Jobbigt jävla ingrepp- Hjärtkateteriseringen
Hmm, tja, vart ska man börja xD jag har lite svårt att minnas, tror jag har försökt förtränga det haha!
Jag var ju redan på sjukhust dagen innan efteresom jag åkte in akut för hjärtsmärtor.. Jag låg över där onsdagen-torsdagen, och på torsdagen skulle jag göra kateteriseringen.
För er som inte vet vad det är så innebär det att man går in med en smal smal kateter (typ, slang) i en ådra som är antingen artär eller ven ( i mitt fall gick dom in i både en artär och en ven, alltså en ådra som blodet är syrerikt i och en som är syrefattigt blod i)... Katetern i ådran kommer mäta tryck, flöde osv på blodet och mha detta så kan man förstå lite bättre hur hjärtat mår.
Ibland gör man även kateterisering i arbete, då får man cykla liggandes ner på britsen samtidigt som dom mäter med katetern inne i ådrorna.
Man öppnar antingen vänster-armen eller ljumsken för att föra in katetern i ådran, vanligast är att man går igenom vänsterarmens ådror men i mitt fall valde man ljumsken eftersom mina ådror är så pyttepyttepytte smala.. ^^
Det löste de fort och jag blev lugnare, men trots det så blev ingreppet katastrof enligt mig själv..
Först och främst så är det för läkarna lite svårt att styra hur katetern förflyttar sig inne i dina ådror, dom har såklart lite av en erfarenhet och förståelse för hur man gör att de flyttar sig åt rätt håll, men ibland går dom fel med katetern..
Kommer ihåg att en gång kändes det som att jag fick typ en kniv i ryggen för de råkade gå med katetern åt fel håll och förmodligen nuddade någon nerv som satt nånstans vid ryggen.. Och en annan gång kände jag hur dom gick upp i halsen med katetern (där är ådrorna väldigt ytliga mot huden) men då hade dom inte gått fel, dom skulle mäta där, det var bara att det kändes obehagligt. Även en annan gång som var liiiite väl creepy var när jag kände katetern i tinningen i nån ådra, då fick jag lite panik, dom ska ju förfan inte upp i hjärnan tänkte jag..
Men dom backade när jag sa till.. Sen kände jag även den i högerarmen en gång men det var också bara obehagligt, inget ont..
De har skärmar med röntgen som de kollar på så de vet ungefär vart katetern är, men det bästa är nog om man kommunicerar ifall man känner att det är obehagligt..
Det som däremot gjorde ont under ingreppet var när maskinen som pumpade in lugnande medel och säkert andra saker in i armen, den välte. Rakt ner på golvet så min arm drogs som fan, helvete vad ont det gjorde.
Maskinen var typ stor som en mikro och den drog rakt i golvet och var fäst i min arm via slangar haha.. helt galet. Men dom lyfte upp den fort och fixade till allt, men ja.. obehaligt!
Sen så skedde en annan sak som inte gjorde ont utan bara blev.. olyckligt liksom..
Anledningen till att mitt ingrepp tog 4h istället för 2 är dels för att jag är så svår att arbeta med eftersom mina ådror är så pass smala och krokiga och fel, men också för att maskinen som ska spruta in kontrast-vätska in i ådrorna (så röntgenbilderna blir mer kontrast i) fungerade inte.. så vi var tvunga att vänta på en tekniker mitt i ingreppet.. Så där låg jag, somnade ett tag tillochmed.. Sen kom teknikern och fixade maskinen och det tog väl totalt 45min...
Det sista som hände i ingreppet var att jag skulle få "pressen" på mig på ljumsken igen.. den jag _egentligen_ var orolig över från början, inte ingreppet i sig...
(Bild på pressen som sätts mot ljumsken.. bild från förra gången jag gjorde detta)
Så.. vad dom hade gjort för att vara snälla mot mig, var att de bestämde att "du får mindre tryck av pressen om vi syr ett stygn så såret verkligen sitter och inte går upp och läcker..
Det är såklart livsfarligt om den stora venen i benet bara läcker osv, så dom är mycket nogranna med detta med pressen.
Jag sa att det var snällt att dom hade ett alternativ till mig och gick med på att de kunde sy, innan jag fördes till salen där ingreppet skulle ske. Och det var såklart det sista de skulle göra..
Grejen var att.. Man kan inte bedöva i skinnet när sjävla ådran är öppnad eftersom bedövningsmedlet skulle åkt bort med blodbanan, och själva ådran har man ingen känsel i, men ja, för att sy ihop det så syr man helt enkelt med bedövningen som sitter kvar sen början.. och fyra timmar efteråt så kändes det RÄTT JÄVLA mycket när dom sydde. Det var bara att ANDAS. Andas andas andas! fokusera på att andas och sen hade dom sytt två stygn så var det över...
