Åh. Jag och pappa satt precis och disskuterade och pratade om att bli gamal, att leva tills man blir gamal och sådär.. inte slösa livet m.m. och mitt i det så ringde min söta, underbara farmor och bröt vårt samtal.. Men hon ville iallafall prata med pappa och då ställde jag mig i fönstret och tittade ut mot parken.. Jag fick en liten happyrush utav att titta ut mot dammen och se att de rensade ur den, att snart fungerar själva fontänen..
Jag log lite mot mig själv, och plötsligt såg jag mig själv utifrån i mina tankar, när jag var en gamal söt gumma.. Och då bara tänkte jag att.. Fyfan vad jag verkligen vill bli den där söta snälla positiva tanten. Jag hoppas med hela mitt hjärta att jag inte blir en bitter kärring..
Jag vill vara positiv, jag vill tycka om livet och jag vill småle åt saker som kanske inte är så betydelsefulla, men på något sätt ändå påverkar vissa människor positivt.

Tror ni att jag kommer bli en bitter tant? Jag har ändå lite av det där i mig på något sätt tror jag.. men jag hoppas verkligen inte det.. åh. Nu la pappa och farmor på luren, ska gå iväg igen :)