Hejhopp! I övermorgon ska jag till en av mina två årliga besök hos kardiologerna :) Brukar alltid vara trevligt, men tyvärr de senaste gångerna på ryhov i jönköping fick jag bara dåliga nyheter efter varandra.. Det tärde ner mig en hel del, dessutom var det i samband med att jag och min f.d. pojkvän gjorde slut så jag var riktigt nere då.. Fint att ha snälla vänner vid sådana tider, och även andra tider självklart.

Men jag hoppas på att få lite svar på mitt lilla hjärta. Hur går det egentligen? jag menar.. är det bättre sen operationen? de säger att klaffunktionen är bättre (hade väl varit fan annars?! Hhaha! byta ut den till något sämre låter inte så vettigt) men alla mediciner osv.. Jag förstår att jag måste ta dem livet ut MEN waranet? Jag skulle bara ha det i tre månader.. så varför har jag nu haft det i två år?.. Och lite om att jag känner mig allmänt sämre. Jag klarar inte av att gå i trappor lika lätt osv osv. Detta _KAN_ dock bero på att det varit sommar och jag inte tränat normalt.. eftersom nu så orkar jag gå i trappan upp till lägenheten igen.. Men fyfan vad jobbigt det var de första sex sju dagarna..

Jag hoppas att allt står väl till :) och så hoppas jag att jag får lite svar angående mina TIA anfall.. Samt såklaaart om pacemakern.. :D den har de disskuterat hela sommarn och våren nu, så jag hoppas på besked om det med..
Pappa kommer upp till linkan för att vara med på besöket, han oroar sig lite stackarn.. Inte lätt att ha sin bästa vän långt ifrån och vara ständigt orolig..
Men som pappa alltid säger.. Dont worry, be happy! ;D