Däremot tog det ca 1 dag förra gången tills jag inte hade något ont alls över huvud taget i ljumsken, DENNA GÅNGEN tog det över en vecka. herregud... Jag var HELT misshandlad vid ljumsken. Mina blåmärken spred sig över ljumsken, "mon pubis" som området heter där pubishåret växer, över benet, höften och upp mot magen.. seriöst det var helt sjukt, jag såg så brutalt misshandlad ut där..
Blåmärkena var kvar i flera veckor, men sen åt jag ju waran nu, vilket jag inte gjorde förra gången..
Såhär såg det ut efter typ 1 vecka, bara vid ljumsken xD sticksår osv syns, men stygnet togs dagen efter så det är inte kvar, är bara lite rödare där de hade sytt..
Jag var ju redan på sjukhust dagen innan efteresom jag åkte in akut för hjärtsmärtor.. Jag låg över där onsdagen-torsdagen, och på torsdagen skulle jag göra kateteriseringen.
För er som inte vet vad det är så innebär det att man går in med en smal smal kateter (typ, slang) i en ådra som är antingen artär eller ven ( i mitt fall gick dom in i både en artär och en ven, alltså en ådra som blodet är syrerikt i och en som är syrefattigt blod i)... Katetern i ådran kommer mäta tryck, flöde osv på blodet och mha detta så kan man förstå lite bättre hur hjärtat mår.
Ibland gör man även kateterisering i arbete, då får man cykla liggandes ner på britsen samtidigt som dom mäter med katetern inne i ådrorna.
Man öppnar antingen vänster-armen eller ljumsken för att föra in katetern i ådran, vanligast är att man går igenom vänsterarmens ådror men i mitt fall valde man ljumsken eftersom mina ådror är så pyttepyttepytte smala.. ^^
..Så.. Tänkte berätta om min dag den dagen helt enkelt.. Jag vaknade runt 7 för de kommer in och tar blodprov, blodtryck, temp osv när man ligger inne på sjukhuset.
Sen vid 12 ish så skulle jag in på själva salen där ingreppet ska ske.
Jag hade gjort det här förr och då gjorde inget ont, inget var jobbigt förutom "pressen" dom sätter på ljumsken efter att ingreppet är klart.. Så jag var inte nervös för något utöver bedövningssprutorna (man får lokalbedövning för att de ska ju skära upp huden för att komma till ådrorna)..
Ingreppet skulle ta max 2 timmar sa dom, mitt tog 4... Så jävla ovanligt att jag får komplikationer eller ? nej.
Blä xD
Wiktor blev stört orolig stackaren, han satt och väntade i salen jag sov i.. Men aja, haha..
De lägger lokalbedövning (som gör vanligt ont, liksom, bedövningsspruta, de flesta vet.. sticker och spänner) i ljumsken (som gjorde oväntat ont faktiskt, det är rätt känsligt där)..
Sen petar dom med en nål/nyper med pincett för att man inte ska känna av det, då vet dom att de kan skära upp.
Och de gick in i både venen och artären för mig, så de öppnade båda två.. stoppade in typ.. "cirklar" i ådrorna som höll upp ådrorna så de kunde föra in katetern simpelt. Det var en av dom öppningarna som gjorde AS ont så fort de rörde på.. Förmodligen så hade inte bedövningen satt sig så perfekt så högt upp som dom höll på.. men skitsamma, det var bara stå ut när dom rörde det stället, de försökte röra det så lite som möjligt..
Grejen är att när man är INNE i ådrorna så känner man inget, men där de stoppar in katetern är det ju fortfarande hud och känsel likosm, så en av dom ådrornas öppningar gjorde svinont medan den andra inte kändes.
jag började hyperventilera och gråta lite när de satte bedövningen.. Hade valt att inte ta något lugnande, men när jag kände att jag började tappa greppet så bad jag om lugnande som dom sprutade in i PVKn som man har i armen/handen alltid när man är på sjukhus.
Sen vid 12 ish så skulle jag in på själva salen där ingreppet ska ske.
Jag hade gjort det här förr och då gjorde inget ont, inget var jobbigt förutom "pressen" dom sätter på ljumsken efter att ingreppet är klart.. Så jag var inte nervös för något utöver bedövningssprutorna (man får lokalbedövning för att de ska ju skära upp huden för att komma till ådrorna)..
Ingreppet skulle ta max 2 timmar sa dom, mitt tog 4... Så jävla ovanligt att jag får komplikationer eller ? nej.
Blä xD
Wiktor blev stört orolig stackaren, han satt och väntade i salen jag sov i.. Men aja, haha..
De lägger lokalbedövning (som gör vanligt ont, liksom, bedövningsspruta, de flesta vet.. sticker och spänner) i ljumsken (som gjorde oväntat ont faktiskt, det är rätt känsligt där)..
Sen petar dom med en nål/nyper med pincett för att man inte ska känna av det, då vet dom att de kan skära upp.
Och de gick in i både venen och artären för mig, så de öppnade båda två.. stoppade in typ.. "cirklar" i ådrorna som höll upp ådrorna så de kunde föra in katetern simpelt. Det var en av dom öppningarna som gjorde AS ont så fort de rörde på.. Förmodligen så hade inte bedövningen satt sig så perfekt så högt upp som dom höll på.. men skitsamma, det var bara stå ut när dom rörde det stället, de försökte röra det så lite som möjligt..
