Sjuuuuuuuuuuuukt jobbig jävla dag.
jag har ledigt från skolan idag, meeen jag ska plugga hela dagen. om ett tag ska jag dra till affären och sen ta blodprov också.. Blir massa labrapporter att skriva idag och läsa lite botanik..
Wiktor är iväg och tränar, så jag sitter vid hans dator.. mycket skönare att sitta med, inte lika tung som min. Och OM jag ens får för mig att flytta min feta sak till knät så vill jag ha den i soffan, och om jag har den i soffan så blir det bara ännu mer obehagligt.. Wiktor dator är awesome att ha i soffan.. Och min rumpa började göra ont av att sitta på golvet och plugga..


(foto david stark)

Förövrigt så har jag tänkt på att jag skapade en blogg för att skriva om vad jag känner och tycker och viktiga saker som påverkar folk. Känslor och tankar där folk kan känna igen sig, saker som folk inte kan känna igen sig i men ändå behöver förståelse om, tankar som snurrar. Saker som känns.

men. Jag skriver "URHG har inte tid att skriva, så mkt att göra!!" och om jag har tid, då skriver jag "det här och det där har jag gjort idag". inte JÄTTE spännande kan jagju tycka, om det inte hänt något jävligt speciellt den dagen just..
Jag vill mer skriva inlägg egentligen om hur jag känner för människor. Tillexempelts min pojkvän? Jag har aldrig spenderat tid på att skriva om honom direkt mycket. Som jag gjorde när jag var liten?
jag kunde skriva flera a4 sidor om min bror eller pappa eller tillochmed min hund. För dom betyder så mycket, jag känner så mycket för dom. Ochhhhh.. De är värda det.

Om förlorad kärlek och hur det känns, peppande ord till människor som behöver det.
jag känner att jag inte har "tid med sånt trams" men.. Tittar man tillbaks på alla människor jag mött, så kan jag med en stor säkerhet säga att jag iallafall hjälpt minst en tredjedel av alla jag hängt med.. På något sätt. ett peppande samtal, en stödjande hand, en familj att bo hos, pengar, vänskap, kärlek och omtanke.


Jag ska bannemig ta och skriva upp att en gång i månaden ska jag skriva ett vettigt, långt och camilligt inlägg.
För jag är fortfarande den där tjejen som mer än allt i världen ställer upp för folk som behöver det. Jag behöver inte ens gilla människan, men för mig så förtjänar alla en chans och behöver man hjälp så vill jag hjälpa.

Precis som förr, jag vill egentligen spendera hela mitt liv med att hjälpa människor på olika vis. Alltid. Men jag har tyvärr insett att jag inte kan leva så. det går inte leva på att vara en god människa.. och det suger. men ja.. Så fina fina ni, om det är något så finns jag fortfarande här- oavsett hur jävla busy jag känner mig så finns det alltid, alltid, tid för någon som behöver mig.

Nu ska jag skutta iväg till skäggetorp centrum och köpa remouladsås och mjölk.
Jag hoppas att ni alla får en fin dag och försök btw göra en utmaning ! Ge komplimang till någon du träffar idag. Någon okänd person helst. En i en reception? kassan? bussen?.. bara testa, för mig känns det bra!
Det är alltid en liten nervousitet innan man gör det, men när jag väl har sagt till tanten att hon t.ex. hade ett jävligt snyggt halsband, då blir hon nöjd och det stärker mig på något konstigt sätt..



Nu tror jag att jag måste gå, på riktigt. Har lovat wiktor att jag ska vara duktig idag och verkligen plugga. Än så länge har jag redan fixat en hel labb (på en timme) och städat lite i köket (men det kommer inte han godkänna eftersom jag sa att jag skulle plugga och inte fixa saker.. xD)
men jaja.. Neh . Jag är glad och lycklig. Jag hoppas att alla kan känna så åtminstone en gång i sitt liv. Helst precis innan man dör dock.. så man inte dör en ensam olycklig död. Ne usch! nu ska vi inte snacka om döden. herregud.... :S

JA! OKEJ. haha Hejdå for real. Förlåt att det blev en wall of text, men det kanske kommer upp en gång i månaden frånochmed nu ;)