En sak jag har upptäckt idag som stör mig så fruktansvärt är att bara för någon är stark så är det helt plötsligt inte lika synd om den starke?
Folk whine-ar på att dom har en inlämningsuppgift och de känner att de int gjort tillräckligt bra t.ex., de kan tillochmed bli riktigt innerligt upprörda över den faktan... Och då är det så synd om dom, bara för dom låter mest? Jämfört med en annan som svälter i afrika eller är på dödsbädden, men håller tyst.?!
jag förstår inte hur folk tänker. Så jävla självcentrerade och okänsliga..

Det är synd om dom flesta, på olika vis. Såklart, ja. Det är okej att tycka synd om sig själv eller andra MEN..
MEN! man kan inte höja sig själv och bara "nu har jag för mycket jobbigt redan så tyvärr buhu det är synd om mig och jag kan inte utföra den här saken(X)" när det sitter någon jämte som har det så jävla mycket värre men tar sig igenom "utföra den här saken(X)" ändå. Skitmänniskor alltså.