Dygnet på linköpings sjukhus :)

Nu ska jag ta och berätta om första gången jag var inlagd här i linkan ;D..
Igår började jag skolan kl 08 och skulle sluta kl 12. Därför hade jag bestämt tid med neurologen kl 13 bara dagen innan. Dock ringde de mitt under första föreläsningen och jag tryckte bort samtalet, men sen fattade jag att 013 nummret var från läkaren så när de ringde andra gången så gick jag ut ur klassrummet och svarade.
De bad mig komma ner nu. På momangen. Till akuten. jaha? tänkte jag.. vadfan..
Jag berättade för sjuksystern att jag hade ju tid kl 13 men hon sa att neurologen kände att det var bättre att jag kom så fort som möjligt nu ändå. Så.. då gjorde jag det.

packade ihop mina skolböcker och drog.
Vid typ 9.30 var jag på akuten. Wiktor kom några minuter efteråt.. jag passade på att ringa honom, mamma och pappa för att säga att jag inte vet alls hur det blir, kanske får sova över eller kanske inte, men om jag sover över så ville jag ju inte att wiktor inte skulle veta något alls och inte kunna få tag på mig eftersom telefonerna ska ju vara avstängda på sjukhus.

Runt 9.45 fick vi gå in i ett rum (alltså inte alls lång väntan på lilla akuten :D) och då förklarade jag mina symptom av anfallen och sjuksyrran tog blodtryck, ekg och syresättningsmätning. Fick mitt lilla armband med personnummer och därefter fick vi sitta i väntrummet igen tills det blev min tur. Tog kanske 15 mins till
 
(armbandet längst fram vid handen )
 
sen såå kom ytterligare en sköterska och tog mig till ett rum där en neuroläkare skulle kolla mig. Hon pratade med mig och jag fick förklara om mina anfall igen. Därefter gjorde hon lite hjärntester.. Kollade reflexerna och ifall min högersida och vänstersida svarade likadant på rörelser osv..

Allting verkade bra och hon lämnade mig för att skirva in en röntgen och ultraljud på mig.
In kom en sjuksyster och gav mig en macka :) vänligt!
Därefter kom en annan sjuksyster ihop med en student och en stor silvrig vagn med massa nålar och flaskor till blodprov. dags igen tänkte jag..
Körde den gamla visan om hur svårstucken jag är men ni får gärna försöka, det brukar inte gå så ni behöver inte skämmas, eller så hämtar ni bara labb från början (OAVSETT hur många gånger jag ber folk om att hämta en labbpersonal direkt så gör dom ALDRIG det haha INTE en jävla gång. stolta jävlar haha!) men ja. Hon testade ..
jag sa att båda armarna fungerar lite bra (eller ja, dåligt då.. men så kan jag ju inte säga) så det är bara testa på. Känn vilken som känns bäst.

Studenten ville såklart också testa men sjuksystern avrådde henne när jagsa att jag var svårstucken. men själv så petade hon runt på kärlen och kände efter. Så hittade hon en (trodde hon.. -.-) i högerarmen och jag sa "testa på" (redo att det inte skulle fungera..) och hon försöker. Jättebra stick, inte alls ont osv. Men SEN när hon inte får ut blod (såklart) så börjar människan dra nålen ut och in och åt sidorna INNUTI MITT JÄVLA kött. HAHA seriöst!? jag bad henne först snällt "men vi kan väl testa andra armen istället?"
sen sa jag  "auch.. det gör ont"
seeeeeen NÄR HON FORTSATTE ÄNDÅ så sa jag "MEN KAN VI TA DEN ANDRA ARMEN ELLER?!?!"
och då.. ÄNTLIGEN DÅ. drog hon ut den och fulade sig "ah, ah, det var ju det jag kände och antog från början att det inte skulle gå"
"ah.. det brukar bli så" sa jag och försökte få henne att må bra men i huvudet tänkte jag "Vadfan försöker du isåfall för ?! idiot. det är jag som ska bli tröstad inte du för att du failar"
 

(det röda i armvecket var hon som orsakade, men nu gör det iaf inte ont :D Krysset förklaras nedan)

Istället så visade jag henne min större kärl (som sitter på mycket mycket ondare ställen). men jag tänkte att ondare än det hon precis gjorde kan det ju inte göra av en liten nål. jag hade fel haha!
jag visade henne mitt stora kärl som inte syns på första bilden, men där den stora tussen på första bilden sitter, där testade hon att köra in nålen för att ta mina 5 provrör blod.
det fungerade. Kärlet var stort och bra. men.. testa nu (in real life) att nypa er preciiiiis där jag har gjort ett kryss på den understa bilden (det var exakt där, fast på andra armen, som hon stack mig) .. det gör rätt ont att nypa sig där va?
tänk en nål som åker in där. mums alltså.Och varje gång jag böjde armen efteråt (nålen skulle ju sitta kvar efter provtagningen pga att man alltid ska ha en sån när man ligger inne) så sved det som fan. haha usch.

