nostalgiska mysiga känslor

jag sitter just nu på bussen till jönköping...vaknade av att en gubbe stötte till mitt ben och när jag tittade så föll han mot mig, hann inte riktigt få panik innan han räddade sig mot mitt ryggstöd med handen..men sen satt jag helt uppumpad, jag ville ju sova mer..men jag kunde inte..då började jag fundra på om det är nån instinktkänsla när man vaknar och är direeeekt med på action typ? så tänkte jag pånär jag kände såhär sist...
 
det var när jag var liten..somnade i bilen, helt plötsligt skumpar det som fan och man är fucking redo för whoever som vill skada en..men istället vaknar man och tittar upp och möter en varm mysig känsla från ens föräldrar som sitter i framsätet... allra helst vill jag vakna i bilen när vi kör ner från öxnehagaleden och allt är mörkt förutom alla fina lampor... och så är mina fina föräldrar där och inte ens mörkret kan längre skada mig...man somnar enkelt om ifall man inte bestämmer sig för att hellre titta ut ur fönstret och vara med i gemenskapens värme i bilen..
 
jag saknar sånna mysiga varma känslor som man kan få som barn, när ens kärlek är helt ändlös.. när man blir ledsen på riktigt gråtig för att man gjort någon ledsen ellerbesviken, inteför att mansjälv tyckte sig veta bättre som det är nu..
 
 
ikväll ska jag plugga, fårse om något mer skrivs
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0