Blörgh. Precis när jag "kommit över" den värsta biten med läkaren och aaaallt jobbigt fix kring det så blir Meg sjuk.. Jag hatar att döden är så definitivt. Jag kommer aldrig mer få känna hennes fluffiga päls eller prata med henne om något oväsentligt.. Det känns sjukt. Sånt är svårt att få in i huvudet.. Jag vet inte ens om jag vill få in det? Usch. Allt känns så avdankat när man mår psykiskt dåligt, jag har massa saker jag _kan_ ta och göra men jag sitter ändå bara här och tittar mig omkring. Äter inte ens som vanligt.. Men idag ska jag och wiktor gå på en kina resturang så jag kan få käka anka, hoppas på att det smakar gott som förr.

Jag ska försöka att tvätta och fixa iordning bilen idag (den är smutsig och full av hundhår från just Meg och Ebba.. ) och duscha borde jag göra men jag känner inte för det....
Jag är förvånad och glad över hur pass okej det gick igår med seminariumet, jag hade förberett mig minimalt.. Hade läst artiklarna men det var allt, vi skulle ha gjort mycket mycket mer...

Nä,  nu orkar jag inte. Tror jag lägger mig ett tag och sover.
Förövrigt hoppas jag att ni andra kan glädja er över att vädret är jävligt vackert idag...Det såg jag nu, har inte tittat ut ens förens nu.. waow..