Igår tog jag inga panodil
Tjoho! Igår käkade jag inga panodil alls, mest för att jag är lite rädd att förstöra min lever.. men hursomhelst så gjorde det inte jätteont.. Bara när jag försökte springa (var väldigt stressad över att affären höll på att stänga igår) och när jag nös/hostade/skrattade
Tänkte ta och berätta för er vad som ska hända för mig idag och sen även skriva om själva operationen.
Såhär ser min lista ut för dagen:
Såhär ser min lista ut för dagen:
0. Blogga + te (har nämligen liiite ont i halsen idag..)
1. Läs mail och svara + frukost
2. Plugga till evolutionsredovisning
3. Laga middag + diska ihop med wiktor
4. Duscha
5. Kolla schema mm inför skolan imon
3. Laga middag + diska ihop med wiktor
4. Duscha
5. Kolla schema mm inför skolan imon
Hursomelst, operationen...Det började kl 07, kom dit och fick byta om.. Direkt känner man sig ju sjuk, haha!
Men sjuksköterskan sa att jag såg ut som en lucia, istället för att säga att jag såg ut som en sjukling, haha!
Efter att man bytt om så fick jag information lite om vad det skulle handla om. Men snubben informerade fel, han pratade om pacemaker men jag skulle sätta in en annan liten maskin... Sen fick jag en sängplats, en lugnande tablett och en tid för operation: 08.15 typ.. Klockan var då 7.25 och pappa begav sig hem till mig för att sova (han hade inte kunnat sova på hela natten) och wiktor satte sig hos mig istället... Då började den lugnande medicinen verka och wiktor berättade sen att jag var jävligt ...borta.. Jag minns att jag kände mig lite wooozy ett tag där men inte mycket mer än så.. Enligt Wiktor kunde jag inte sitta rakt upp ens.. Hursomhelst, vid 08.05 hämtade dom mig istället för 8.15.. Wiktor åkte till skolan och jag åkte in för operation..
Det tog 1 h 25 minuter i operationssalen innan jag fick åka in till sjukhussängen igen.. Däremot tog själva ingreppet bara 25 minuter.. Förberedelserna var det som tog tid.. Och efter ca 40 minuter inne på salen så hade min tablett slutat verka så extremt, kände mig inte woozy men jag var lugn, och det var ju det som var syftet..
Pratade mycket med sköterskorna, en kom från jönköping och den andra som jag pratade mest med talade mycket om sin utbildning och min utbildning.. Sen frågade jag själva läkaren många dumma frågor också, som t.ex. ifall man måste lära sig sy på läkarlinjen, ungefär som syslöjd.
Det sa han att det måste man faktiskt träna på, men det finns ingen egen kurs för det, utan man tränar mer under de gångerna man opererar på döda djur eller liknande..
Förberedelserna innefattade typ att mäta ut plats för den lilla USB-liknande EKG-registeraren som dom skulle sätta in under skinnet, sen rita ut vart de ska sätta all lokalbedövning
(Såhär ser den ut som sitter i mig nu, för er som är intresserade)
Sen tvättade dem med massa massa massa massa sprit, heeelvete vad kallt det blev haha!
Och en vanlig blodtrycksmätare sattes på armen, en syremättnadsmätare sattes på fingret och antibiotika skickades in genom slangen i armen..
Sen hade de vanlig EKG-övervakning också.. Men ja.. sen var väl nästa steg att lägga den där steril-duken på mig..
haha.. Det blev rätt gosigt, sådär lite halvmörkt blått ljus i en koja.. Fast man inte fick röra sig i kojan..
Jag såg ut till en av sköterskorna, så vi alltid kunde prata, vilket var väldigt bra..
De började med bedövningssprutorna, det var faktiskt det enda som gjorde ont under hela operationen.. Och bara man kommer ihåg att andas och inte rycka åt något håll så går det riktigt jäkla bra.
