Tja. Några dagar efter att jag skrev de sista inläggen så fick jag ett helt sjukt konstigt psykbryt..Vissa delar vet jag inte ens vad det kom från. Jag minns en gång att jag grät och hulkade och skakade och hade ont i huvudet så skrek jag att jag inte vill dö än.. Herregud. jag visste inte ens själv att jag gick och oroade mig över det.. Jag har alltid haft det i bakhuvudet men jag har kännt att jag är rätt okej med att dö ifall det nu skulle vara så att det tyvärr hände.. för jag har haft ett så fint liv.
Världen är helt underbar och lilla, obetydliga, jag har fått uppleva detta. Det är fan helt sjukt och fantastiskt . Jag älskar livet och alla människor.
Herregud. Människor... Hur komplexa är inte vi? det är så jävla mäktigt! En endaste liten cell är som den största och mest koplexa roboten i världen typ... Nä, som sagt. Det finns mycket vackert och coolt i världen men om min tid på vår lilla jord bli liten så är jag glad över det jag fick.
Jag är så tacksam över alla fina människor jag har träffat i den här världen. Så mycket märkliga saker som jag upplevt, så mycket mycket mycket grejer.. Och det känns fantastiskt.

Jag är ledsen över att jag känner sån oro och sån ...ovärdighet. Det känns som att jag inte "får" vara glad, för jag måste på något sätt bevisa för hela jävla världen att jag är sjuk. Ja, jag är sjuk. Jag är SÅ PASS sjuk att när jag har sjukgymnastik med min grupp, som består av 80 + åringar med hjärtfel, är jag SÄMST. Tänk er det.
Men jag tänker inte lägga mig ner framför myndigheter och säga SNÄLLA JAG DÖR OM JAG INTE FÅR HJÄLP.
Jag tänker inte göra mitt liv till en ovärdig liten jävla pengahög. För pengar är så jävla onödigt.
Helst vill jag leva utan det, och bara ha kärlek och vänskap.

men utöver ekonomiska problemen så behöver jag inte känna mig ovärdig och det är bra. Då är det bara oro istället..
och ja.. alltså. Det är SÅ Mycket som händer och jag orkar inte ens förklara hälften av det i text haha.. men kontentan är att de senaste två inläggen var inte riktigt mig tror jag.. .Jag är gladare än så oftast..