrig och knappt ens anstränger det.. Det är lugnare där inne, förr var det vanligt att det slog konstigt minst 10 gånger / dag men nu händer det kanske nån gång varannan dag att jag känner lite väl mycket rusningar..

 

Måste även tacka min farsa lite, för vårt löfte till varann har hjälpt mig att stressa mindre.. Jag lovade att jag skulle sluta stressa och han lovade att sluta röka, helt otroligt nog har båda lyckats riktigt bra :)

 

 

Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska lägga i min sambos julkalender... Det är min tur iår igen och jag är pepp men lite förvirrad.. Jag kan inte göra något MED honom, kan inte ge honom en lapp som det står "Biljett för en dag ute i snön med Camilla" eftersom jag inte orkar nånting längre... Så nu kommer det bli mindre personligt och mer... köpta saker, vilket är lite synd och MYCKET svårare...

Såhär såg det ut förrförra året och då var det mest massa lappar med aktiviteter, en och annan kalsong och raklödder typ bara... Men nu.. Mycket svårare!

Blörgh.. Förra veckan var jag i jönköping hela veckan och hjälpte pappa, sen denna helgen var jag nere igen för att fira mina kusiner som jag inte träffat på typ 4 år och så träffade jag massor med människor nu i helgen med (bl.a. fest med elenas vänner, kusinerna, familjen, massa folk på bowlingbanan osv) sååååååå... jag blev sjuk. såklart. Urk. 
Men det är väl coolio ändå. Jag hade en bra helg och jag kom hem till en helt fläckfri lägenhet och blev överlycklig. Idag planerade jag att vara en grym flickvän och bara ha koll på att lägenheten inte skulle få fläckar, laga god mat och mysa men istället har jag snorat, hostat och varit allmänt sunkig och äcklig.. och vi beställde pizza.. känner mig rätt kass som flickvän efter wirres insats men jag vet att det blir bättre så småning om för min del.
Imorgon ska vi på bio (hungergames nya) så jag hoppas verkligen att jag inte vaknar ännu mer förkyld imorgon.

Eftersom jag är sjukskriven har jag inte så mycket om dagarna och denna veckan är jag i jönköping (fr.o.m igår till söndag) för att hjälpa, stötta, peppa och hänga med pappa nu när han har bytt lägenhet. Mest är jag bara hans shopping-kompanjon men ja, det är viktigt det också :D

 

Igår mådde jag fruktansvärt dåligt, tog jag femton steg så kunde jag knappt andas. Hoppas verkligen att det blir bättre idag, men jag tror inte sannolikheten är så stor för just nu har jag en infektion i kroppen eftersom jag tog vaccinet för vinterinfluensan igår.. 
Det som står på listan idag är att försöka byta däck (eller beställ tid till däckbyte) till min bil, handla gardiner, rullgardiner, duschdraperi och draperistång, lite porslin och mattor och tavlor... Skruva ihop hans nya hylla och fixa iordning några flyttlådor och besöka gamla lägenheten för att hämta det allra sista,

 

Förövrigt saknade jag min sambo svinmycket i morse.. hah.. kändes jättesorgligt, speciellt eftersom han hade skickat den här bilden till mig

 

Finaste ever. <3

 

Pillerdags för mig nu, så får vi hoppas att min första steg denna dagen inte känns så tunga som igår. 

Det här blir ett tacktal, ett tackinlägg.

Tack till alla fina vänner som stöttade mig och pratade med mig, skämtade med mig och helt enkelt.. var vänner :)
Tack till alla fina släktingar som tog sig tid att träffa mig, tänka på mig och stötta mig.
Tack till min familj för att ni höll igång mig. Tack för att jag fick vara uppe länge på nätterna utan att någon blev arg, tack för ni stöttade mig med att hitta på saker hela tiden (glo på filmer, ta med mig överallt, hålla mig busy, prata med mig om kvällarna när jag inte kunde sova.

 

Satt och läste den här delen av min blogg (augusti 2010) som var precis innan operationen förra gången och jag minns en hel del. Jag minns verkligen dagen hos Bitte.. med hennes marängtårta och hennes oro som bara lyste igenom hennes fina ord och välmening. Hon är så fin Bitte och det minns jag varje gång jag läser det här inlägget från augusti. Jag minns när jag och pappa åkte till Magnus och bilen dog, och den dagen vi tittade på tv genom världens minsta skärm för DVDspelaren var paj... Jag minns när Sandip och jag gick på bio och sen satt och snackade länge. Jag minns även när Elena kom bara någon dag innan operationen och jag mår bra av alla dom här tankarna. Jag höll mig vid liv via er på den tiden, så känns det iallafall.