Efter tredje sprutan kände jag knappt inget.. Det enda som kändes på de första var just sticket, men det stör mig inte.. Men när vätskan kommer in så spänner det och stramar och sticker, det är lite obehagligt.. Men vid goda andetag så går allt ;)
Sen började de nypa mig med en pincett med extra taggar på, för att känna ifall jag hade någon känsel kvar någonstans, det hade jag inte.. Så då började själva ingreppet.. Skära upp ett sår på ca 1,5 cm och sen TRYCKA in med stor kraft, denna lilla bandspelare.. Han sa att "det kan kännas lite obehagligt nu, för jag kommer trycka in den så den verkligen sitter fast, kanske känns våldsamt men det är viktigt"
och visst kändes det, som att någon trycker jättehårt mot ditt bröst typ, men smärta fanns ju inget.. Det är ju så med lokalbedövning, man känner att dom är där, men det gör inte ont..
Um.. Sen när den var inne så sydde han igen, men då kände jag lite smärta så då sa jag till och då försökte han ta mer bedövning, meeen eftersom den jävla sprutan var tjockare än synålen så sa jag till han att inte bedöva, för det gjorde ondare än själva nålen, och då gjorde han som jag sa.. Det var bara två stygn kvar ändå..
Sen blev jag tillbakaskickad till mottagningen där jag fick macka + te (jag var riktigt hungrig.. ) och sen somnade rätt fort.. och blev väckt av sköterskan som tyckte att jag borde gå runt lite, så blodet inte bara lägger sig där, utan sjunker undan och försvinner från såret..Då var väl klockan typ 11..
Jag gick hela vägen till en stol ;) ahahha! där la jag mig och tittade på tv tills wiktor kom.. Jag var fortfarande sjuuukt trött.. gick upp 5.45 på morgonen likosm, och la mig 00.30 på dagen innan.. Så vi pratade lite och sen ville jag sova, så wiktor var snäll och åkte hem till hunden..
Sen runt 14 så väckte läkaren mig, han skulle gå igenom hur maskinen fungerade osv..Fick även en dosa till, där man ska trycka på en knapp för att registrera att man fått ont, då tar den och sparar EKG-inspelning från 5 minuter innan man tryckte på knappen och 5 minuter efter... Däremot kan man bara göra detta tre gånger, innan man måste tömma den på sjukuset, vilket är lite surt eftersom jag har ont minst 5gg/vecka... och tömning sker ca var 3e månad...
Den dosan tar jag med mig 24/7 nu, rätt asbra. Det absolut bästa med det här, trots att jag inte kan spela in ALLA mina onda slag, är att OM jag får sådär riktigt jävla ont som kanske sker 1gång/år, då kan jag verkligen spela in det! :D helt underbart!
Men sjuksköterskan sa att jag såg ut som en lucia, istället för att säga att jag såg ut som en sjukling, haha!
Efter att man bytt om så fick jag information lite om vad det skulle handla om. Men snubben informerade fel, han pratade om pacemaker men jag skulle sätta in en annan liten maskin... Sen fick jag en sängplats, en lugnande tablett och en tid för operation: 08.15 typ.. Klockan var då 7.25 och pappa begav sig hem till mig för att sova (han hade inte kunnat sova på hela natten) och wiktor satte sig hos mig istället... Då började den lugnande medicinen verka och wiktor berättade sen att jag var jävligt ...borta.. Jag minns att jag kände mig lite wooozy ett tag där men inte mycket mer än så.. Enligt Wiktor kunde jag inte sitta rakt upp ens.. Hursomhelst, vid 08.05 hämtade dom mig istället för 8.15.. Wiktor åkte till skolan och jag åkte in för operation..
Det tog 1 h 25 minuter i operationssalen innan jag fick åka in till sjukhussängen igen.. Däremot tog själva ingreppet bara 25 minuter.. Förberedelserna var det som tog tid.. Och efter ca 40 minuter inne på salen så hade min tablett slutat verka så extremt, kände mig inte woozy men jag var lugn, och det var ju det som var syftet..
Pratade mycket med sköterskorna, en kom från jönköping och den andra som jag pratade mest med talade mycket om sin utbildning och min utbildning.. Sen frågade jag själva läkaren många dumma frågor också, som t.ex. ifall man måste lära sig sy på läkarlinjen, ungefär som syslöjd.
