tjabba, jag sitter nu i köket i vår nya lägenhet och NJUTER av att inte göra ett jävla smack. Jag borde plugga, men det tar jag fan senare när jag verkligen känner mig redo.

Förra veckan SÖG BALLE. alltså verkligen usch. Skolan började och det var spännande, men ansträngande. 
Sen så skulle vi flytta allt på torsdagen, så tidigt i veckan packades det, tvättades och massa asjobbiga saker. Jag kände verkligen att jag höll på att dö av andnöd flera gånger, men jag var så dum-i-huvudet-envis och vägrade inse att jag inte KAN. Så jag tryckte och tryckte, fick svårare att andas och tillslut slutar det med att jag sitter i trappan upp till lägenheten (redan på MÅNDAGEN...) med wiktor och jag andas häftigt och bestämmer mig för att gå några trappsteg till.. Wiktor säger "men milla du är inte redo, sitt ner!" och jag brister. Jag börjar stört lipa och blir arg för att jag inte kan, ledsen för att han bryr sig så mycket och ledsen för att han har rätt. 

Så wiktor scoopar upp mig i sina armar och bär upp mig, sen gråter jag och tittar på tv de sista två timmarna den kvällen samtidigt som hjärtat härjar som fan och gör ont som alltid när jag anstränger mig.

Tisdag och onsdag var inte på samma extrema nivå, men jag hade oftare ont i hjärtat och det var kämpigt att andas. På torsdagen var det mycket som hände och jag hann knappt reflektera över hur jag mådde, men jag var positiv i psyket iallafall. Jag älskar vår nya lägenhet och det kändes bra att vi äntligen har en hiss.

Torsdag och fredag spenderades med att packa upp vissa lådor och sen på lördagen kom mamma med sin snubbe för att hjälpa till att packa upp. Nästan allt blev klart och resterande ska vi fixa i veckan tänker jag. 

Idag har jag mest chillat.. Tog blodprov som vanligt och fixade lite med hyresvärden, men utöver det har jag inte gjort mycket aktivt.. Testade att gå ut med Donna idag (vi har ju hiss nu :D) och det gick faktiskt hyfsat bra :) Kände mig så jävla on top of the world för det.. jag kan ta åtminstone lite hand om min egna vovve <3