Åh..det där med att leva "on the edge".. jag förstår inte sånt.. jag är riktigt rädd om mitt liv.. jag åker t.ex. inte i ramper med brädan utan skydd.. på mark vet jag att jag kan hantera en skateboard.. men jag menar.. sånna saker är så jävla onödiga.. samma sak att typ "springa över järnvägen" för att få en genväg eller bara göra dumma saker för att visa upp sig.. sjukt jävla onödigt. visst, det kan vara kul. men fan vad mycket dåligt som kan hända...

Folk gillar att leva farligt.. men jag fattar inte varför man medvetet gör livet svårare eller farligare... vad är det man vill uppnå? Jag tror iofs att jag ser på livet på ett lite mer "precious" sätt än andra, eftersom jag iprincip är döende..
Jag menar.. var glada för vad ni har..? Det kan vara sjukt nice liv utan att ställa till med idiotsaker..



jag börjar tänka på en kvinna här där jag bor.. träffade henne en gång.. hade aldrig pratat med henne innan, eller sett henne för den delen.. hon kom fram till mig för några månader sen, när vädret var som kallast minns jag.. och hon frågade hur operationen hade gått osv... Jag berättade om att det gått bra, att alla tankar var värst.. att jag visste att jag kunde dö, den tanken sög.. osv.. det är liksom inte vardagsmat att berarbeta i huvudet..
Sen så sa hon till mig att hon haft cancer sen hon var 15 år.. och hon tror att när man har slutet på livet så nära, så ser man med helt andra ögon på saker och ting.. det där tror jag verkligen är sant.. Hon blev iallafall frisk från sin cancer.. så himmla underbart :)
Hon sa att man förmodligen ser livet lite mer för vad det är och uppskattar de små sakerna enklare som världen gett oss typ..