Det sa han att det måste man faktiskt träna på, men det finns ingen egen kurs för det, utan man tränar mer under de gångerna man opererar på döda djur eller liknande..
Förberedelserna innefattade typ att mäta ut plats för den lilla USB-liknande EKG-registeraren som dom skulle sätta in under skinnet, sen rita ut vart de ska sätta all lokalbedövning
(Såhär ser den ut som sitter i mig nu, för er som är intresserade)
Sen tvättade dem med massa massa massa massa sprit, heeelvete vad kallt det blev haha!
Och en vanlig blodtrycksmätare sattes på armen, en syremättnadsmätare sattes på fingret och antibiotika skickades in genom slangen i armen..
Sen hade de vanlig EKG-övervakning också.. Men ja.. sen var väl nästa steg att lägga den där steril-duken på mig..
haha.. Det blev rätt gosigt, sådär lite halvmörkt blått ljus i en koja.. Fast man inte fick röra sig i kojan..
Jag såg ut till en av sköterskorna, så vi alltid kunde prata, vilket var väldigt bra..
De började med bedövningssprutorna, det var faktiskt det enda som gjorde ont under hela operationen.. Och bara man kommer ihåg att andas och inte rycka åt något håll så går det riktigt jäkla bra.
Efter tredje sprutan kände jag knappt inget.. Det enda som kändes på de första var just sticket, men det stör mig inte.. Men när vätskan kommer in så spänner det och stramar och sticker, det är lite obehagligt.. Men vid goda andetag så går allt ;)
Sen började de nypa mig med en pincett med extra taggar på, för att känna ifall jag hade någon känsel kvar någonstans, det hade jag inte.. Så då började själva ingreppet.. Skära upp ett sår på ca 1,5 cm och sen TRYCKA in med stor kraft, denna lilla bandspelare.. Han sa att "det kan kännas lite obehagligt nu, för jag kommer trycka in den så den verkligen sitter fast, kanske känns våldsamt men det är viktigt"
och visst kändes det, som att någon trycker jättehårt mot ditt bröst typ, men smärta fanns ju inget.. Det är ju så med lokalbedövning, man känner att dom är där, men det gör inte ont..
Um.. Sen när den var inne så sydde han igen, men då kände jag lite smärta så då sa jag till och då försökte han ta mer bedövning, meeen eftersom den jävla sprutan var tjockare än synålen så sa jag till han att inte bedöva, för det gjorde ondare än själva nålen, och då gjorde han som jag sa.. Det var bara två stygn kvar ändå..
Sen blev jag tillbakaskickad till mottagningen där jag fick macka + te (jag var riktigt hungrig.. ) och sen somnade rätt fort.. och blev väckt av sköterskan som tyckte att jag borde gå runt lite, så blodet inte bara lägger sig där, utan sjunker undan och försvinner från såret..Då var väl klockan typ 11..
Jag gick hela vägen till en stol ;) ahahha! där la jag mig och tittade på tv tills wiktor kom.. Jag var fortfarande sjuuukt trött.. gick upp 5.45 på morgonen likosm, och la mig 00.30 på dagen innan.. Så vi pratade lite och sen ville jag sova, så wiktor var snäll och åkte hem till hunden..
Sen runt 14 så väckte läkaren mig, han skulle gå igenom hur maskinen fungerade osv..Fick även en dosa till, där man ska trycka på en knapp för att registrera att man fått ont, då tar den och sparar EKG-inspelning från 5 minuter innan man tryckte på knappen och 5 minuter efter... Däremot kan man bara göra detta tre gånger, innan man måste tömma den på sjukuset, vilket är lite surt eftersom jag har ont minst 5gg/vecka... och tömning sker ca var 3e månad...
Den dosan tar jag med mig 24/7 nu, rätt asbra. Det absolut bästa med det här, trots att jag inte kan spela in ALLA mina onda slag, är att OM jag får sådär riktigt jävla ont som kanske sker 1gång/år, då kan jag verkligen spela in det! :D helt underbart!
Kommentarer
Trackback
