Mina profilbilder på facebook

Tja. Jag borde plugga men jag har svårt att göra det idag. Jag kollade mina profilbilder på facebook och jag önskar att jag fick vara som jag var då. Även om jag fortfarande var sjuk och det var allvarigt eftersom det ändå handlar om hjärtat, så mådde jag bra. Jag älskade livet på ett helt annat sätt. Nu känns det mer som ett desperat kärleksförhållande till livet.. Som att jag inte vill släppa taget, men för något år sen så var det äkta. Jag känner fortfarande att livet är underbart men jag ser att den livsglädjen och den orken som finns i mina ögon på bilderna, finns inte kvar mer. Det är förjävligt, och jag vill ha den tillbaks.

Det var en sak jag insåg idag på sjukgymnastiken när jag låg på träningsmattan och blundade för att ta igen mig lite från övningarna vi höll på att göra. Då tänkte jag på att om jag dör så tror jag ändå min pappa hade mått bra.. Så tänkte jag. Att han skulle tänka på allt det fina vi haft tillsammans, alla skratt och bara tänkt fint om det. Men en tanke går rätt fort genom skallen, så nästa tanke var liksom en millisekund bort, och den tanken var "fast skämtar du eller? han hade verkligen FÖRSÖKT tänka så men han hade vart ett vrak. Han hade inte klarat ha ett normalt liv och han hade aldrig vart densamma igen." Då ville jag bara gråta.  Jag insåg att jag är den enda i min krets som inte bryr sig om mig, i princip.
Jag har alltid tyckt att alla överdriver. Även om jag är jävligt sjuk, ja, så tänker jag ofta "amen äh nu överdriver dom, klart jag klarar av sånt!" Typexempel är väldigt bra. Från i torsdags när jag träffade min examensarbete-mentor så sa han att han inte ville ha mig bland alla kycklingar och göra tester eftersom det är så dammigt och inte bra för min hälsa. Då tänkte jag "äh, överdrift!" och samma sak när pappa  och mamma för över ett år sen sa att jag måste sluta stressa, eftersom det verkar inte gå så bra med hjärtat när jag åker in på akuten en gång i månaden.. Då tänkte jag att dom överdrev också.
och jag tänkte likadant när pappa för över ett år sen sa till mig att sluta läsa fulltid, för stannar du inte upp nu så kommer du kanske inte ha tid att stanna upp sen för tiden är över. Då tänkte jag också att han överdrev.Men här sitter jag mindre än ett år tillbaks och läser bara halvtid, allt med hjärtat är fucked up och jag mår inte bra nån stans.

På grund av de här tankarna. Hur sårad min närmsta krets hade blivit ifall jag dog och tanken om att jag skiter i deras råd och inte tar till mig det (mer eller mindre. det är ju lätt att vara efterklok men ja..) .. På grund av dessa tankar så har jag bestämt mig för att jag ska göra allt för att bli som jag var förr. Jag ska alltid gå på min gymnastik två gånger i veckan, inga undantag. Jag ska ta det lugnt och jag ska inte vistas bland människor som är sjuka och jag ska på alla sätt som jag kan försöka att ta hand om mitt hjärta.
Om jag inte kunde göra det för min egen skull, för att jag skulle må bra, då kan jag väl göra det för er skull.
Jag ska försöka, jag lovar.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Lovisa

Kom hit så jag får krama dig <3

2014-02-11 @ 19:48:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0