Grejen är att när man är INNE i ådrorna så känner man inget, men där de stoppar in katetern är det ju fortfarande hud och känsel likosm, så en av dom ådrornas öppningar gjorde svinont medan den andra inte kändes.
jag började hyperventilera och gråta lite när de satte bedövningen.. Hade valt att inte ta något lugnande, men när jag kände att jag började tappa greppet så bad jag om lugnande som dom sprutade in i PVKn som man har i armen/handen alltid när man är på sjukhus.
Det löste de fort och jag blev lugnare, men trots det så blev ingreppet katastrof enligt mig själv..
Först och främst så är det för läkarna lite svårt att styra hur katetern förflyttar sig inne i dina ådror, dom har såklart lite av en erfarenhet och förståelse för hur man gör att de flyttar sig åt rätt håll, men ibland går dom fel med katetern..
Kommer ihåg att en gång kändes det som att jag fick typ en kniv i ryggen för de råkade gå med katetern åt fel håll och förmodligen nuddade någon nerv som satt nånstans vid ryggen.. Och en annan gång kände jag hur dom gick upp i halsen med katetern (där är ådrorna väldigt ytliga mot huden) men då hade dom inte gått fel, dom skulle mäta där, det var bara att det kändes obehagligt. Även en annan gång som var liiiite väl creepy var när jag kände katetern i tinningen i nån ådra, då fick jag lite panik, dom ska ju förfan inte upp i hjärnan tänkte jag..
Men dom backade när jag sa till.. Sen kände jag även den i högerarmen en gång men det var också bara obehagligt, inget ont..
De har skärmar med röntgen som de kollar på så de vet ungefär vart katetern är, men det bästa är nog om man kommunicerar ifall man känner att det är obehagligt..
Det som däremot gjorde ont under ingreppet var när maskinen som pumpade in lugnande medel och säkert andra saker in i armen, den välte. Rakt ner på golvet så min arm drogs som fan, helvete vad ont det gjorde.
Maskinen var typ stor som en mikro och den drog rakt i golvet och var fäst i min arm via slangar haha.. helt galet. Men dom lyfte upp den fort och fixade till allt, men ja.. obehaligt!
Sen så skedde en annan sak som inte gjorde ont utan bara blev.. olyckligt liksom..
Anledningen till att mitt ingrepp tog 4h istället för 2 är dels för att jag är så svår att arbeta med eftersom mina ådror är så pass smala och krokiga och fel, men också för att maskinen som ska spruta in kontrast-vätska in i ådrorna (så röntgenbilderna blir mer kontrast i) fungerade inte.. så vi var tvunga att vänta på en tekniker mitt i ingreppet.. Så där låg jag, somnade ett tag tillochmed.. Sen kom teknikern och fixade maskinen och det tog väl totalt 45min...
Det sista som hände i ingreppet var att jag skulle få "pressen" på mig på ljumsken igen.. den jag _egentligen_ var orolig över från början, inte ingreppet i sig...
(Bild på pressen som sätts mot ljumsken.. bild från förra gången jag gjorde detta)
Så.. vad dom hade gjort för att vara snälla mot mig, var att de bestämde att "du får mindre tryck av pressen om vi syr ett stygn så såret verkligen sitter och inte går upp och läcker..
Det är såklart livsfarligt om den stora venen i benet bara läcker osv, så dom är mycket nogranna med detta med pressen.
Jag sa att det var snällt att dom hade ett alternativ till mig och gick med på att de kunde sy, innan jag fördes till salen där ingreppet skulle ske. Och det var såklart det sista de skulle göra..
Grejen var att.. Man kan inte bedöva i skinnet när sjävla ådran är öppnad eftersom bedövningsmedlet skulle åkt bort med blodbanan, och själva ådran har man ingen känsel i, men ja, för att sy ihop det så syr man helt enkelt med bedövningen som sitter kvar sen början.. och fyra timmar efteråt så kändes det RÄTT JÄVLA mycket när dom sydde. Det var bara att ANDAS. Andas andas andas! fokusera på att andas och sen hade dom sytt två stygn så var det över...
Däremot tog det ca 1 dag förra gången tills jag inte hade något ont alls över huvud taget i ljumsken, DENNA GÅNGEN tog det över en vecka. herregud... Jag var HELT misshandlad vid ljumsken. Mina blåmärken spred sig över ljumsken, "mon pubis" som området heter där pubishåret växer, över benet, höften och upp mot magen.. seriöst det var helt sjukt, jag såg så brutalt misshandlad ut där..
Blåmärkena var kvar i flera veckor, men sen åt jag ju waran nu, vilket jag inte gjorde förra gången..
Såhär såg det ut efter typ 1 vecka, bara vid ljumsken xD sticksår osv syns, men stygnet togs dagen efter så det är inte kvar, är bara lite rödare där de hade sytt..
Kommentarer
Trackback