det var iallafall det värsta under min tid på sjukhuset. och jag brukar aldrig tycka att blodprov gör ont.. lols.
hursomhelst. efter att de fick sina fem prover (ett PK med ljusblå kork, ett som kollar salter med ljusgrön kork, en mörkgrönkork som jag aldrig sett förut, en glukos med svart rör och en vanlig med lila kork) så togs jag till röntgen av hjärna.
Gick effektiv och snabbt .
Tillbaks till akuten för att ligga där i ca en timme innan jag blev transporterad till avdelning 73 (neuromottagningen). Jag och wiktor spelade ett brädspel som sög och sen käkade jag lite mat tills kl. var ungefär 14. Då fick jag komma till klinisk fysiologi delen på sjukhuset. Brukar vanligtvis vara där och göra bandinspelningar på hjärtat eller ultaljud på hjärtat.
men idag var det ultraljud på halsådrorna. tog typ 1,5h. jag somnade. HAHa
jag försökte verkligen det mesta jag kunde (när man inte får röra sig utan bara flacka med blicken...) för att jag inte skulle somna. Ohmygeerdh. det var INTE lätt. och jag somnade. kanske bara sov typ 8 min eller något men jag vaknade jättepigg och med en konstig känsla av att jag aldrig sov.
jag märkte inte av att jag somnade för i min dröm så drömde jag om att jag kämpade med att inte somna, så det var nog därför jag sov så liten stund. jag kollade på klockan rätt ofta såklart medans jag var vaken och flacka runt med blicken, så helt plötsligt bara fattades det 8 minuter.. hah skitkonstigt.
men jag blev väldigt pigg :D

Stackars wiktor som bara fick sitta där och inte göra ett skit. men snällt att han hängde med <3
Efter ultraljudet så blev vi transporterade till avd 73 igen ochwiktor begav sig hem. Nu var kl typ 16..
fick på mig en liten EKG-maskin typ. med bara fem sladdar.. som skulle vara på mig hela tiden..
sen spenderade jag 4h med att läsa massa olika tidningar. haha.
Resten av kvällen gick åt att titta på tv tills kl typ 23, då jag somnade.
det var lite svårt att hitta en bra sovställning med en arm som gjorde svinont av plastnålen som satt i och sen massa sladdar och en stor dosa att hålla koll på. men tillslut så hittade jag en ställning att sova i..
dock preciiiiiis innan jag somnade kom en sjuksyster in och ville ta blodtryck och syresättning.

Sjuksystrarna kom in ytterligare 2 ggr under natten (vid 02 och 06) för att göra samma tester..
Sen vid 7.30 väcktes jag av en annan blodprovstagare.
Imorse skulle de få ut 12 st rör med blod. haha. Jag har ingen aning om vad alla rören var till, men en var en sänkare vet jag.. och någon var för borrelia.. men ah.. tanten som tog provet klarade det på första gången men hon tog också i en stor ådra utanför armvecket så det såklart gör ondare, men hennes var betydligt bättre än den förra. Hon i morse tog iallafall inte där det gör asont att nypas.. (bild nr 2, det plåstret längst fram på handleden)
 
Sååå.. så var det.
I morse blev jag utskriven.
de hade ingen direkt förklaring på vad det var förutom att de iallafall kunde säkerhetsställa att det inte strokes eller s.k TIA-anfall (googla.som små strokes ish) som jag trodde det var från början.
De antog att det var mitt låga blodtryck.
man kan, som de flesta vet, svimma av lågt blodtryck. detta har dock aldrig hänt mig men de antog att när jag börjar sluddra med talet osv så är det precis i gränslandet av att svimma.
Om man har lågt blodtryck och inte svimmar av det, finns det endå vissa delar i hjärnan som reagerar snabbare(mer känsligt) på när det är precis i gränslandet av att svimma.. därav tror de att jag börjar sluddra osv.. För precis som jag beskrev för dem så känns det som en våg sköljer över mig men den aldrig försvinner (precis som vid mina vanliga blodtrycksfall, förutom att vågen försvinner då) och sen börjar jag sluddra.
jag kan köpa den teorin rät mycket,förutom att detta med dem här konstiga anfallen började låååångt innan jag hade lågt blodtryck. då hade jag faktiskt högt blodtryck .det var först för 2 år sen efter operationen som jag fick blodtryckssänkande och därmed lågt blodtryck.
Så. quite frankly vet dom inte vad det är. men inget enormt allvarligt verkar det som.Då hade de sett saker i hjärna och i blodkärlen till hjärnan, men de såg jättefina ut sa läkarn.

nu måste jag stressa iväg. heh. bussen till swebus går om 26min

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0