Jag tycker det lyser igenom min gamla text att jag var i ett desperat behov av att alltid göra något inför operationen förra gången. Det känns som jag jagade mig fram, att jag alltid ville ha något att hålla tankarna upptagna med.. det känns också skönt att läsa att jag fick igenom min vilja med.. skönt att jag hade massvis att göra på den tiden (fixade csn, fixade med högskolan, bestämma vad jag ville läsa på universitetet, gick igenom alla mina saker tills jag skulle flytta året efter, tittade på tv och serier, hängde med nån i familjen på något dom skulle göra, hängde med vänner, spela spel, bloggade varje dag, läsa böcker).. det som är konstigt är nu för tiden..?

 

Jag har inte ork att göra nånting.. Jag kan blogga, läsa böcker, programmera och spela på sin höjd.. Men trots det så fungerar livet. det känns inte alls lika pepp som augusti 2010, men det kan lika väl bero på årstiderna som något annat.. Men trots att jag mest bara sitter här så fungerar det.. Konstigt. Förr trodde jag att det bara berodde på att jag hade kept busy.. men då hade jag också ett bestämt datum.. Nu har jag inte det, jag kan få ett hjärta idag eller om ett halvår eller mer.... det känns mer difust.. Känns inte lika viktigt att hålla sig upptagen med saker då kanske?.. Jag vet inte..

Men jag är iallafall tacksam att jag höll mig upptagen med er hjälp år 2010.
Tack för det, jag tror verkligen det hjälpte mig på den tiden.

 

 

 

Sista jag vill göra är att slänga ut ett fett TACK till min farsa som slutade röka för över ett halvår sen.. Inför förra operationen lät det såhär..
"Good job. Verkligen... NOT! haha.. Pappa sitter och röker i soffan.

Han säger att han "Ska alltid röka under fläkten om jag inte är nere i mitt arbetsrum"  men GREJEN ÄR... jag har sett han göra såhär fleeeeeeeera gånger.. Och jag tror INTE han kommer lyckas hålla sig UTE och röka när jag har opererats. Fine kanske första veckan sen kommer han säga "du är okej nu ändå så..."
Lol i bollen.."

Jag hade migrän hela jävla dagen i söndags. Först klockan 16.30 kunde jag gå upp från sängen och då hade jag fortfarande huvudvärken kvar bara att "blurret" för ögonen var borta.. Huvudvärken höll i sig ända tills måndagskvällen när jag skulle sova...
Förövrigt insåg jag en sak igår när jag skulle sova som gjorde mig så jävla glad.
Det var för en gångs skull helt tyst i min bröstkorg, inga dubbelslag, inga slag som försvinner, inga rusningar.. Detta höll i sig i nästan två minuter och jag kände "herregud vilken jävla harmoni! så här kommer jag säkert känna när jag får nytt hjärta. Helt lugnt i bröstet, inga jobbiga blodtryck som hörs in i örat, inga extra slag eller olika hårda slag eller slag som inte kommer.. Bara en bra jävla rytm.. fan vad härligt"

Sen fortsatte jag tänka på när jag byter hjärta.. det kommer bli min sjätte open heart surgery men själva tanken på det är inte så läskigt. Jag vet att dom är duktiga som kommer arbeta med mig. Det enda jobbiga är rehabiliteringen efteråt, då är man ju medveten om smärtan och grejerna ;) men äh, jag tror och hoppas att jag kan hålla mig positiv då med och bara... när det gör väldigt ont, förklara det på rätt sätt utan att låta gnällig.. för egentligen är jag bara väldigt tacksam.

En riktigt sjuk grej.. är att.. haha.. När dom tar ut mitt hjärta, då kommer jag inte längre ha diagnosen "shones complex / shones syndrom" + hjärtsvikt... Då kommer jag inte längre vara tjejen med hjärtfel. .haha alltså! Lite ballt ändå. Känns nästan som en identitetsstöld men jag är nog ändå rätt glad. Tänk att jag inte kommer ha några fysiska begränsningar, jag kommer inte ha en jävla orkan inne i bröstkorgen, jag slipper alla onda hugg och all matthet, jag kommer inte få astmaanfall alls lika lätt, jag kommer säkerligen inte behöva äta typ  3 timmar av min dag för att ha energi, jag kommer kunna göra precis allt jag vill.

 

Det är mycket tankar som snurrar såklart.. Men.. Jag längtar ändå. Även om jag kommer efter ca ett år missa dom bra delarna med att vara på sjukhus hela tiden (alla gulliga syrror och läkare, lukterna, alla underbara människor som bara är rädda om livet och vill ha en pratstund, frukosten, kunskapen man får av alla grejer som dom utför på en osv) så känner jag att jag kommer vinna mycket mycket mer. Jag kommer kunna åka bräda igen. Herregud. Kunna ha sex igen äntligen. Jag kommer kunna orka ta hand om min hund och mitt hem, göra allt som en normal gör och mer där till för jag vill verkligen ta upp vissa intressen igen (t.ex. fotografering, programmering och skate)