Ärligt talat. jag är så imponerad över mig själv ibland. Jag känner mig som en superwoman när jag är nyttig och gör saker som behövs göras.
I fredags tränade ju jag och wiktor.. och eh. Det var motionssim.. Jag blev rädd nästan direkt. det sög. Så fort jag såg simbassängen så bara blev det stelt och obehagligt i min kropp...
men jaja. jag var i en mindre bassäng anyway. men det var massa folk där såklart.. och det skvättes wherever jag var typ.. men i den "stora" bassängen för motionssim, där fick man inte skvätta. så tillslut så gick jag i där endå.. när wiktor hade sagt det till mig..

Så vi simmade lite.. Sen frös jag sönder.. och då gick vi till bubbelbadet, sen kollade vi runt lite, wiktor simmade lite till och jag hejjade på typ.. sen ville wiktor testa vattenrutchkanorna. en såg inte alls farlig ut, förutom att man i slutet åker ner i vattnet såklart, vilket gör mig livrädd över att drunkna. så jag sa att "om vi åker tillsammans och du håller upp mig innan vi åker ner i vattnet, då kan jag åka med dig".. Och det var precis så vi gjorde.

Heh. Låter som en fucking bäbis. men jag är rädd, cant help it. Så.. vi åkte den en gång.. men trapporna upp till den jävla kanan var helt mordiska.. Det var som att gå på taggar. aj.
Så vi struntade i den .. men sen fanns det en till. som var fett jävla ashög..Och gick ut ur sjävla byggnaden och sen in igen...Wtf.
Såhär ser den ut



men den ville såklart wiktor åka. han tjatade. som fan. och jag vägrade. det var ju dessutom iskallt vatten i den eftersom den åkte ute vissa sekvenser... Och det var -15 grader ute, med snö. woppido likosm..
Men sen.. så kom min granne. och hon tjatade också. precis när wiktor hade slutat tjata så kom hon och sa "men klart du ska åka! den är jättekul jag lovar dig!!"
och då vågade jag inte stå där och se ut som en fjant, så jag sprang efter wiktor i trapporna upp (som btw var ett träningspass i sig! fyfan alltså. 70trappsteg typ. Urk)
och så åkte vi. jag satt längst bak här. för denna kanan var en sån som man behövde en "båt" till.. så fanns det två platser. jag ville inte ha skvättet..

Han fram, jag bak, sen drog vi iväg på den uppblåsbara 8-an.. Det kallade jag den iallafall i mitt huvud, för den var formad som en åtta.. Och ah. det gick som det gick. jag gallskrek och var livrädd mest hela tiden första gången, sen vet jag inte hur jag höll eller tryckte på wiktor. men rädd var jag. Och den svängde som fan rutchkanan,.. en gång höll vi på att välta över och jag blundade hela tiden. Två gånger kom det "gupp" och en av dom var faktiskt kul, det kittlades sådär underbart.

Men ja. vi tog oss ner. Och.. sen satte jag mig livrädd, kall, i bubbtelpoolen istället.. och där avtog halvchocken efter ett tag. Och jag erkände att guppet iaf var lite kul.
Men sen så sa jag att om jag ska vänja mig vid vatten och sluta vara rädd så borde vi åka en gång till, för jag älskar den där kittlande känslan men jag är jätterädd för vatten. Men nu om jag bara tänker hela ttiden att det inte är farligt och bara kul, så kommer jag nog inte tycka det är lika hemskt.


Vi gick upp för dom fucking asjobbiga trapporna igen. sen åkte vi. han längst fram igen. jag var fast besluten om att inte skrika. Så jag försökte vara tyst. Men när vi svängde sådär jävla mycket igen, som att vi skulle trilla av, då skrek jag. fyfan. och i guppen fnittrade jag. men jag blundade hela tiden. och väl nere i slutet, där det är som en "nedsaktnings-sträcka" så välte vi. Då blundade jag fortfarande. och min logik var såhär:

"du är död om inte wiktor räddar dig. fyfan. fyfan. hoppas han kommer snart. "

Och så låg jag där under vattnet och blundade, trodde jag. Men wiktor berättade att det första jag gjorde när jag åkte under vattnet var att ställa mig upp som en jävla raket.... Jag fattar inte min hjärna ibland..