Hela grejen med att jag började kolla igenom min blogg var att någon (spammänniska från annat land..) hade kommenterat inlägget "Mina vänner. Mina ÄKTA vänner" (eller något i den stilen.. som var i början av bloggen)..
och. Helt otroligt nog slutar min blogg med samma sak. eller alltså...
Jag har läst igenom från 2008 tills mars 2011...
och i början av bloggen står det så mycket fint och underbart om mig och tim, vilket var helt sant. Och jag tänkte idag "vad fan..? när tappade jag hoppet och kämparglöden på ett förhållande? Jag menar om han var så bra..?"
Och sen... kom jag närmare och närmare våran "breakup tid"..
December 2010 var det kaos. jag grät varenda jävla dag. jag drömde konstigt och jag mådde så jävla pissigt. Första gången gjorde vi slut 25e januari...då var det han som gjorde slut.. men sen ångrade vi oss.. samma dag tror jag.. och så fortsatte det så.. jag hade 2 bra dagar till med honom enda tills 17 februari då jag gjorde slut...
De två dagarna kommer jag alltid komma ihåg. men fyfan vad det inte var konstigt att jag tappade min fightingglöd..

Nu minns jag verkligen hur illa jag mådde. Hur mycket jag grät. Hur fucked up jag sov. Hur ensam jag kände mig och hur pressad jag var av allt runt omkring. Usch fyfan. dit vill jag inte igen. oavsett hur mycket fint vi har haft ihop så får man verkligen inte glömma orsaken till att allt pajade. Vi var inte alls shyssta mot varandra i tre hela jävla månader.. det är liksom inte nice at all. Men ja.. man ska ta vara på de fina minnena dock.. det ska man :) och även ha ett öppet perspektiv på allt, så man inte bara tänker "åh det löser sig så det blir bra igen"..
jag trodde ju det första gången vi gjorde slut .. men det löser sig inte... det tror jag faktiskt inte att det gör..
Har aldrig trott på andra chans eller sådär.. Har man sagt att man ska göra slut så är det slut.. Så har jag alltid sett det.. och min bror tyckte likadant förr. men sen har han ändrat uppfattning och han försökte få mig att lyssna, jag lyssnade och tänkte "värt ett försök".. och det var det inte.. var bara ytterligare 1 månad ren pain typ...



och ja.. för att komma till vänner saken...
Det började med vänner, och det slutade med vänner. Sitter och läser om mina fina vänner. vad dom ställde upp, vad de pratade med mig om och hur jag hanterade situationen...
Så.. alla fina fina människor som hjälpte mig.. tack <3

Även om jag inte är en sån "ÅH VÄNNER BESTÅR ALLTID !!!!!"-människa så är jag fortfarande tacksam och lycklig med er, det ska ni veta :)
Anledningen att jag inte tror att vänner består är för att de är precis lika komplicerade som ett parförhållande.. man kan faktiskt "göra slut " med en vän också..

ne usch. tack för att ni finns. här räknas såklart även min familj in.. ^.^