Idag är det blandade känslor.

Hej. Imorgon blir jag sjukskriven, jag ser på det med två helt skilda tankar.. Jag är glad för jag faktiskt inte kommer kunna pressa mitt hjärta mer och säga "men jag måste ju" men samtidigt är jag ledsen för jag inte längre känner mig viktig eller alltså.. som att jag inte gör något vettigt.

När jag tänkte på det där med skolan för två dagar sen blev jag så otroligt asförbannad.
Jag var år 2010 nyopererad och kunde inte hoppa på högskolan direkt, fick ta ett år och slita med att gå till arbetsförmedligen och rehabilitera mig själv fysiskt.. Sen kunde jag äntligen börja plugga.. och JAG HINNER INTE ENS KLARA AV MIN UTBILDNING  I TRE YNKA ÅR innan min operation från 2010 sätter mig mot döden. Att jag står här nu och knackar på dödens port i väntan på ett mirakel är FAN FÖRJÄVLIGT! Jag blir så JÄVLA arg när jag tänker på att operationen jag gjorde 2010 var rätt jävla onödig. DESSUTOM så stör jag ihjäl mig på att HELA MITT LIV i framtiden fuckar upp! Inför förra operationen hade jag VÄRLDENS JÄVLA ÅNGEST över att tappa ett helt år av mitt liv. Där jag bara sitter och söker jobb, tar strökurser här och var och rehabiliteras... Som tur var kan jag nu i efterhand säga att året gick fort, det känns bra nu. MEN att jag nu ska behöva fucka upp MYCKET mer än ett jävla år är fan hemskt. Känslan är horibel och jag orkar inte ens bli mer arg för jag blir så jävla upprörd att jag blir trött...
Nu sitter jag på listan, är numera sjukskriven och gör vafan jag vill.. Det känns som sagt både bra och dåligt..
Men sen har vi det här. När dom väl ringer om ett hjärta och jag får det i mig så kommer rehabilitering precis som förra gången fast myyyyyyyyycket mer tidskrävande och många mer sjukhusbesök och mycket mer ansträngning från min sida, men detta anser jag ändå är fine, dom räddar livet på mig så jag får väl fan anstränga mig också.
Men sen......... När jag är klar med allt sjukhuset har att göra.. vet inte ens hur lång tid det tar men MAXIMALT två år...
Och om det inte sker så jag är "klar" på hösten när mina kurser börjar igen så måste jag vänta ytterligare ett år.. Så i VÄRSTA FALL 3 år av mitt liv poff borta. Jag hatar linköping redan, så ska jag behöva vara här ännu längre för att färdigställa TOLV JÄVLA POÄNG?!!!!!!!!!! ååååååååååååååååå .
Och ja, man kan strunta i sin utbildning osv. men jag vill inte.
Jag vill ha min kandidatexamen i biologi.
och förövrigt skrev jag klart exjobbet precis i dag (Y).. men anyway.
Det enda som skulle få mig att känna annorlunda är om jag hittar en ny utbildning som jag känner att jag hellre börjar på, för att slutföra, när allt med hjärtat äntligen är klart...
 

Alltså nej. Fyfan. Jag blir så jävla arg och trött på skiten. Det roliga är att mina vänner, typ Mc eller Jossan, aaaldrig hade känt såhär.. men dom vet ju också om att jag är väldigt skild från dom när det gäller att just plugga. Jag ska alltid göra mitt bästa, visa lärarna vad jag gå för, få högst på proven och verkligen känna mig nyttig på ett sånt sätt. Det är det enda sättet jag har haft fram tills nu (okej, fram tills jag får nytt hjärta..) Min hjärna är min kraft, inte min kropp.. och det känns helt jävla hemskt att inte ens fått tre jävla år fulltid att slutföra min skola ...
Och på tal om det.. jag valde biologi - labbinriktning just för att jag 1. gillar biologi och 2. kände att mitt liv kommer kräva ett rätt stillasittande jobb. Jag kan inte göra precis vad jag vill med mitt liv och jag har mina begränsningar.. Men NU? Om jag får ett nytt hjärta? herregud jag kan göra vad jag vill! kan fan bli sjukgymnast.
Och jag vet inte vad jag vill än, jag ska ta mycket tid av min sjukskrivning att leta utbildningar för detta...
Jag har ALLA VAL i världen snart. Jag känner mig så jävla fri när jag tänker på det.. Och då, då vill jag fan inte sitta på ett labb och köra prover... Tror jag? XD Haha.. epigenetik och sånt där är ju as coolt men ah, vi får se helt enkelt! jag vill åtminstone se över mina möjligheter.

Är förövrigt inte förkyld lika mycket längre, har vart helt sjukt förkyld sista veckan och de har därför temporärt tagit ner mig från listan (man ringer in och säger till dom att man är sjuk, detta är viktigt så man inte låter ett hjärta gå till spillo om dom ringer mig och jag inte kan p.g.a feber m.m.)
 
Sitter just nu och skriver ett schema på vad jag ska göra veckorna framöver, så jag inte får panik av att jag inte har något att göra.. Har samlat en hel del saker på listan så det känns bra just nu (Y)
 
Aja, borde inte ens sitta vid internet, jag har virus på datorn haha.. men äh.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0