Nice guys eller "nice guys" och om mitt välmående

Från en sak till en annan.. Har vart en del på forum idag angående både pick up artists, "friendzones", Elliot Rodgers (mördade 6 pers för han "blev dissad av tjejer trots att han är awesome" enligt honom själv) och massa annat liknande... Och jag läste säkert 300 gånger att tjejer inte vill ha snälla killar.. Antingen var det "nice guys" själva som skrev det och hänvisade till hur mycket de blivit dissade (s.k. friendzone) och sen var det även skrivet av en del biff-killar som försökte väl höja sig själva och trycka ner "nice guys" men ÄVEN så var det vissa få kvinnor som skrev det här och jag bara kände "whattahell?"......
Jag trodde att de killar som skrev att de är nice guys oftast inte är det, för de tror många gånger att tjejer "är skyldiga" de något bara för de råkar vara snälla, vilket såklart omdefinerar killen till att egentligen inte vara så snäll.. Men när vissa brudar kom in och skrev att de håller med, att ingen vill ha nice guys så blev jag väldigt ställd.. Det är fan det bästa man kan ha!

Jag vill skriva ett inlägg till Wiktor, hylla wirre för han är en förjävla bra nice guy. Ingen toffel, ingen vekling utan bara från hjärtat snäll, ödmjuk, trevlig och respektfull.
Han har alla bra kvalitéer man kan önska sig och jag tror faktiskt att de brudarna som skrev det antagligen var rätt unga, eller själva inte har testa på att vara med en riktig nice guy.
Det är mitt livs bästa val än så länge, och vi har så sjukt kul tillsammans (när jag inte mår dåligt, eller han ska plugga ;)) och är lyckliga.
 
Sen vill jag bara skriva en helt annan sak, angående Wiktor... Jag tror aldrig i mitt liv att jag mått såhär dåligt som jag gjort de senaste 3 åren (alltså inte bara psykiskt utan även fysiskt.. migränattacker varje månad, illamående, upp och ner i humöret, depression förra vintern, orkeslöshet angående nästan precis allt, lättirriterad ofta, andfådd i minsta rörelse, hjärtrubbningar och hjärtrusningar, blödningar från waranet, biverkningar från andra mediciner, sen är jag även mycket negativ kring typ allt möjligt) och det är de första åren han får leva med mig, fyfan vad jag tycker synd om honom vissa dagar. jag älskar honom och jag är extremt tacksam över att han står ut men jag hatar att jag inte känner igen mig själv. Jag vill vara lika bra för honom som han är för mig. jag är ledsen över hur jag har blivit, men jag vet också att innerst inne finns det fina, det goda, det positiva kvar hos mig.. Jag får ju fram det lite då och då, men jämfört med förr så är det fan minimalt...

Jag tittade på min youtube kanal igår och så såg jag ett klipp från att jag var i New York och då var jag aspepp på 2 saker där vi bodde.. En persienn som hade en riktigt snygg funktion och en speciell modell av kran till ett handfat.. Jag var helt pepp, aslyrisk över de fina små sakerna.. Och när jag såg på det igår så kände jag att precis sådär vill jag bli igen, positiv och pepp, även till små onödiga saker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0